Övergångsperioder, tid och plats mellan två säsonger.

Något som bland många i min närhet verkar kännas både kroppsligt och psykiskt just nu. Själv känner jag mig svullen, hudlös och trött, inte ledsen, inte stressad,
men trött eller är lugn det rätta ordet?

Lugnare och kanske mer fundersam?

Men lite som att man skalar av sig sommarens kostym för att kliva in i hösten. Jag uppskattar årstiderna och växlingarna, men inte längden på vintern.

Dock tror jag att människan mår bra av att få möta naturen och dess skiftningar,
även om det just nu känns väldigt fysiskt.

Jag städar, vill ha det rent och vackert, rensar ut och tar bort allt överflöd men boar till och skapar mjuka hörn.

Tar in både päron och nyponkvistar, väldoftande äpplen på stora tennfat, rökelse och doftljus, en ny
stickad tröja och vädrar ut garderoben.

Vissnande rosor i den rostiga foldevasen
och gulnande löv på fikonträdet.

Skåne är fortfarande varmt på dagarna.

Inatt öppnade himlen sig och sovrummet lystes upp av blixtar och dunder. En klar, ljummen morgon och nu strålande sol. Svårt att navigera när man ska klä sig,
vill vira in mig i varm cashmere men har bara fötter i ballerinaskorna.

Upplever ni också fysiska känslor i övergången mellan sommar och höst eller är det bara inbillning från min sida?

*

Bilder från Eurowoman

För dig som vaknar upp idag och behöver aktivera familjen, eller kanske bäst av allt, har egentid med en hel ledig dag framför dig!

*

Lördag och söndag är det höstmarknad hos
Systrarna Lindskogs på Österlen och där verkar finnas något för alla:

“..Årets upplaga samlar omkring 50 utställare i en härlig blandning av både välbekanta och nya aktörer. Gemensamt för dem alla är ett starkt engagemang, stor hantverksskicklighet och en passion för det de gör.

De flesta utställarna kommer från Österlens olika delar, men i år breddas urvalet genom att även välkomna aktörer från andra delar av Skåne. Besökarna kan upptäcka och handla ett varierat utbud inom bland annat mat, dryck, skörd, keramik och hantverk.

Det finns också gott om möjligheter att stanna kvar en stund. Flera foodtrucks och en kaffevagn erbjuder lunch, fika och något gott för de flesta smaker. I mamma Gittes grönskande trädgård finns mysiga sittplatser där besökarna kan slå sig ner och njuta av dagen.

För de yngre besökarna finns en stor lekavdelning med aktiviteter som gör evenemanget till en upplevelse för hela familjen..”

*

Systrarna Lindskogs Handelsträdgård,
Österlenvägen 615 i Löderup

Öppet 10.00 – 15.00

Lördag till Söndag.

Det här med personlig smak och stil fastnade verkligen hos mig efter mitt tidigare inlägg, tanken på vad man tycker om eller inte.

Efter det spann jag vidare kring vilka komplimanger som jag blir allra gladast över!

Själv är jag väldigt frikostig med just detta till andra, men jag har tre stycken som gör mig genuint glad.

Obs, detta är ur det ytliga perspektivet,
det djupare får vi ta en annan dag!

*

Ett av mina starkaste minnen från tiden då min mamma gick bort, är när jag fick besöka förskolan där hon jobbade under sina sista år i livet.

När hon stängde butiken som hon hade drivit i tolv år, valde hon att gå tillbaka till förskolan. Innan hon fick mig hade hon nämligen arbetat med lekterapi på avdelningen för cancersjuka barn i Malmö.

Ungefär en månad efter att hon gick bort hälsade jag på på hennes avdelning. Alla barnen, femåringarna, hade ritat varsin teckning och fått berätta ett minne av min mamma.

På flera av teckningarna hade fröknarna skrivit att barnen tyckte att min mamma Suzanne doftade muffins.

Doften i min mammas butik, och hemma hos oss på Gamleväg, är något som jag vet att många bär med sig som ett barndomsminne.

I butiken doftade det tjära, rosmarin och en hint av något sött. Ljusen från Durance sålde som smör och till julen är deras “Cannel-orange” fortfarande ett måste för mig.

Att barnen tyckte att min mamma doftade muffins hade med all säkerhet att göra med  parfymen hon bar:
Klassikern Angel från Mugler.

Att andra tycker att det luktar gott här hemma,
det gör mig väldigt glad.

