Det går inte snabbt för mig att omvandla bilder till blogginlägg, men så får det vara. En av anledningarna till att jag valde att börja blogga var att ha en anledning att fota mer och så långt har jag lyckats. Men sen att få tiden att sätta text till bilderna är något jag får jobba på. Jag tänkte i alla fall blicka tillbaka till förra helgen då jag och familjen var hos Emily och barnen.
Eftersom Emily bor i Norrtälje blir det sällan att vi åker dit över dagen. Det tar ändå minst en timme enkel väg om man inte har otur att hamna i köer, eller behöver (som förra helgen) 1. stanna och tanka, 2. äta lunch på McDonalds, 3. ta en kisspaus, 4. svänga förbi vårt sommarhus utanför Norrtälje för att plocka ner studsmattan som blåst up och fastnat i taket samt hämta en kvarglömd vagn och efterlängtat xbox.
Efter en lite väl utdragen bilresa kom vi fram på lördagseftermiddagen. Riktigt så här mörkt hade det inte hunnit bli då, men efter att ha handlat, skruvat ihop en ny gästsäng och gett barnen mat dukade vi upp kvällens middag.
Det blev en copy/paste på nyårsmiddagen med ostron, skagen och löjrom på krispiga rårakor.
Ska man fira så ska man! Jag och Emily hade några dagar innan nämligen signat kontrakt för ett otroligt spännande uppdrag till våren.
Mmmm ostron och bubbel! Så värda detta.
Här satt vi in på småtimmarna och lyssnade på musik och pratade.
Man kan väl säga att söndagen tog vid där lördagen slutade, med lite extra god frukost. Jens fick lära oss hur man pocherar ägg på kockars vis, något som han lärt mig på en och två gånger men som jag alltid lyckas glömma. Nu tror jag i alla fall att tricken sitter!
Jag i min tur fick lära Emily hur man gör vackra avokadorosor. Det är superenkelt, du gröper bara ur avokadohalvan skär tunna, tunna skivor på längden, drar ut skivorna till en lång “korv” och viker in kanterna så att det bildar en ros. Enkelt att göra, svårt att beskriva i ord. Jag kan visa bilder om någon vill ha en bättre beskrivning. Fint blir det i alla fall!
Barnen kalasade på smörgåsar och yoghurt.
Lykke i sin finaste rutiga pyjamas från Newbie…
…och yoghurt-mustasch <3
Aldrig utan bråk om höga barnstolen och så fort Vinnie gått från bordet hoppade hon dit.
Söndagen fortsatte i lek och ungarna vände upp och ner på hela huset. De leker verkligen bra Sam och Blake. Blake är född precis ett år efter Sam med en dags skillnad. Även Vinnie och Lykke som är födda med fem dagars mellanrum leker en del, men där är det helt klart mer bråk än så länge.
Vi passade även på att testa ljuset på ett par ställen i huset där vi ska plåta i nästa vecka. Jag fick en puss <3
Minen <3 En färdighet barnen helt klart ärvt av mig – att vika upp överläppen. Väldigt praktiskt när man ska dyka eller göra bomben, bara att trycka upp läppen och täcka näsborrarna. Är jag ensam om att göra så?
Sen behövde alla komma ut en stund i det vackra vädret, men de bilderna får jag visa i ett nytt inlägg för nu orkar du nog inte scrolla längre. Och jag ska gå upp om sex timmar och måste sova!
Precis som i övriga livet kommer och går inspirationen i köket som i vågor. Just nu är jag inne i en period då jag inte orkar laga mat alls, äter nästan bara för att jag måste och väldigt oregelbundet. Kanske har det med årstiden att göra eller mitt nya frilansliv som ruckat på rutinerna, men helst vill jag bara dricka te och äta kakor – typ. Frukost har alltid varit mitt favoritmål, egentligen all mat som man kan dricka te till. Och näst efter det kommer pasta!
I förra veckan bläddrade jag igenom Sofia Woods nya kokbok som jag fick i julklapp och lagade mitt första recept. Det blev självklart pasta, hennes ”carbonara” på kronärtskockor som jag har hört så mycket gott om.
Och gott var det! Väldigt krämig som carbonara men lätt och fräsch av citronen.
