Kan vi bara ägna en stund åt ljuset? Lola säger att det ser ut som guld lyser in ibland och jag kan inte annat än att hålla med min minipoet.

Älskling tar du disken? Javisst!
(typ så låter det. absolut inte. hemma hos oss. trots utsikt.)

Alla tunga trämöbler har husets ägares avlidna farmor Antonia (bara namnet! romantiskt!) satt dit för typ 70 år sen, hade aldrig köpt dom själv men nu med våra grejer, tavlor, möbler, mattor känns dom fantastiska.

Barnes hippierum.

marmorlampor. vilken fenomenal uppfinning.

Kaffekoppssamlingen. I have only just begun, tro mig.
Jag längtar alltså till morgonens första kaffe såfort jag går och lägger mig om kvällarna. Är ni likadana? Min syster har tagit efter min pappa som laddar kaffebryggare på kvällen innan så att det bara är att trycka på en knapp när man står o sover i köket på morgonen. Så it runs in the family I guess.

Vi hade plåtning hemma häromdagen så jag fixade blogg-vänlig fotografmuta.

Lekte florist med hälften stulet (om ni bara anade vilka skatter man får tillgång till om man är trevlig mot grannens trädgårdsmästare) och hälften köpt. Blev så glad över att hitta snittblommor på trädgårdsbutiken vid oss, finns väldigt få härliga blomsterbutiker här på Mallis, verkar som rosor och plastblommor är det som dominerar marknaden. Så när jag hittar enorma dahlior och fluffiga nejlikor i mörkaste lila så fäller jag en ytlig liten lycklig tår. Visst verkar min lilla (metrosexuella?) son verkar vara nästan lika lycklig som jag?

Förra veckan invigdes Dusty Deco i Palma! SÅ COOLT! Galet nöjda och stolta är vi.
Det kommer fungera som butik och showroom, vara öppet by appointment samt alla torsdagar. Lokalen är en ruffig men fantastisk gammal frysta-skaldjurs-butik (?) som inget älskat på många år. Tills nu.

Jag hade typ ont i kinderna pga så övertänd och lycklig att leendet liksom fastnade så här på invigningen. Till o med när jag plockade disk och tomflaskor.

Till och med när jag låtsas se sååå avslappnad ut mellan olika viktiga-att-känna-spanjorer, press och hypade arkitekter.
Vi har Tania att tacka för uppslutning av knasiga, roliga, pretentiösa fast intressanta, Spanjorer. Hon är en vän sedan Barcelona där vi pluggade marknadsföring och jobbade på PRbyrå ihop och nu har hon eget härnere och känner allt och alla.

Edin har jobbat som ett djur de sista veckorna med att få allt fint och klart och då och då dyker jag upp och pekar med hela handen om någon tavla som ska byta plats eller vill ha mer gardiner och mattor (och leopard men det har jag inte riktigt påbörjat än, tänker att det får smyga sig på nu här framöver), och så ändrar Edin lite så att båda är nöjda och så muttrar vi lite och så börjar det om. Story of our life.

Glaaada och lite nervösa.

HUR FINT?

Leendet häll i sig även dagen efter (btw en sk solglasögon-inomhus-dag om ni förstår hur jag menar), då vi städade undan en miljon flaskor o glas, hämtade hem blommor och nån överbliven cavaflaska och firade igen, hemma.

Kom och hälsa på oss här på Calle Andreu Feliu 22 nästa gång ni är i Palma så LOVAR jag att bjuda på ett glas cava, (och på mig själv), i någon av de snygga sofforna.

När katten är borta dansar råttan på bordet.
I helgen översattes det till när Edin är i Portugal får jag handla valfritt på antikmarknad i Tramuntana-bergen här på Mallorca.
Det här skåpet hade jag HEMSKT gärna lagt alla besparingar på och sparat tills den dagen köket börjar bli klart i det gamla rucklet vi ska renovera. Tänk att fylla det med gräddvitt, kantstött porslin och tunna vackra vinglas med guldkant?
Bad Edin swisha mig 55.000 kronor men har inte ännu fått ngt svar eller ngn shish.

