Vi var med om en av det läskigaste grejerna jag kan tänka mig när det gäller barn, för ett litet tag sen. Max satte en plastbit i halsen. Allt gick så fort, jag plockade upp henne från golvet och satte henne på höften, och vandrar omkring i köket för att planera lunch. Efter en kort sekund hör jag konstiga ljud från henne och ser att hon är alldeles tårögd och det kommer massa slem ut från munnen. Jag märker att hon inte får någon luft. Usch, det är jobbigt att skriva om det här men det är så jäkla viktigt.

Jag skriker på Johan och han hinner knapp resa sig från stolen innan jag har lagt henne på mage på min underarm och slår henne i ryggen fem gånger. Biten kommer upp och allt gick bra. Samtidigt sitter Jack och Harriet och kollar Bolibompa och märker ingeting.

Nu har jag gått HLR-kurser eftersom jag är sjuksyrra men jag vill verkligen rekommendera att man går HLR för barn, jag ska gå en gång till för att friska upp minnet. Här kan läsa om hur man går tillväga om det skulle hända er och var man kan hitta kurser. Och ta en minut att kolla videorna här nere.

Oj vilken jäkla vecka. Jag måste ligga lite i fosterställning och svettas och återhämta mig. Inte bara för att det har blivit lite sena kvällar med vin, utan för att det kan bli så när jag varit lite för social. Eller alltså inte för social, det kan man väl inte vara va? Men det som jag har skrivit om förr, när man lånar energi från framtiden och ska betala tillbaka.

Men jag har haft så jäkla roligt och träffat så roliga människor. Ni vet när man möter personer som när man suddigt och löst kramas på natten och säger; heeeejdå, vi måååååste hörs snart… till varandra, verkligen verkligen hoppas att vi faktiskt ska höras snart.

I alla fall, i tisdags var vi Jacob Felländers utställning som finns på galleriet CFHILL.

Jag ska skriva mer snart. Sitter på golvet och skriver det här samtidigt som Max som klättrar på mig och säger mammammamamamaa… Just nu håller jag på med 5-6 olika inlägg samtidigt och inget blir klart eller särskilt bra, jag ska packa ihop 3,5 månaders liv i alldeles för några resväskor, hämta ut pass, försöka hinna träffa familj och vänner, kanske ta en dusch. Och det viktigaste; jag skickar önskelistor till min man eftersom jag fyller år imorgon. 33.

e.renck

Gick igenom mobilen och fick sådan hemlängtan till New York. Vill hem till vardagen, snabbmakaroner och Broadway. Föräldramöten och Indochine. 

Fick feeling och klippte ihop en liten klen film på otroligt lite material, mest för att peppa upp mig själv. Ibland måste jag påminna mig själv om vilken jäkla tur det var att jag var full som en kastrull på Riche för fem år sen, raggade upp Johan, blev kär och gravid och hamnade i New York. Tänk vad en bag-in-box-fylla kan leda till.

Det här var världens längsta semester känner jag, så skönt att ha kommit till Stockholm nu. Klagar absolut inte över ett långt sommarlov, men nu känner jag börja skola-känsla inför höset. Känner doften av rönnbär, kyliga morgnar och pirr i kroppen. Jag längtar hem till New York också, och känner pepp inför i höst, kommer hända roliga grejer.

Känner att jag är nöjd över den här sommaren och kär i min familj. Sommarens bästa är att Jack och Harpan har liksom hittat varandra. Äntligen. De har ju varit som katt och råttor, men nu efter semester ser jag ljuset, det har varit lite lättare allting. Vilket alla som har äldre barn säger att det blir, men som man aldrig riktigt trott på.

Den här veckan är full med jippon varje kväll. Det firar vi med en jäkla förkylning. Igår var vi på premiären av Ruben Östlunds nya film The Square. Gillade den som fan, lite konstig och drömsk, lång men aldrig tråkig. Så gå och se den. Inte minst för den danska skådisen Claes Bangs som såg väldigt… smart ut. Hehe.

e.renck

Så då har jag poppat min Way out west-cherry. Eller egentligen vilken vilken festival som helst, då jag aldrig har varit på någon förr. Om man inte räknar med Vattenfestivalen på 90-talet.

Och hur var det då? Jo eftersom det även var första gången Johan och jag var borta från alla barnen så var ju peppen total. Planen var att vi skulle hänga med polare och rock-supa, alltså dricka öl i plastglas klockan tolv på dagen. Och jag såg framför mig hur jag skulle sitta på Johans axlar i jeansshorts och kängor med blommor i håret, precis som de tjejerna som är på bäst festival klädda-listan på Elle. Men insåg ganska snabbt att det inte var riktigt jag.

Men det var kul.  Det hade varit roligare om solen sken, har aldrig sett så mycket regn. Och det hade varit ännu roligare om man var 23 år, och höjden av roligheter hade också varit om man varit 23 och singel.

Men vet inte om det faktiskt är så att jag kanske inte är en festivalmänniska? Gillar inte att stå för länge och har otroligt svårt för det kvinnoförnedrande toalettsystemet där det är meningen att vi ska sitta på nerpissade sitsar, brann i huvudet.

