Det här året känns det extra viktigt att uppmärksamma John och hans faderskap. Det har vart ett år jag på många sätt önskar att han skulle sluppit. Samtidigt ett år av att rannsaka, sörja och komma varandra närmare. I allt som han stått i har han hela tiden varit där för Harry. Ovikbart prioriterat honom i den uträckning som vart möjlig. Jag blir så imponerad av hur man som förälder har en massa resurser och depåer som enbart finns till för ens barn. Men de bränner snabbt slut på energi och ork över till den andre. Jag vill att Farsdag ska belysa hur mycket jag och Harry uppskattar och älskar John. Även om det är helt förväntat att han skall vara den inkännande, uppoffrande, jämställda person han är i vårt förhållande så kan man ge varandra särskillda klappar på axeln en sådan dag.
Plus att jag tittat på lite smått och gott att pigga upp han med. Men det blev en lång sovmorgon och en hel del kardemummapussar.