I boken skrev Sofia att den här rätten brukar älskas av såväl barn som vuxna och det verkar stämma, i alla fall här hemma. Efter första tuggan sa Lykke ”äckligt”, sköt bort tallriken och sprang från matbordet. Men efter att ha lockat i henne en till tugga, sprang hon fram och tillbaka till bordet för fler tuggor tills skålen nästan var tom. Sam däremot ville inte smaka, men å andra sidan har han aldrig smakat på någon pastasås. Han nöjer sig med sin naturella pasta och skalad gurka dag efter dag, år efter år. Mer om det en annan gång.
Kanske är den här kokboken precis vad jag behöver för att hitta inspirationen igen? Det jag uppskattar mest med boken (förutom de vackra bilderna tagna av @fridainthevalley) är att det är väldigt enkla recept som man inte behöver vänta på rätt tillfälle för att börja laga. När jag skulle laga den här pastan behövde jag bara plocka med mig en burk kronärtskockor från affären, och resten hade jag hemma. Enkel vardagsmat med nya smaker!
All mat blir också lite extra fin på de nya tallrikarna!
I förrgår på jullovets sista dag städade vi bort det sista av julen här hemma. Kartongen står visserligen kvar mitt i vardagsrummet och lyfter man på mattan hittas en mindre barrskog där. Det är lite så det fungerar här hemma, det tar fart i början men sen kan det ta en mindre evighet att bli klar med det där sista. Som med vårt senaste byggprojekt här hemma, städskåpet, som efter över en månad fortfarande inte är klart. Så här i slutfasen småduttar vi ungefär var fjärde dag, så kanske är det färdigmålat och klart med lister framåt vårkanten? Samtidigt som Sam tjatar på att vi ska sätta igång med bygget av hans nya rum på loftet. Det kanske blir nästa års julklapp, om han har otur.
Apropå julklappar tänkte jag visa lite av det som låg under granen och ett och annat paket jag fick veckan innan på min födelsedag. Bättre sent än aldrig.
Så här såg min önskelista ut som jag la upp på stories under en frågestund i december. Ett gäng saker som jag spanat på under hösten och längre, alla investeringar som kan användas och nötas under många år.
Och mina nära och kära verkar kolla mina stories noga, för paketen träffade verkligen mitt i prick! Ska vi kika?
Ganska likt önskelistan, eller hur? Plus ett par favoritsaker som resten av familjen fick!
Den här ljusstaken Nagel har jag drömt om länge, men haft siktet inställt på designen med små bollar som även finns i nyproduktion. Men så var jag hemma hos min vän Michelle Meadows som har en helt magisk och mer udda version av den här klassikern och helt plötsligt ville jag absolut inte ha några bollar på min ljusstake. Så jag blev jätteglad när Jens gav mig fem delar av en snarlik variant han hittat vintage och nu ska jag samla på fler delar.
Även svärfar hade kikat på instagram och gav mig en ostkupa han hittat i gömmorna där hemma. Nu blir varje svettig ostmacka rena lyxen!
När man fyller år precis innan jul blir det många presenter. I födelsedagspresent av Jens fick jag det här gamla, vackra träfatet. Det är tungt och lite skevt, precis som jag vill ha det. Den lilla antika träskålen ropade min svåger hem på auktion till mig, så fin i sin enkelhet.
I två paket låg även åtta linneservetter från Himla i färgen Antique Green som fanns med i mitt önskekollage. Och här skymtar även en klapp som stod på min önskelista, men som jag istället gav till Jens.
Nämligen den vackraste keramiken jag sett från Astier de Villatte – de två tallrikarna med “volang” högst upp och den lilla assietten till höger. Jag hittade dem på Artilleriet Kitchen när jag och Emily var i Göteborg på en jobbresa i december. De säljer små partier från Aster de Villatte och det mesta kommer aldrig upp på webbshopen så jag passade på när jag var där.
Jens önskar sig alltid saker som är lite för lyxigt onödigt för att han ska unna sig det själv, plus att han älskar keramik lika mycket som jag. Så det kändes som en perfekt present.
Tallrikarna i nedre hörnet köptes faktiskt på samma Göteborgstripp och de hittade jag och Emily på Alvhem, handgjorda av en tjej som heter Jenny Brandt. Emily hann knipa de allra finaste exen, och eftersom hon visste hur mycket jag tyckte om dem fick jag två av henne i present. Så fint <3<3
En så fin hög! Nu vill jag samla på mer udda, handdrejad keramik i vita toner.
