Frida Billegren

Hur vill vi klä oss i höst? Höga stövlar. Lackad burgundy. Silkiga fransar och läder, mums!

Det är September, och hög tid för att inventera i garderoben. Fram med allt nu bara! Ut med alla plaggen på vädring, testa och häng upp. Finns det några nya kombinationer att hitta? Vad saknas och vad kan återvinnas. Säljas eller bytas bort. Lånas eller stuvas undan. Planera in din rensning till en helg. Och prova plaggen i bra ljus och alltid med skor. Gör nu bara som jag säger, lovar att det kommer bli bra. Vi vill väl inte att vi ska ta några felaktiga beslut!! Hatar när det händer.

Ska ni med till kontoret en sväng!? &Otherstories. Så kan vi snacka lite mer mode.

"Det är September, och hög tid för att inventera i garderoben. Fram med allt nu bara! Ut med alla plaggen på vädring, testa och häng upp. Finns det några nya kombinationer att hitta? Vad saknas och vad kan återvinnas. Säljas eller bytas bort. Lånas eller stuvas undan."

Känns det som att proggen trendar? Eller är det bara jag!? Jag tänker vänsterrörelser, old school socialdemokrati. Dags för oss medelklass att äntligen sluta lajva överklass. Fy fan va skönt. Vem orkar hålla på liksom.

Mindre pengar i plånboken. Jag tänker lägereld, näverslöjd, köttsoppa med klimp. Mums! Vet att jag inte är ensam, så nu lägger vi bara korten på bordet. Det är fan karga tider vi skådar framför oss. Jag tar råd från min egna mamma, som säger. Sitt nu bara lugnt i båten, tuffa tider har vi alla gått igenom. Kanske är detta en väl behövd läxa. Vår generation och våra barn, allt för bortskämda. Hånat den tidigare generationen för allt de ska spara och ta vara på. Men nu inser man ju snopet, hur väl de haft rätt.

Vi lyssnar på modern musik med progginspirerat sound (Dina ögon) och letar fram 70-talssagor som ljudband på Spotify. Minns ni Dunderklumpen som barn? Jag minns då i alla fall hur jag bara älskade det. Jäkligt progg-vibe på den väl! Det är augusti och hela förorten dofta, blomsterprakt och krondillsstång. Det är lite kyligt i luften men också varmt. Så jäkla mysigt alltså.

Augusti I´m all yours.

"Känns det som att proggen trendar? Eller är det bara jag!? Jag tänker vänsterrörelser, old school socialdemokrati. Dags för oss medelklass att äntligen sluta lajva överklass. Fy fan va skönt. Vem orkar hålla på liksom."

Vi har ätit, sovit och bara drällt runt. I solglimtar, gråmulet och hällregn. Mest regn då kanske…. eeee

Bör man känna sig otacksam, för att man känner tristess? Ibland kan jag känna så. Att man alltid måste hålla sig så tacksam. Men trots det letar rastlösheten ändå sig in. Paniken att lyckas underhålla mobilskadade barn. Frustrationen över att laga mat som ingen äter. Känns som andan sitter högt upp i halsen. Att vara mamma 2023. Nä nå var det bättre förr! Kanske någon unge strök med för att ingen hade riktigt koll, men tänk så mycket frihet man hade. Barnens hjärnor som bubblar av kreativitet. Fast man hade ju rätt tråkigt då med. Som barn, men det var ju också det som skapade alla fantasier. Hur kan vi någonsin hitta tillbaka till den känslan? Kreativiteten av att känna tristess. För även jag skrollar ju på telefonen i ren frustration. Och samtidigt stressad, att något barn ska se mig. Ständigt med mobilen gömd bakom ryggen för att de aldrig ska upptäcka den i min hand.

Fast det är klart att de ser. De vet allt. Eventuellt har vi haft semester för länge nu. Otacksam så otacksam. Skyller allt på väder.

"I regn och rusk möttes vi upp och firade vänskapen. Från Rio, Råcksta och Trångsund. Så fint!"

