HEJHEJ! Dålig att uppdatera! Förlåt för det. Här kommer ett ytterst spontant och ogenomtänkt inlägg om ingenting alls.
Det är så kallt på Mallis nu. Liksom fuktig kyla som går in i märgen. Kidsen är nöjda och har på sig alla djuraccessoarer dom kan hitta. Jag sitter som en spansk tant framför elementet och huttrar med plyschiga ful-tofflor och filt (och ibland hundvalp) i knäet.
Men det är sol. Och grönt. Så vintern känns snäll. Gå ner i övergivna trädgården och plocka en fredagsbukett med påsklilja känns harmoniskt. Lite skuttigt i hjärtat liksom.
Visst har ni sett den här lilla djuriska fåtöljen? Har jag visat den. Är så kär i den, hoppas den blir en sån som följer med från hem till hem och liksom blir härligare med åren.
Kommer jag stoltsera med denna på ålderdomshemmet? Förakta dom andra tanterna som har landstinget-noppiga lånefåtöljer att slänga sina sjukhusskjortor och lösta korsord på?
Ny konst i hallen! Blir så glad av denna.
Magisk morgonprommis!
Hamptons? Fårö? Förort till Palma?
Regnar massor massor av horisontella små små droppar så smink känns överflödigt.
Men SKÅLLHETT kaffe i handen och smutsig indie-pop i lurarna är jag lycklig och hyfsat söt ändå känner jag.
Gulliga att se på men livsfarliga att äta. OBS kan innehålla spår av LEGO
Kanske inte så ödmjukt men alltså fy fasen vad stolt jag är över våran nya bebis, min och Sannas. Vårat egna lilla företag Casa Rosa. Vill liksom hylla oss? Kan någon snäll o stark bära oss på sånna där kungastolar där vi kan vinka som drottningar åt folket?
Skojar ju absolut lite nu men ändå absolut lite allvarlig. Vi har ändå slitit nu i snart två månader med denna lilla juvel och igår gick vi live med webbshop och trevligheter.
Casa Rosa är alltså vårat absolut purfärska projekt där vi saluför (hur otippat ordval? Saluför? Säljer vi krus i en socken i småland från en lanthandel på 1800talet?) rustik, handgjord keramik här ifrån Mallis.
Vi fick sån feeling här i Picassos fotspår så ansikten finns det gott om minst sagt.
Plåtade hemma hos mig och Edin med hög indiepop och en och annan rock ballad från 90talet i bakgrunden, croissanter och kaffe och ett och annat litet glas cava slank ner och solen sken och gardinerna fladdrade och vi kände oss sååå levande. Tror båda hungrat efter projekt och liksom går igång nu på alla cylindrar.
Sanna är också liiite stolt o nöjd. Som en Tv kock står hon här i all sin prakt med ett nästan varmt fat direkt från keramik-ugnen.
Vi smyg-lanserade lite granna på en juldrink vi hade på Stockholms-Dusty Deco i början av december. Fyllde resväskor och de delar som klarade sig hela fram till Arlanda, (och som inte ännu sålts, #skrytskryt), står nu på Brahegatan och mallar sig.
Vi var hemma bara några dagar och bodde i kappsäck. Nån dag hos Edins syster, nån dag på min mammas soffa och nån natt på landet. Så när vi tog beslutet att checka in på Miss Clara Hotel en natt och bli bortskämda med roomservice, manglade lakan och himelsk frukostbuffé, (ta det inte personligt mamma dina prickig-korvsmackor är också toppen), kändes det som årets typ bästa beslut. Typ.
Vi käkade på Giro, pizzerian dörr i dörr och jag måste ändå erkänna at här får till och med Brillos löjromspizza riktigt tung konkurrens.
När denna bild togs låg båda barnen på golvet med fötter på bänkarna och ömsom tuggade på pizzakanter (som jag hoppas var våra och inte hittegods?) ömsom slogs ömsom ritade på menyer/kvitton/varandra. Mkt mkt harmonisk middag. Men tänkte ändå att ni gärna ville se en bild på Brillo-konkurrenten?
Vill också ha en sån här vinkyl med proppade hyllor, helkaklad vägg bakom och läderhandtag.
Kan även tänka mig golven.