Har kanske en miljon sånna bilder på kök med inbyggda gamla glasskåp/glasdörrar på min Pinterest.

Djurformat är ständigt på min önskelista. Särskilt fiskar.

Och särskilt snäckor också faktiskt. Vill gärna servera dig ngn härlig sallad med en snäcka i guld.

Köpte en lampfot.

Ej helt såld på skärmen, kanske vill ha ngt större och liiite mer leopardigt till känner jag.

Köpte också denna enligt mig, fantastiska målning. Som är rätt enorm. Ska bli mkt spännande att se hur Edin känner över att jag byter ut svartvitt foto av snygg rumpa som hänger över soffan idag, till ett blomsterstilleben i smutsiga pasteller.

Innan marknaden hann jag en sväng på en skräpig loppisbutik i stan som verkade specialisera sig på snuskiga gamla plastleksaker och polyesterblusar i oklara mönster. Men gav ändå 3 € för den perfekta köksredskaps-förvaringen. Hur gulligt när han i kassan noggrant slår in inköpen i papper dom verkar sparat från 60talet?

Ganska mysig frukost som absolut inte ser ut så här behind the scenes.

Hit ut till framsidan tog jag med morgonkaffet. (Jag vet att NÅN bör skrubba golvet med kakeltvätt och NÅN bör piffa med sisalmattor och olivträd eftersom NÅN är delägare i en mkt pretto deisgnbutik och är mkt inredningsintresserad. Men NÅN har inte den extra energin och NÅN vill hellre vara på stranden och NÅN är väl för fasen människa också så låt NÅN vara tack).

IOM att kakeltvätt sköts upp, så hann vi med en dag på stranden. Jag passar på att bo i baddräkt och fladdriga-flary-jeans sista sensensen-sommardagarna.
Vi hänger gärna på stranden utanför Portocolom, dels mysigt med lunch inne i gamla delen av Portocolom, en liten pastellfärgad fiskehamn, dels finns ok restaurang på playan 5 min utanför.

Vill ni spana på tighta yoga människor, beställa knepigt kaffe med hittepåmjölk eller äta overnight oats istället för (min favvo) en kritvit baguette med jamón serrano? Då ska ni sätta er på dom färgglada plåtstolarna hos Mama Carmen och shantishanti andas in morgonluften.

Så mysigt, känns som en liten bit av typ Williamsburg mitt i Palma.

Passa på att ta en fotselfie, man vet aldrig när man står inför en regnig throwback torsdag och behöver ett glatt instainlägg med fyndig hashtag. #ihavethisthingwithflooors
till exempel.

Här sitter jag och väntar på min helt vanliga café com leche (en beställning som inte mottogs med kärlek av den söta hipsterpojken i kassan) och min man, samt hans telefon.

Jag och Edin smygskålade på Dusty på lördagskvällen. Det börjar se riktigt hemtrevligt ut så här inför invigningen på onsdag. Sen smög vi vidare till en litet trevligt hål i väggen som jag tror är rätt nyöppnat i Palma i närheten av Placa Mercat. El Camino.

Vill förutom maten och vinet och stämningen ta med kaklet TO GO så att säga. Visst är det så att man inte tröttnar på en viss sorts New Yorkig matt minimosaik som denna? Eller panelhöjd på bistro-satt blankt svart (eller vitt) kakel med som en kakelbård eller list som avslut ni vet?

Också så härligt med tavlor ovanför panelkakel.

Ser ni taket med handmålade kompasstjärnor i silver? Känner ni doften av friterad bläckfisk?

Min dejt Edin och jag fick dom två platserna i fönstret på utsidan och hade mao utsikt över bar och gränd och var fullt sysselsatta med att glo på folk och hitta på bakgrundshistorier, relationer, dialoger och kort sagt generalisera varenda stackare i skottlinjen.