Av min lillasyster fick jag och Jens Årets Kokbok, Sofia Woods. Det här är en av mina favoritbilder i boken, och igår testade jag mitt första recept. Supergott och jag fotade faktiskt en bild idag när jag åt resterna, kommer upp sen.
Jens fick många kokböcker, som varje år. Vi har spaltmeter av kokböcker här hemma men lagar nästan aldrig något från dem, utan de är mest inspiration för de restauranger han jobbar med. Sen två år tillbaka när de öppnade L’Avventura har det mest varit fokus på italienskt, så även i paketen i år.
Av min äldsta bästa vän fick jag två handgjorda tvålar som hon hittat på instagram – Mood organic oils. Helt magiskt vackra, hur ska jag kunna använda dessa? Ni måste kolla på deras tvålar.
Varje år blir det så otroligt mycket leksaker och hur glada barnen än blir när de öppnar paketen så försvinner de sen i mängden av saker. Så i år bestämde vi att Sam, som ju fyllde sex år veckan innan jul, fick önska sig färre men större paket och att familjen fick gå ihop och köpa tillsammans. Det visade sig vara ett lyckodrag för han blev överlycklig över de större legobyggen han fick och har byggt och lekt med dem varje dag sen dess.
Till Lykke önskade vi oss endast Maileg-djur med tillbehör, eftersom jag sett hur mycket hon tycker om att leka med det hos vänner. Plus leksaksmat i trä som hon använder hela tiden i sitt lilla kök. Hellre mer saker som hör till samma lek än flera olika sorters leksaker, det tycker jag gör leken bättre här hemma i alla fall.
Utöver de här fina sakerna som jag är SÅ tacksam över, fick jag även stövlarna som stod med på önskelistan (tack pappa!) och jag kommer faktiskt byta en annan sak mot Little Liffner-väskan <3 Så man kan säga att mina materiella drömmar uppfylldes.
En annan present som kom lägligt till julafton var denna – Livsjournalen av Whatdecoratesmyday-Emma och Dailymanifesto-Maria. Tack!
Det är en kalender där man utöver att planera veckorna får chans att reflektera över och aktivt planera för sin drömtillvaro. Sidorna är även strösslade med vackra bilder.
Jag har redan börjat reflektera och planera, och ett av mina mål för det nya året är att försöka upprätthålla den rutinen. Tid för reflektion, planering och hjärnvila står högst upp bland målen.
Just nu sitter jag ensam hemma vid matbordet med en kopp te. Resten av familjen har evakuerats till farmor och farfar eftersom det nya året inleddes med magsjuka. Ett så ovärdigt sätt att börja 2020 på, även om vissa kanske skulle jubla för två dagars egentid. Vi gick igenom den här svängen för bara en dryg månad sen och den här gången låter vi de ännu friska sova borta ett par nätter för säkerhets skull.
Men nu när jag mår bra igen tänkte jag att vi skulle kika på hur vår nyårsafton såg ut. Eller hur det såg ut när jag på dagen provdukade inför kvällens festligheter här hemma, för sen la jag varsamt undan duken, linneservetterna och porslinet för att ge plats åt en mer barnvänlig dukning.
Vi var åtta vuxna och åtta barn här hemma och av erfarenhet vill barnen sitta vid bordet i högst en kvart för att sen springa och leka, så för enkelhetens skull fick de äta innan oss. Men så snart barnen ätit och druckit upp sin festliga sockervaddsdrink (!) åkte linneduken på igen.
Kvällen inleddes med bubbel, ostron och olika snittar som förrätt. Jens magiskt goda skagenröra med massor pepparrot, en svamp- och parmesanröra och såklart löjrom med creme fraiche och silverlök.
Jag dukade med vitt porslin, våra gamla silverbestick “Franska liljan” som jag precis lärt mig att de heter och gröna linneservetter. Runt servetterna knöt jag festliga juldekorationer, som dessa från By Malene Birger.
Även kvällens klänning gick i samma toner gröna toner. Ett reaköp jag hittat på H&M dagen innan.
Så vackra detaljer!
Som bordsplacering hade jag gjort hemliga spånötter med alla gästers namn på. Till utsidan helt vanliga valnötter, men efter förrätten åkte nötknäckaren fram och det blev förvånade miner när nötterna krossades.