Max däremot struntade i vinkylar, golv och manglade lakan. Det fanns ju en fast telefon som folk svarade i vilket nummer han än slog. Så han ägnade varje vaken sekund åt att ilsket ropa till dom i receptionen att det var påliiiiiisen som skulle sätta dom i fengelseeeeeee. Vi kopplade till slut ur telefonen och polisen fick ett mentalt utbrott av besvikelsen och har inte kommit över detta än idag.
Bäst på frukostbuffén var mintkyssarna, sockriga lussekringlorna och kolsvarta kaffet i silverkanna.
Hann med en sväng på stan när vi ändå bodde mitt i city (hallåååå vad händer med mitt vokabulär? Mitt i city? Vem är jag?), och fick med ett par vinröda Adidas hem och så hade vi turen att ha få lite julklappar från by Redo också, mycket bussigt! Nu doftar köket Bohemia istället för stekos och det tackar och bockar vi för!
Hann svänga förbi Ejes choklad för att fylla på med praliner. Dom hann ta slut på planet hem så nu är det bråttom tillbaka känner jag.
Oh lord vad det har julats. Inte en köttbulle vill jag se. Inte en pepparkaka och inte en enda j-a jullåt till, inte ens om den är framförd av mina barn.
OK erkänner att julen är väldigt mysig när det väl är on så att säga. Men att förtrollningen bryts på nyårsnattens tolvslag.
Vi firade Lucia i katedralen, jag o Lola körde egentid med middag i Palma själva, förundrades över julbelysning och frös rumporna av oss i hällregnet pga outfit for occation not for weather.
En månad om året är det okey med röda ytterplagg. Särskilt okey om de är vintage Balenciaga fyndade för spottstyver på marknad i Barcelona. Se min ödmjuka nöjda och frussna min.
Mitt barn. Det svarta fåret.
Sen över jul var vi hemma i Sverige. Lyckan över snö. Vi ersatte nästan alla barnens måltider med just snö. Nån prinskorv stack vi till dom här och där annars skötte dom födan nästan helt själva som små liven.
Vi hade den enorma turen att få bo på Ruin Retreat i år igen. ALLTSÅÅÅÅÅÅÅÅ så svårt att lämna detta magiska ställe! Harmonin i detta vackra hus med utsikt över svensk (efterlängtad) skog, skärgård och snöig ruin? Ibland tutade en viking line förbi, ibland skuttade ett rådjur framför fönstret men annars heeeeelt tyst. Halleluja.
Jag hade såklart glömt nycklarna till källaren där vinterkläder, julkulor och pynt låg. Dvs krokodiltårar (mina) och mental utpressning (skyldig även där) ledde till att min tappra man fick köpa bultsax på julaftonsmorgon och plinga på hos grannar för att bryta sig in i vårat förråd. Detta gjorde mig kärare än någonsin. Min jultjuv! Så sen dukades det intensivt med RÄTT ljusstakar och ludna små juldjur på bordet. Frid o fröjd.
Lola fick duka barnens bord själv (okeeeey jag hjälpte till med etiketterna) och jag är så stolt över hennes extremt viktiga kunskap och den kärlek jag ser att hon känner över att slänga på propps och random junk på bord. Vissa lär sina barn om politik, att spela piano, klura ut knepiga mattematiktal osv. Jag lär mina barn att det är viktigt med tygservetter och färska blommor när det är fest.
Kärleken till min tjocka lilla alv.
Packade tydligen berusad? Oh well, spännande att hitta en snövänlig outfit i denna mönsterfest.
Innan vi drog hann vi gå på julmarknad i Palma. I sol, med öl i plastglas, livemusik, food trucks och ansiktsmålning. Inte skansen-nivå, men men vad är väl en bal på slottet?
Kollat på massa musikdokumentärer och 70-talsfilmer o sånt i mellandagarna så nu vill jag bara ha utsvängt och lyssna på proggigt rock. Dvs väl hemma på barmark köpte jag julklapp till mig själv; flary manchester och tweedig rock är numera min januariuniform.
Jag skulle vilja göra som en skattkarta över den här ön och ha skattrunda med likasinnade. En busslast med loppislovers. Eventuellt med pauser här och där på innergårdar med murgröna på väggarna, knarriga korgstolar och små glas vin och beska oliver eller på torg i små pittoreska byar med smöriga croissanter och café con leche. Tänk vad kul vi skulle ha!
Förra veckan hade jag shoppingsällskap av Sanna. Man kan LUGNT säga att vi peppar varandra till onödiga och fantastiska inköp. Kolla min skörd.