Så dygnets plus: kompishäng, ostörd nattsömn på hotell, men framför allt resan dit där fnittriga Spotify-battle och en doft av förväntningar fyllde bilen.

Dygnets minus: Spöregnet. Och ett litet melt down på Johan då jag tappade bort honom (läs; han gick) när jag var i baren. Och sen att jag gjorde det värsta jäkla rookie misstaget att jag tog min fina push present vintage Chanel-väska, och förlorade själva märket som sitter på dragkedjan vilket i sin tur leder till att värdet på väskan har väl sjunkit rejält.  Hade ingen annan och trodde på riktigt att vi skulle hänga mest i stan på nån resturang. Men nu när jag skriver detta så känner jag ju att det är en ganska värdslig sak, trist men värdslig.

e.renck

Nu jäklar är spenderar byxorna på! Nu unnas det och göttar det sig som om hälften vore nog. Jag har varit på spa i två dagar. Det är fasiken inte illa pinkat.

Först var jag med tjejkompisar på Torekov hotell. Eftersom vi hade fått feeling dagen innan att vi skulle göra det där så fanns det ju så klart inga tider för några behandlingar.  Men vi var där och drack vin, bastade och tvagade oss.

Sen cycklade vi ner på byn och käkade på Hamnkrogen som alltid är ett säkert kort. Världen bästa fisk

Dagen efter så var det dags för Johan och mig att gå på Torekovs warmhusbad. Där ligger man i badkar med sjögräs i. Och nja vad ska man sägs om det, skönt med bad, men lite tryckt stämning när en kommer en och ska skrubba en med sjögräset. Enda jag kunde tänka på var hennes stackars rygg där hon stod böjd över badkaret.

Och nu skulle man kunna tro att det räcker med göttigheter, men icke. Nu sitter jag och Johan i bilen och är på väg till Götet, till Way out west. 24 timmar barnfritt har startat nu!! Det har aldrig hänt tidigare. Pirrigt.

Följ mig på instagram så ska jag försöka köra lite instastory, ska inte bara göra boomerang, lovar.

e.renck

Familjen Renck i ett nötskal: varje år när vi kommer till Skåne i juni är det ju såklart vad man kallar juniväder; regn. Och varje år sitter vi med handen på knappen beredda att boka någon slags solresa. Men först följer några dagar med Kan man hyra bilbarnstolar-frågor blandat med lite sursuckar över att vi inte planerade det här i februari. Sen varje år slutar det alltid med att vi helt enkelt inte pallar.

Så istället tyckte vi att det var en bra idé att åka hela familjen till Köpenhamn och bo på hotell en natt.

Vi startade med att gå på Tivoli

Så här i efterhand så kändes det som att det var nästan lika mycket jobb för ett dygn med allt fix, som det hade varit att hyra hus på Korsika som vi tänkte. Eller vi försökte göra det så enkelt som möjligt, med att typ packa jättelätt, vilket slutade med det här vanliga: för lite välling och dåligt med ombyte till barnen.

Lite vykort från semestern.

Jag har alltid sagt att det är synd om barnen när det är dåligt väder på sommaren, men helt ärligt så bryr de sig inte avsevärt mycket. De kan lätt springa omkring på en folktom blåsig strand, med en blånyans på läpparna och ha the time of there life. Eller gå ut med regnjacka, gummistövlar och ett trasigt paraply, och gå och titta på grannens getter en förmiddag.

Men dåligt väder på sommaren är ju så sjukt jäkla tråkigt för oss vuxna! Jag får stresspanik av blåst på en strand. Blir sur och grinig och kör Sten sax och påse med Johan om vem som måste gå ner och vakta barnen vid strandkanten. Och jublar helt ogenerat inombords när han förlorar, för jag vill bara sitta kvar på filten som en människoboll med barnens lite för små Disney-handdukar virad omkring mig.

Men dagarna rullar på här nere. Jag har märkt hur jäkla göttigt jag tycker det är med att köra yoga hemma. När jag har provat förr så fuskar jag bara, och börjar kolla instagram och sånt. Men nu är jag så såld att jag vill åka på yogaläger och bli vegan.

Ja, och sen lever vi rövare hos polare som har pool. Och ni vet vad de säger; hellre en rövare i poolen, än en polare i… osv. / Elin 13 år. 

Så här rullar vi ner till byn. Alltid en bra idé dit, med nedförsbacke, pigga och peppade föräldrar och barn. Och alltid en dålig idé hem då allt bara är motsatsen till… ja, allt som är bra.

Okej hörs snart igen!

e.renck

För några timmar sedan är det exakt 10 månader sedan Max föddes. Och livet blev aldrig detsamma. Kärlek, kaos, skratt, kladdiga händer, tårar (inte alltid från något barn), oro, så mycket glädje så hjärtat spricker, sömnbrist och kärlek, återigen kärlek.

Heden. Ett riktigt smultronställe, om jag får låta så klyschig, här i Torekov.

instagram e.renck