På söndagen var det såklart loppistime och jag fick med mig hem en spegel till barnens rum, Max redan mkt nöjd. Tror jag det snygg som han är. (*partisk*)

Samt mkt PK olivskålar…

..och en matchande rökrock i siden. Hugh Hefner watch out! Jag snor din stil men ej din kvinnosyn.

Be my guest baby./HH

Vi köpte ju ett gammalt snickeri för typ ett år sen, inne i Palma. Det finns inte el och vatten och förmodligen bor där ockupanter och en familj katter i skrivande stund. Varför tar allt så lång tid undrar ni?
Pga
1) vi är inte miljonärer. Ännu.
2) Vi har en mkt mañana-arkitekt som dels jobbar mkt mkt långsamt dels inte vill riktigt rita som vi vill ha det utan han vill rita som  han och spanjorer vill ha det. Blanka klick-trägolv, MÅNGA små rum, stooor tvättstuga, (han garva bara när jag föreslog tvättmaskin med inbyggd torktumlare i badrummet) Och så MÅSTE man tydligen ha MINST ett badrum per sovrum, en suit.

Så när vi föreslår öppen planlösning, behålla cementgolv och valv i tak och på sin höjd två sovrum på övre planet, helst med glas-järn-industri-väggar och köket mot gården så man ser kids i framtida pool när man lagar mat, så blir han lika frustrerad som matadoren i tjuren Ferdinand.

Jag har nu hittat lite inspiration från min Mallis-anslagstavla på pinterest, LÅÅÅNGT ifrån parkett och torkskåp. Mailar honom nu. (Eftersom han inte vet vad Pinterest är så MAILAR jag honom bilder. One by one. We transfer har heller inte kommit till Spanien ännu. Jag är mao också en frustrerad matador).

HÄR kan jag ha dinnerpartys, dansa till mina pinsamma aldrig-visa-för-någon latino-spellistor med reggaeton och salsahits och dricka vermuth i små iskalla glas iklädd kimono och fluffiga tofflor?

Well we have a LOOONG way to go men vi har ju som tur är en butik som vi kan låna möbler ifrån när väl vatten, el, rum, pool eh jaaaa allt är på plats i vårat ruckel.

Så kan jag placera ut vackra dyra möbler på cementgolvet, sätta kvistar i vaser i industrifönstrena klä på familjen vita linnekläder och ta MASSA bilder på hela härligheten, (SNABBT SOM SATAN innan någon äter ngt, Edin snor tillbaka och säljer möblerna eller ngt barn tar fram en korg med fula plastleksaker), och publicera bilderna här på bloggen så kan ni ba ÅHHHHH va nice!!! TÄÄÄNK om man fick bo sådär och ha sååå rena barn och sånt harmoniskt liv!

ps alla snygga bilder från Pinterest alla fula bilder, min iPhone.

Här sitter jag och Max STILLA på en bänk på nya Dusty Palma och tränar på att se o-hysteriska och o-kladdiga ut inför eventuellt framtida hemma hos reportage.

Barnens sängar på plats! Dvs nu spenderar vi våra nätter mellan vår säng och barnens två sängar för här har vanan inte satt sig ännu hos dom. Vaknar med nackspärr. Men värt är det för det blev gulligt och det är ju ändå mysigt att vakna av en hård kram av en svettig liten gris med rufsigt hår.

Lite tomt över Max säng men jag hade sån nedrans flax häromdagen i en liten vintagebutik i Santa Catalina. Hittade dessa tre finingar och kände att idag är dagen jag köper triss? Hur stora är chanserna att det skulle vara just Max tre bokstäver bland travarna med solkiga tavlor? Dom ska upp idag.