Just ikväll har jag två olika doftljus från Amoln tända, Blues Away och Chado, tillsammans med en rökelse från Crayon.

PS. Rökelserna finns till nedsatt pris här. 

*

Mat.

Jätteviktigt och en så stor del av min uppväxt & mitt dna. Nästan aldrig något lyxigt, ofta bara något enkelt!

Jag själv älskar att bli bortbjuden.

Jag njuter så otroligt mycket av att få sätta mig ner och bli serverad precis vad som helst, då det är jag som står för all matlagning här hemma.

Så när någon som har varit här på middag hör av sig efteråt och tycker att det jag lagat var så pass gott att man vill ha receptet, blir jag lika pirrig varje gång.

Jag myser verkligen inombords när det man lagat uppskattas runt bordet.

*

Och på tal om hemtrevligt. Jag har ofta ångest, eller ångest är väl att ta i, men snarare imposter syndrome kring vårt hem och vår inredning. Jag försöker verkligen jobba bort det och egentligen vet jag inte varför det är så rotat i mig att jag behöver bry mig vad andra tycker och tänker om vårt hem.

Jag bryr mig aldrig om det när det kommer till kläder, andra prestationer, ja, egentligen vad som helst. Men av någon anledning har det blivit en fix idé när det kommer till hur vi har det interiört. Mycket omoget.

Därför är det alltid roligt när vänner som kommer hit
säger att det är hemtrevligt, och att det kommer alldeles spontant.

I somras har tre helt olika, oberoende personer sagt just det. Och även om vi alla tre har totalt olika stil, så finns det i alla fall något här som gör att det känns tryggt, mysigt och snällt att vara hemma hos oss.

*

Vilken ytlig komplimang blir du allra gladast över?

Veckans glimmer är denna bild från Emily Slotte.

Precis allt på den här bilden tickar de boxar som jag blir lycklig av. Den lilla oljemålningen, gardinomtaget i form av en svart sol och kupan av flugnät, men bäst av allt är väl ändå purjolöken i glasvas.

Så otroligt vackert!

Jag tänker ibland, eller rätt ofta faktiskt på den personliga smaken. För det måste ju finnas någon här inne som tycker precis tvärtom, att purjolök i glasvas är det fulaste och mest konstiga du sett?

För mig är det genialiskt, och jag blir så inspirerad och glad när jag ser det. Jag kan till och med bli glad över att eluttaget nere till vänster får vara kvar, det hade med all säkerhet retuscherats bort av många andra…

Tack Emily för dagens inspiration!

*

På väg hem från kräftfisket igår satt jag i bilen och lyssnade på Yada Yada med Carin Falk
och Fanny Ekstrand.

En podcast jag tycker om just för att den är lättsam, personlig och samtidigt full av små spaningar om livet, mode och allt däremellan!

Plötsligt hamnade jag på Fannys bröllopsbilder från Paris och fick en så härlig höstig känsla i hela kroppen.

För första gången i mitt liv började jag till och med fundera på om det ändå inte vore ganska roligt att ha ett eget bröllop. Det har aldrig varit något jag längtat eller strävat efter, och vi är ju förlovade, men när jag såg de här bilderna från Paris kunde jag plötsligt se charmen i det, om man får göra det på sitt alldeles egna sätt.

*

En påse lättsaltade chips

Zest från en citron

Mängder av nymalen svartpeppar

1 burk kvarg

3 msk olivolja, ta gärna lite extra

Salt efter smak

1/2 flaska grön tabasco, den milda sorten

Lägg ut chipsen på ett fat. Toppa med zest från en hel citron & mängder av nymalen svartpeppar. 

Blanda kvargen med olivolja, salt & tabasco. 

Dippa & njut!

*

Helgen har spenderats i ”Linus Hus”på Gårdhammar som ligger ett stenkast från Hjälmaren. Med sex timmars körning och bara fyra timmars sömn i ryggen, så var det inte två starka individer som lämnade uppfarten. Jag hade även varit på en mycket berörande begravning dagen innan, för min vän Magnus, så vi var inte helt på topp, om man säger så.

Men ju längre vi kom och ju fler mil vi körde, desto mer kändes det som att sorgen och stressen rann av oss.

Vi skulle möta upp våra nära vänner Robin och Therese, som vi umgicks med nästan varje vecka när vi bodde uppe i Stockholm. Platsen hade vi besökt tio år tidigare, och nu när vi aldrig hinner träffas på grund av de 60 mil som finns mellan oss, bestämde vi oss för en barnfri helg tillsammans i början av september.

*