Förra vintern såg jag att Mokkasin-Sofias dotter Nomi fått en sån här valnöt med ett halsband i av hennes kompis Tyra och det var en så fin grej att göra med små spådomar istället inför nyår, som glittrande lyckokakor.
Så på kvällen (rättare sagt natten) innan nyårsafton knäckte jag varsamt alla nötter med händerna och pillade upp dem med en kniv, tog ut nötterna och fyllde dem med glitter och en liten lapp. På lapparna hade jag skrivit ett personligt och skämtsamt siande om 2020, och sen limmade jag ihop nötterna igen med vanligt trälim. Väldigt fint och en rolig konversationsstartare!
Till varmrätt åt vi sedan torskrygg med grönsaker och brynt smör-hollandaise och avslutade med Jens hemmagjorda chokladglass som är som len men kall chokladmousse och My Feldts salta kolasås.
Över bordet hängde en ljuskrona jag dekorerat med vintrig eukalyptus (min favoritsort är den med bär) och lite torkad limoneum. Precis innan gästerna kom la jag på några kvistar av vippjasmin som Maria på Årsta blomsterhandel precis fått in. Doften från vippjasminens blommor är ljuvlig, men tyvärr hann de inte slå ut innan jag klippte av stängerna.
Det blir en så mysig känsla vid bordet med en grönskande ljuskrona över. På något sätt gör den att gästerna kommer närmre varandra, det blir mer ombonat.
Barnens sockervaddsdrink blev verkligen en succé! Lite köpt sockervadd i ett glas toppat med Loka Crush, så var kvällen gjord. Det här ska jag definitivt kopiera till nästa barnkalas.
Fram till tolvslaget höll jag sedan i ett nyårsquiz med frågor om 2019, som visade sig vara jättesvårt! Det roliga var att när jag skrev ut det köpta quizet hos svärföräldrarna så passade jag på att skriva ut ett extra till deras middagsgäng. Och eftersom jag bara snabbt hade slängt ögat på en fråga om Melodifestivalen sa jag lite kaxigt att de kanske bara skulle dela upp sig i två större lag eftersom det var lite för ungdomliga frågor.
HAHA, det fick vi äta upp 31 gånger om sen. Alla avslutade sen året med ett nyårslöfte om prenumeration på DN. Följt av en snabb titt på fyverkerierna i vår trädgård, barnvänliga tomtebloss… och ja, sen magsjuka för hälften av oss. Men nu kan det nya året å andra sidan bara bli bättre!
Äntligen börjar jag bli människa igen. Igår hade vi fest här hemma och ångesten dagen efter är alltid värre än tröttheten. Vet inte varför det blir så men det är väl någon kemisk process som sätter igång hjärnspökena. Tur då att vi sällan är ute längre! Vi insåg att vi inte har haft fest sen vi flyttade till Enskede för 2,5 år sedan och att jag hunnit fylla både 30, 31 och 32 år utan att ha firat min födelsedag, så det var dags. Det blir lätt så när både jag, Sam och min mamma fyller år veckan före julafton. Tiden fylls snabbt av släktfika, barnkalas, luciafirande och julplanering, så att styra upp en fest precis innan jul känns inte direkt som prio.
Men i år blev jag pushad av mina vänner och mellandagarna är ju helt perfekt för fest – de flesta är hemma och alla börjar så smått känna ett behov av lite egentid efter alla släktsammankomster. Dessutom så blir det lite som en förtida nyårsfest för alla småbarnsföräldrar som inte har barnvakt på nyår!
Vårt hem hade inte varit så städat och undanplockat på flera månader, kanske år. På morgonen åkte vi till min mamma och åt frukost innan vi lämnade barnen där. Samtidigt hade vi bokat städning hemma (vi har städning varannan vecka) och efter att ha fixat massor grejer på stan, handlat och ätit lunch i lugn och ro kom vi hem till ett nystädat hem. Vilket lifehack! Dagen innan hade Jens dessutom byggt klart vårt nya städförråd som vi äntligen kunde stuva undan dammsugaren, moppen och massor grejer i som tidigare behövt stå framme.
Under vår runda på stan bytte jag en födelsedagspresent på Tambur på söder och kom hem med den här fina linnekudden.