More is more är min filosofi när det kommer till armband som ni ser. Snyggingen i mitten är också från söndagens marknad.
Mkt nöjd med dessa clips med matchande ring. Längtar tills jag blir tant då ska jag bara ha cashmere, päls (såklart ngn PK variant jajaja jag veeeet) och tunga clips i mina långa tantörsnibbar. Jämt. Hela dagarna, varje dag.
Köpte vacker kvinna printad på canvas av oklar spansk konstnär verksam på det glada 70talet. Edin är absolut inte lika tänd på henne som jag är, det har han gjort mkt klart för mig. Dvs den kommer hamna inne i min future walk in closet. (I huset som fortfarande inte har el, vatten, rum eller rutor på fönstren osv). Hur vackert med en kurvig nakenfis inne i garderoben? Kanske brevid spegeln som en härlig, frigjord polare på väggen?
Även den här sidenblusen slank ner i påsen och den är ju fenomenal så här på en krispig morgon med kaffe vid havet. Mkt nöjd.
Veckan innan var jag o familjen i Sollér och de hade byfest och även där lyckades jag hitta lite karameller. Till exempel denna mässingssnäcka som jag är så lycklig över.
Nu välfylld på nattduksbordet.
Nu gillar jag iof sig när det är röda vin-ringar på borden eller på köksbänken men detta köp kändes ändå mkt nödvändigt. Förstår inte hur jag klarat mig utan vinflaskaunderlägg i 37 år?
Så härligt med foodtrucksen. Inte lika vanligt här på Mallis som hemma i Stockholm så det var välkommet med variation till skinka och ost och tapas-luncherna vi vant oss vid.
Ja ni ser ju, Edin är ju jätteglad över sina pommesfrites-strutar! Visst ser han ut som han gör reklam för typ ngt hipster-street-food-brand? Eller resor till Brooklyn? Eller Synsam?
Jag gick lös på sockret. Öppet mål så att säga.
Gulligt och mycket välfyllt bageri mitt i Sollér, Forn de can Frau, precis brevid kyrkotorget.
Sån toppendag. Stan kändes extra mysig när det var i alla fall lite färre turister och höstiga löv.
PS en kompis till oss har skaffat hundvalpar. DS.
Valp som somnar o snusar i mitt knä? Bättre än terapiiiiiii.
Har haft en sån fin vecka. Varit och skrivit med ett knasigt, charmigt, spretigt och totalt opretentiöst gäng, på en kurs ledd av Anita Goldman, uppe i bergen I Fornalutx.
Mkt kul att jag packade som om kursen skulle ägt rum i typ Silverlake – Hollywood. Och jag var Scarlett?
(Har alltså bott i tights o stickad tröja och ja såklart pyjamas, tant-tofflor i rosa plysch och morgonrock.
Hotel Can Reus.
Otaliga kaffe och pirriga skrivuppgifter har vi förtärt i den här trädgården
Badrumsselfie obligatorisk när spegeln är så här kreativ. Extra plus när vi hemma har 4 minuters varmvatten dvs man väljer om man vill duscha ELLER tvätta håret. Här valde jag att BADA. Jädra lyx! Lyx jag hemma tagit för givet.
Jag som är alldeles för rastlös för att promenera fick en high on life moment när jag väl gav mig upp i bergen.
Är fortfarande lite typ rörd. Har svårt att sätta fingret på känslan men det var så starkt att höra allas berättelser och att våga läsa upp sina egna.
Lite sorgsen över att veckan är slut. Har känts lite drömskt och melankoliskt men ändå så fint och glatt.
Jag kunde liksom låtsas att vi var en film. En döda poeters sällskap fast med svenska kvinnor, (och en man), deras livsöden, historier, tankar. En film som utspelar sig i en spansk sömnig by omgiven av grönskande dramatiska berg, omöjliga att fånga på bild.
Vill stanna kvar i Fornalutx gränder liiiite till. Sitta och vara låtsaslitterär med skrivbok och cafe con leche på sunkiga kaféet på torget. Glo på lokalbefolkningen som röker som om det inte fanns någon morgondag, har sina matvaror i korgar istället för ica-plastpåsar och som verkar känna varenda katt, unge på sparkcykel, polismästare, trädgårdsmästare, tant med dramten eller postgubbe som går förbi.