Ni vet känslan när pms släpper taget. Det ljuvligaste av uppvaknanden. Där är jag nu! Ahhhh… så skönt. Och vi blickar upp mot de vackra molnen. Ser allt som är så fint. Plötsligt leker livet.

Vad har vi på pms i kombo familjesemester? Någon! Som vill dela. Skoja ba! Ni behöver verklige inte dela, för alla som upplevt förstår mörkret hehe… mörkare blir det väl knappast.

En snabb summering av min pms historia. En klassiker. Haft skitjobbigt i massor av år. Blivit värre och värre för var barn jag föder. Peakar när alla barn varit mellan 1-2 år ungefär. Freakar, vill skilja mig, dö och flytta ut i skogen. Bygga en koja och förmultna in i mossen. Ja ni som fattar ni fattar. Har testat allt. Alla slags spiraler, pms-mediciner och allt annat på listan. För att tillsist få rådet av en barnmorska, du ska inte ta och testa p-piller igen?! Jag ba, va! Gu så omodernt. Men testade ändå. Och resultatet har varit helt otroligt!!!! Och inte bara det att jag började äta p-piller, även det att jag fick rådet att aldrig göra uppehåll!! Hör och häpnad. Undvika ägglossning till varje pris. Trots detta kräver min kropp blödning ungefär var annan var tredje månad. Och då bryter ändå pms igenom för någon enstaka vecka. Fast från det att leva med någon slags grad av pms-påslag tre veckor av fyra varje månad till att nu bara få pms en vecka var annan var tredje månad som ett paradiset. En befrielse som ej går att beskriva med ord.

Okej det var det. Frågor på det? Låt oss nu bara leva. Nya tag och så fortsätter vi med familjesemestern. Gu så mysigt.

Ett vykort från den första semesterveckan. Som mest handlade om att landa in i något slags lugn.

Ni vet, en vecka bara för att förbereda sig för allt. Själv med alla tre, och att i lugn och ro bara fokusera på dem med alla deras behov (döva tidigare dåligt samvete). Och att bara lyckas få styr på allt (bara kvinnor som tänker så jag vet, suck). Allt från tvätt och fixa runt i kylen, jamen ni vet. Livet. Men har faktiskt sett fram emot denna första vecka. Så betryggande. Cleansande. Att få chansen att hinna ikapp med allt. För en stund.

Men vi har hunnit med några utflykter också. Så smidigt med körkort asså. Bara in med alla ungar i bilden, wohoo nu kör vi. Tänker på det ofta. Tackar mitt 19 åriga jag för att jag tog det. Körkortet. Osäker om jag vågat idag…

Well well det var några tankar från en kvinna en dag i juli. Hoppas ni har det fint. Vill ni se på några bilder nu?

Längtar sååå mycket till semester nu!! Och det fina vädret som liksom tillåter oss alla öva var helg. Öva på vad som strax står för dörren, den ljuvliga känslan av att bara låta dagarna drifta förbi. Semester.

Om någon undrar vad vår familj ska göra denna ledighet så ska jag berätta. Satte ambitionen att lyckas bjuda hem så många som möjligt (bra start so far). Bjuda hem vänner och barnens gulliga kompisar, till poolen sommarvarma dagar. Med enkla luncher som jag faktiskt klarar av, utan att gå in i väggen på kuppen. Ibland göra små utflykter med picknick, köpekakor och saft. Kanske till något havsvattenstrand, inte allt för långt borta såklart. Ett bra ombyta och att lyckas distrahera mobilberoende barn (ni fattar vad jag menar va!). Att bara packa alla in i bilen. Spänna fast dem i sina stolar och så är man påväg. Friheten. Kanske bestämma tid och plats med någon kompisfamilj, åka till någon loppis eller antiklada? Guuu så mysigt. Även om alla barnen garanterat kommer klaga, men då bara muta vi dem med glass vid någon slottsrestaurangvariant.