Här ser ni kortsidan på vårt nya städförråd, där Jens byggt en hylla. Så oerhörd välbehövd förvaring och dessutom blev det nästan som en serveringsgång nu i det tidigare tomma och outnyttjade utrymmet. Jag var gladare än jag såg ut och hade på mig en gammal jumpsuit som jag för en gångs skull orkat stryka, eller rättare sagt steama. Jag fick en steamer i födelsedagspresent och det är ju hundra gånger enklare att ta fram den än strykbrädan och hela kittet. Äntligen kommer jag kunna använda de där plaggen i garderoben som jag inte orkar stryka!
Innan festen började bjöd vi över några på ost, chark och pizza. Den där brie-liknande osten längst nere visade sig vara magisk! Delice de Bourgogne hette den och var väldigt gräddig i smaken och alldeles fluffig. Tips till ostbrickan på nyår.
Jag fick en så fin present av Emily, två tallrikar som jag suktat över sen hon köpte dem på Alvhem under vår senaste Göteborgstripp. Hon köpte fyra, så nu har vi två var. De var så fint inslagna med i en bit tyg.
Två till presenter. En stor vas och fyra färgade ljus. Dessutom fick jag ta över mina kompisars stora monstera, älskar återbruk och att fynda presenter hemma!
Efter maten började resten droppa in och sen var det dans, drinkar och bubbel fram tills vi drog ut en sväng på stan. En perfekt fest för bortglömda födelsedagar!
Klockan är jättesent på juldagen, och troligtvis kommer det hinna bli annandagen innan jag är klar här. Mitt första blogginlägg! Jag har tänkt skriva det i några dagar men av förklarliga skäl har det inte hunnits med. Nu är vi dock avklarade med julen för i år, efter att ikväll firat en andra gång hos barnens farmor och farfar.
Det är alltid lite vemodigt när julen är över. På ett sätt jätteskönt, när all spänning släpper och det sänker sig ett nytt lugn hemma. Men samtidigt älskar jag förberedelserna och förväntningarna (framförallt barnens) som ligger i luften under hela december. Man har något att samlas kring, om så bara en kvart framför julkalendern varje kväll, den första risgrynsgröten på bordet eller när adventsljusen ska tändas. Gemenskapen som traditionerna skapar är svår att jämföra med något annat under året.
Julen är även en tid för pyssel – något jag älskar men sällan har tillräckligt med tid för.
Runt den tredje advent fick jag i alla fall ett ryck och dekorerade adventsljusstaken från Georg Jensen med lite torkade blommor jag hade hemma. Det är kanske inte den mest brandsäkra dekorationen, men det blev väldigt fint!
I förra veckan när Jens jobbade sent några kvällar ägnade jag även några timmar till att slå in vackra paket. Det är lika viktigt som innehållet tycker jag!
Paketen slog jag in i stuvbitar av linnetyg som jag hittade på kilopris på Ohlsons tyger. Förutom band från Ohlsons tyger och Granit hittade jag lite tyg här hemma som jag klippte i remsor och sedan tråcklade ihop till långa band.
Det grönblommiga bandet är gjort av en tygpåse som Garbo & friends bäddset kommer i. Det här är ett av mina favoritmönster, Floral moss!
Etiketterna har jag fått av Mrs Mighetto. Så fina att jag knappt vill skriva på dem!
I de små paketen låg även deras nya tändsticksaskar som jag slog in till mamma och svärmor. De är så vackra att de alltid ligger framme på bordet här hemma.
Den här kaffepåsen fick inte riktigt samma vackra inslagning eftersom det paketet skulle vara med i vår traditionsenliga (och väldigt hetsiga) julklappslek. Jag måste dock tipsa om Svanfeldts Coffee som världens finaste Ditte Svanfeldt och hennes man David precis lanserat, där 10% av kaffeförsäljningen går till Hjärnfonden.
Just den här smaken har min vän och jobb-partner Emily tagit fram tillsammans med dem. Jag dricker inte kaffe men var ändå tvungen att öppna en påse och testbrygga en kopp. Doften är ju ljuvlig!
Någon dag kanske jag lär mig dricka kaffe? Nu ska jag dock sova. Det känns fint att vara igång här! <3
Caroline is a mother of two, Sam, 7, and Lykke, 3. She lives in Enskede, Stockholm and work as content creator, photographer and stylist. Food, fashion, interior, motherhood and thoughts.
Instagram: @carolineborg (link)
Mail: [email protected]