I vår lilla by har alla grannar djur. Vi vaknar av tuppar, somnar till körar av hundskall och från köksdörren ser vi getter bräka uppe i bergen. Favoriten är grannens katt som mer än en gång smitit in genom barnens sovrumsfönster. Byron heter han och är världens bästa barnvakt. Bättre än en Ipad och billigare än Nanny.se.

I skrivande stund har han underhållit båda barnen i minst en timma och jag hör kluckande skratt ifrån trädgården och får lyckokänsla i hela kroppen, (som iof sig även kan bero på att jag tack vare katten dricker morgonkaffet VARMT för en gångs skull).

Har jag förresten visat Ronaldo? Hästen jag kånkade hem från en marknad häromveckan? Har fått mkt blandade reaktioner på denna. Julia var här med familjen på grill, hon skrattade och trodde att jag hade fått solsting. Sen var Sanna här ett par veckor efter och tappade typ andan och mumlade fantaaastisk…

Den gamla ägaren var italiensk, slutade aldrig prata och hade döpt honom till Ronaldo. Han tyckte jag borde kolla upp om det verkligen inte var Dalí som låg bakom Ronaldo.

Hehe bra försäljare mao och smidigt att fynda Dalí-skulptur på loppis i Magaluf för samma pris som en vinlunch på Riche? Känner att denna källa är en smula opålitlig.

Apropå Dalí var jag och Edin på Nit de Art, Palmas konstvecka, häromdagen och jag var absolut klädd som ngn abstrakt tavla och premiärade båda mina vintagefynd från Frankrike-resan. Så nöjd att jag bjuder på en badrumsselfie.

Älskar skåp med glasdörrar, vore gulligt till böcker och kläder och dom snyggaste leksakerna, hade gärna haft ett i köket också.

Tänker något sånt härnt. kommer vara städat den sekunden jag tar bloggbilderna sen kommer det pressas bananer mot fårplädarna, målas katter med tuschpennor på väggarna och ligga kottar, barbieskor och playdough på lurviga mattan.

Barnen inviger sina nya nya korgstolar på gården. Med äppelskivor, pyjamasbrallor, bar kaka, silverbirkenstocks och cykelhjälm pga mucho classy family.

Edin andas och räknar till 10 och fiskar in järnsängsdelar genom fönstret till barnens jubel.

J Crews före detta chefsdesigner Jenna Lyons är en av mina favoriter och hennes kontor är inte ett undandtag. Här vill jag dricka kaffe, lyssna på Aerosmith och planera färgglada projekt.

Kan även tänka mig en mer bohemisk approach, lite trä, lite textil och pennor i vackra burkar.

Här kommer jag inte trampa på chokladflingor eller torra makaroner och dörrar har eventuellt hasp samt ljudisoleras så jag inte hör rainbowdash eller prinsessan celestias (tydligen två av ca en miljon my little ponys) gälla stämmor dyget runt.

Älskar också inbyggda bokhyllor och skulle gärna ha skrivbordet inklämt så här bland böcker, konst och nån fin gammal lampa.

Edin skulle fått allergisk reaktion om jag gick lös med askar, tavlor, prydnader och o-organiserad organisation. Dvs kontoret får vara mitt bara mitt  och jag kanske passar på och fixar det nån dag när han är bortrest? Idag?

Alla bilder från Pinterest.

PGA lätt regn fick jag äntligen inviga Marc Jacobs (vintage fynd Beacons Closet) trench som är både otroligt varm o svettig för att vara i tyg men ändå för kall för att kallas kappa? Samt lite för zebrig för att man ska orka get in the zebra mood en Monday morning?  Så det är nu första och förmodligen sista gången som den här kommer ut o luftas iom att den endast passar regniga lördagar som innefattar strosa i butiker o lunch på stan med en liten lätt hang over så pass påtaglig att allt känns lite liksom “ahhh shit the same”, ni vet? När man hade en fin liten salongsberusning dagen innan (efter middag på Spot som jag ska skriva mer om en annan dag) och dagen efter är man liksom liiite bakis men också väldigt nöjd så att allt liksom känns spontant och glatt? Har ni sånna bakisdagar ever?