Till och med att jag ser fram emot bilresan upp till Luleå. Stanna halvvägs för att bo på hotell, för resan blir annars allt för lång. Den norrländska skärgården med stugorna som väntar. Och barnens mor och farföräldrar som längtat och kärleksfullt välkomnar. Allt det fina som hemstaden faktiskt är, även om jag inbland glömmer att uppskatta.

Men i år känner jag mig peppad faktiskt. Peppad på allt.

Heeeejjjjj!!!! Någon som uppmärksammat att jag faktiskt bloggat kontinuerligt varje vecka ett redigt tag nu!! Så pass länge att det är dags att klappa sig på axeln. För jag vill ju skriva här, men det känns bara som att man upprepar sig.

För så är ju livet. En upprepning.

Äter glass och tänker på midsommar. Vilket mood ska vi fantisera fram för detta år? Känner plötsligt för mörkare toner. Influenser från Spanien, kanske Italien. Sardeller och citroner. En mörkröd Sangria i vackert krus. Mums.

Hello. Drifting into June.

Och tar mig an Monikas utmaning, från förra veckans Modesamtalet. Utmaning till mig att hitta tillbaka till secondhand, och min inre vintage passion, och det gick väl si sådär. Slutade med att jag köpte en klänning från Rodebjer revisited, och en ljuvligt krispigt vit sommartunika från Filippa K. Funnet på Arkivet i och för sig, secondhand absolut, fast hangtagen hängde kvar. Så alltså egentligen inte i andra hand alls. Well, får fortsätta utmana mig här känner jag. Mer secondhand in i sommaren. Vi säger väl så.

Så mycket enklare. Enklare är livet.

Tänk bara om morgonen, när alla ungar ska lyckas kläs! Hur man har tragglat och slitigt, det förstår man ju nu. Ett par sneakers, en liten jeansjacka och så kepsen på, hepp! And off you go to school.

Som att man svävar på moln, plötsligt känns allting bara så lätt. Och man minns knappt hur det hände. Övergången.

Alla med barn fattar precis hur jag menar. Ni andra ba, jaha?? Men det är lugnt, ni behöver inte förstå. Det enda som betyder något är att jag är full av liv och glädje. Och allt jag vill är att underhålla er med mina skryt-bilder.

Ps, Men ni vet väl att jag bara tar bilder när allt är städat!! Det är alltid stökigt här. Ni ba, jaja du har sagt det förut. Förlåt men det är faktiskt så.

"Livet så mycket enklare. Det är kyligt i luften och vi firar bröllopsdag. Och jag klär av mig halvt om naken, bara för syn. Primadonnan på Pastis i Gamla stan, nästa år helt klart en medelhavsstad."

"Ortensodlare kör öppethus och säljer växter. Extra festligt då även SVT är där och filmar. Trädgårdsdrömmar nästa. Stökigt och bökigt, och så äkta. Isak, vår allas älskade garden man."

Det är fredag och vi möts upp för en drink. Kvinnorna. Pratet. Pirret.

Och det beställs in allt gott vi bara kan önska. Något bubbligt. Kanske sådana där stora gröna oliver, och lite mandlar. Som om man aldrig ätit något godare! Sedan något mer “litet” från menyn. För man älskar ju allt som är litet. Små fina steg av smaker. Något mer som är salt, och allt annat som är krispigt.

Sedan avslutas kvällen tidigt, alltid tidigt! Nöjda och belåtna är kvinnorna åter hemma igen. Innan klockan ens hunnit blivit senare än tio.

Deppigt? Nej, precis så som vi vill ha det. Mmmmm…. för denna kvinna måste upp om lördagsmorgon förstår ni. För nu är det trädgård. För nu ska trädgården skapas.

"Och det beställs in allt gott vi bara kan önska. Något bubbligt. Kanske sådana där stora gröna oliver, och lite mandlar. Som om man aldrig ätit något godare. Kvinnorna, pratet, pirret!"