Jag var så stolt när jag berättade för John att jag köpt en grön tröja. Visade upp mig lite tuppigt och snurrade runt. Han rynkade näsan och frågade om jag inte kunde gå och sätta på mig den så han fick se? Alltså visst ser man att den här är sådär New York höstgrön Khasmirig så som man vill ha en tröja? Jag tycker den är sol-klart-grön och tänker fortsätta känna mig lite spexig.
Nu är jag i slutet av vecka 17 och har en riktig spökvecka. Jag känner plötsligt ingenting av fladder och sprattel i magen. Den är inte ens spänd eller hård på samma sätt som innan. Min enorma hunger har lagt sig och jag sover i vad man kan kalla vanlig mängd. Varför ska man anaaöyswra allt? Kan man inte bara få njuta av att det känns lite bra?
Nu är det inte många veckor kvar till RUL och jag längtar något så galet intensivt efter att få se bebisen igen.
Ska berätta lite mer sen om hur vi tänker kring det där att ta reda på kön.