PÅ sånna dagar är det viktigt att hålla barnen på samma nivå. Dvs fyll på med mutor tex socker, all the time. Man vill ICKE riskera sammanbrott för de små för då försvinner ALL glans av happy-high -on-life-dagen-efter-mood och ersätts med en helt vanlig huvudvärk. Dvs panaderian vid Placa Mercat som saluför färgglada kakor formade som bla Paw Patrol, (if u know u know), och Minionerna, är ett hett tips. Det tar minst 15 minuter för kidsen att välja kaka från fönstret utanför sen mist 15 till för dem att ångra sig och välja om kaka väl inne i bageriet. Under den tiden hinner din skållheta kaffe-to-go, svalna, (spanjorer ÄLSKAR att bränna mjölken i skummaren, ni vet så där så man nästan hör att mjölken ylar och kannan skakar innan de stänger av), och du hinner dricka den, glo på folk, ta rikligt med instabilder o mysa riktigt ordentligt innan aktiviteten är över.

HÖGST oklart val kids, men hey I GOT MY COFFEE.

Sen hann jag bli en spansk tant och prova inte mindre än tre glam-kitschiga väskor på Corte Inglés, (nä vänta nu lite WHAT? Vem under 70år provar ens väskor på Corte Inglés? I do tydligen), och bestämde att nästa gång jag är riktigt stolt över mig själv eller kommer på ngt extremt finurligt att fira ska jag unna mig en av dessa karameller och matcha ned den med lurvig stickad tröja, lite tweed och ett par 501:or.

Va!

Tex den här att glädja sig med när mörkret smyger sig på framåt höstkanten? Jojo.

Väskor från Purificación Garcia.

Hann även gå på festival i övergivet fängelse, dansa så där mycket så man blir lycklig i hela kroppen med lika glad och lika blond dancing-queen-partner, samt ett gäng mkt otippade och urhärliga personer.

Så sjysst med blandningen här, var absolut inte yngst på festivalen men heller inte äldst och alla var happyhappy och härligt knasiga och jag kände mig så levande och typ euforisk när jag satt i taxin hem på söndagkvällen.

(PS. Jag var definitivt en glamorös, dansant gayman i mitt förra liv. Hade ÄLSKAT att gå på karaoke med mig själv back in the days).

Men socialtjänsten, mamma eller ni näthatare jag hört om men hittills aldrig upplevt, OROA ER ICKE, jag är trots festival och enstaka middagar med vin på stan fortfarande världens bästa mamma, (enligt säkra källor på 2 och 5 år), och jag gör till och med mellis på ett kreativt sätt! Serveras på mosaikbordet från Frankrike, (det jag betalade med tejp remember), på vackert fågelfat som köpt på loppis i Santa Catalina inne i Palma på söndagsmorgonen.

kvittevitt.

Loppis i stan, hur toppen?

Och kaffet dricker vi numera i jumbokoppar i alla världens färger med guldöron, som Edin köpt av en man som ska flytta hem ifrån Mallorca och därför sålde hela sitt vackra bohag i Sollér, (som jag också måste skriva och visa mer från snart).

Kolla vad Max är gullig och framförallt förmodligen väldigt glad över just fågelfatet skulle jag chansa.

Och JA vi hann också baka. Muffins som typ studsar och gnisslar lite bakpulvrigt när man tuggar på dom men anyway, det ser ju jäkligt bullerbyn-idylliskt out ändå får jag lov att säga.

ÅH gulliga unge var två och mammig och ha gossiga kinder och pottfrisyr och skrubbsår på knäna länge länge till snälla lilla Max.

Om det fanns ett jobb som var att köpa korgar och skålar på loppis och fylla dom med frukt från marknader så hade jag varit bäst på det jobbet och väldigt förmögen.