Vad händer när en frustrerad småbarnsmamma hamnar på födelsedagskalas för sin, ytterst spanska, 33åriga vännina? Som fyllt ett neonpalats med lite för snygga gaymän och ännu snyggare, roligare, dansanta, intressanta kvinnor som alla serveras tequila? Det blir DISCO. Detta var alltså för typ 3 veckor sedan och jag har inte kommit över detta ännu. Dansade som en gudinna, (kände jag iaf just då?), till såväl despacito som Toto’s Hold the line och La Bamba och är kär i samtliga deltagare på detta underbara kalas. (Oroa dig inte Edin, är fortfarande kärast i dig).
Hur kan man inte älska dom här galningarna?
Tania, hon i leoklänning, (bara det!), hade köpt in 25 meter gulddraperi och minst lika många guldballonger till det redan kitschiga stället Rockefeller, så det var minst sagt fotovänligt.
Snygga talangfulla Mariaema som är illustratör, poserar vid några meter guld.
Leopäls, dansanta vänner och cheesy salsahits = lycka.
Edin har alltså på EGET BEVÅG köpt denna blommiga spetshistoria till mig när han var på grabbweekend i Lissabon? Är han också gay mån tro?
Glad och LIITE onykter körde jag en selfiesession på Rockefellers badrum innan hemgång, ( gick hem minst 3 timmar senare än vanligt. Dvs 3 timmar tidigare än övriga festdeltagare).
Fick med en polaroid hem. Varför känns det så mucho mer värt än en mobilbild? Älskar polaroider. Ska ge mig själv en snygg polaroidkamera i julklapp.
Fotocred till vår nya hipstervän Julio.
Har ni nån sån kompis man kan bubbla idéer med i timmar? Har turen att ha en handfull energiska, driftiga, roliga, knasiga, smarta kvinnor omkring mig som jag jämt vill starta projekt med. Sanna är en av dom. Ge oss en flaska vin och typ en hög med tidningar så VIPS har vi köpt ett hus och renoverat det eller startat butik eller hotell eller ja vafasen som helst i fantasin och är mucho peppade, lyckliga och inspirerade båda två.
Häromdagen tog vi en inspirationsrunda på ön och hamnade i keramikfabrik, i flådiga butiker, på vinlunch och babbel över den sedvanliga brända cafe com lechen i bilen på vägarna med oklar spansk radio i bakgrunden.
Lunch i Santa Maria på Livingdreams, (döm ej av namnet eller av hemsidan. Det är fab mat, superharmonisk stämning och inspirerande inredning, så värt en omväg!)
Orka va så här snygg konstant? Även en vardag på spontanlunch? Shame on you Sanna.
Jojo här sitter vi minsann och planerar framtid. TBC om de stordåd vi kommer utföra 😉
BOOOH!
Lola beställde Halloweenfest så vi fyllde huset med pumpor, e-ämnen, sockerarter, kids med föräldrar och spöken och körde ALL IN i helgen.
Mkt classy och organic att beställa spök-donuts från Dunkin med kidsens namn på.
Sannas lilla Noah var absolut urläskig. Tack Sanna för fotot!
Edin var utklädd till jugge som vanligt.
Effektfull fiskdamm med både ljus och ljudeffekt. Kan hända jag tyckte det var lite roligare än småttingarna, 100% av barnen har nog mardrömmar och kommer aldrig igen titta Lolas mamma i ögonen. Dyr terapi för samtliga i framtiden etc mm.
Sanna var ängel. Med lite discotouch. Mkt ruggig.
Lola var en egensminkad glittrig-prinsess-häst. Såklart. Lägg även märke till den 5 cm för korta luggen. (Inga kommentarer).
Ida var en snygg pumpa.
Vi avslutade kvällen på Mallorcas (världens?) mysigaste pizzeria Sa Ximbomba.
Hur filmisk är inte deras innergård?
Lugnet efter stormen. Typ lika välkommet som juldagen. Av med hitte-på-brudklänning men behöll smink liiiite extra för att jag kände mig ändå lite het på ett mkt oklart sätt.
Förutom besöket på Dusty Deco som är 100% obligatoriskt, finns det andra exentriska hål i väggen att besöka här i Palma. Ett av dom är hos Maria Antonieta (ja ni hör ju på namnet. JA hon har absolut STORA guldclips i ögonen och är för övrigt klädd i cashmere. Är såklart konstnär samt restaurerar möbler och läser spanska AD från pärm till pärm innan hon sedan 20 år tillbaka, tar sig an inredningsuppdrag här på ön. Needless to say vill jag gärna att hon någon dag ska bjuda mig på Martini Rosso efter stängning i sin knasiga härliga butik och berätta om sitt liv).
Hon jobbar såklart inte med hemsida, (pga i Spanien är året fortfarande ca 1995, desto charmigare visst!), men så värt att kika in på butiken om ni är i krokarna. Calle Balanguera 19.
Hennes konst! Undrar om hon målar iklädd typ ngn stor vit rock med färgstänk? Eller kanske en sidenkimono? Lyssnar på flamenco? Nä hon känns mer bossanova.
Fåtöljen är redan såld. Till oss.
Köpte pallar på marknad häromveckan och fick äntligen ändan ur (osexigt uttryck?) att köpa tyg för att kunna lämna in dom på omklädnad.
Var en stor ocean emellan vad jag VILLE köpa för tyg och vad jag KÖPTE för tyg. Har efter ett par år som inköpare på HM Home, med en fantastisk, minst lika excentrisk, designer vid min sida, lärt mig att ibland är kunden inte riktigt lika djärv som man skulle önska. Fast vafasen, lika ofta har jag också haft fel och kunden är mycket modigare än jag nånsin trott, så man kan ju faktiskt aldrig veta. Och kanske Dusty kunden är liiite annorlunda också?
Här är dom framtida upp-med-benen-och-somna-i-soffan-pallarna. Älskar benen som ser ut som vitmålat, slitet, bambu. Kommer bli fantastiska.
Var på den klassiska spanska tygaffären Ribes y Casals som är en gammal favorit sedan vi gjorde projekt under min pluggtid i Barcelona. Får sån nostalgi bara av deras vackra papperspåsar och doften av tygrullarna. Ville allra helst klä om pallarna i blått fluff. Tänkte det kunde bli lyxigt och knasigt. Men fegade ur. Kanske för knasigt?
Vitt fluff?
Fluff-fluff?
hur fint hade det varit med skotts-rutigt? Kände även här att chansen att någon känner lika starkt för skotts-rutigt som jag är rätt liten. Skulle vara min mamma eller min syster då. Eller en skotte. Frågan är om nån av dom behöver pallar i imiterad bambu?
Leo? Alltid rätt, alltid hett, visst?
Nå, vad är väl en bal på slottet. Vi har ju faktiskt ngn form av image att leva upp till på Dusty (vill ju inte skrämma kunderna mer än nödvändigt) så det blev en randig variant och en i rosa sammet.
Hjälp mig. Vilken tror ni mest på? Kör ju såklart båda i samma.
myser med min snygga tygpåse och blåser diskret på den, som alltid, brinnande kaffen som dom älskar att servera på denna ö.
Älskar sånna här hörn. 7-up? När drack mdi senast en 7-up?
Jag vill gå med en stor K-MÄRKT-stämpel och stämpla hejvilt på barer, skyltar, portuppgångar, tanter som går på matmarknaden med dramaten vagnar i rotting och skruttiga bilar parkerade framför drömska trädgårdar. Ska nog göra ett helt K-märkt by Lina inlägg i bloggen snart.
“Vad är nu detta tänker ni? Varför är dom två helt plötsligt? Jo men det är nämligen så pass kul nu, att jag (Frida) flyttar in och delar bloggen med min syster Lina!
Kanske världens bästa idé tex?! Mallis och Stockholm, loppisar, recept, rutiga kuddar, cowboyhattar sa jag snacks?”
Lina, inredare och set designer och delägare till www.dustydeco.com med min man Edin som jag har Lola 7 år och Max 4 år ihop med. Bor på Mallorca och älskar att loppisfynda, vara vid havet, läsa, skriva och mest av allt att lägga oliver i vackra skålar, chark på vackra skärbrädor och hälla iskall cava i tunna glas och bjuda vänner på kalas hemma i trädgården.
mail: [email protected] instgram: linakjellvertzinterior
Frida, Säljer Second hand på insta, dukar bord! Är set designer och PR-person, får man plocka alla russin ur kakan så gör man väl det? Bor med mina pojkar Harry, 7 och Henry 2 och min snubbe Magnus invid tessinparken på gärdet, i Stockholm
mail: [email protected]
instagram: fridasfinds