Ida är en person som jag absolut inte känner, men som jag mer än gärna hade tagit ett glas vin med. Hon har ett fantastiskt inspirerande och vackert Instagramkonto där jag mer än ofta sparar ner varenda story hon delar..

Varje bild, varje tanke känns genomtänkt men ändå lättsam –
som en perfekt blandning av estetik och värme.

Det är som att hennes värld, genom skärmen, bjuder in till samtal om allt från vardagslyx till de där små ögonblicken som egentligen betyder mest..

Det är t e x Ida som har gjort koncept och design för
Liza Langens blomsterbutik i Stockholm..

Ida och hennes familj renoverar just nu en gammal skola från 1927, och det är omöjligt att inte vilja veta mer om detta spännande projekt som ser helt otroligt ut..

Köpenhamn..

..och Berlin, såklart!

Jag gillar verkligen Idas stil – skandinavisk, personlig och med ett skav som jag uppskattar..

Även Idas partner Noah verkar vara en stjärna på allt som rör kreativitet..

Det är också han som har målat konstverket på väggen.
Så himla fint att kakla halvvägs upp så här, om man nu har den takhöjden..

“..Laoru Laoru är en kreativ duo från Aarhus som delar både livet och passionen för keramiskt hantverk. Med inspiration från antikens arkitektur formar de skulpturer, reliefer och olika bruksföremål – allt skapat för hand i deras gemensamma ateljé.

Namnet Laoru Laoru har en personlig historia – det är deras gemensamma efternamn, inspirerat av karaktären “Hlao-roo” i boken Watership Down, som betyder “liten lerkruka”..”

Jag tror att det var hos Sofia jag för första gången såg den här kombinationen av tre reliefer från just Laoru. Igår kväll, när jag lade min dotter, snubblade jag över dem igen – och den här gången gjorde jag slag i sak..

Det blev ett köp och jag är så förväntansfull– det ska bli otroligt spännande att se om det passar lika bra som jag föreställer mig..

Produktionen är småskalig och kommer från Toscana. Många gånger kan man göra riktiga fynd – vi fick med oss en enorm kruka hem för mindre än halva priset, bara för att den hade en nästan obetydlig spricka..

Som sagt, det är en liten gårdsbutik men med ett stort utbud..

Paret som har butiken är så himla gulliga,
men man får inte ha bråttom!

Här finns också ett pyttelitet minicafé där man kan dricka lemonad eller ta en glass, och samtidigt kika runt i deras vackra trädgård – både på våren och sommaren..

★

De finaste minnen jag har från min barndom, är de upplevelser och relationer som jag fick genom mamma och hennes butik. Som jag tidigare nämnt här inne, så var mamma god bekant med både Erik Bendtsen, Pottamagaren samt Tage Andersen och det var fantastiska upplevelser att få ta del av deras universum..

Igår blev jag så glatt överraskad när Carro berättade för mig att Tage kommer att ställa ut på Blå Hallen i Höganäs, som även det är en fantastisk plats..

Om man inte har fått ta del av Tage Andersens värld innan, då rekommenderar jag varmt att man gör det nu..

★

Nu i vår kommer min mormors hus i Arild att hyras ut.
Vi håller förstås tummarna för en försäljning längre fram, men tills dess behöver huset tömmas på alla saker. Igår plockade jag bland annat med mig de här två gipsrelieferna – tror de kan hitta sin plats riktigt fint hemma hos oss..

♡

Jag har redan flaggat för mina närmsta vänner att dagen ska firas i Paris – och som tur är verkade de lika taggade på upplägget som jag. Nu håller vi tummarna för att stjärnorna står rätt nästa år…

Jag har länge haft span på enkla stenar att ha i öronen, dessa från favoriten Aetes är en stark kandidat..

Min pojkvän har lyckats ha sönder inte bara en, utan två av mina stora favoritvaser under renoveringen.

Så vad är då mer än rätt än att Elsa Billgrens vackra
vas får ligga i ett av paketen?

En tavla av Emma Harrysson hade varit alldeles fantastiskt. Hennes konst kommer dessutom att ställas ut på Mölle Krukmakeri en tid framöver – väl värt ett besök!

Caroline Borg la upp denna version av Louis Poulsen Panthella-lampa som också är portabel. Den hade verkligen passat perfekt hemma hos oss..

Fårskinn i alla dess former. De här stolarna är från danska Hvornum – ett märke jag skulle kunna tänka mig precis vad som helst ifrån. Men allra helst önskar jag mig de klassiska, vackra fårskinnen från Gotland eller Öland att slänga över soffan
eller fåtöljen..

Jag är ingen jättestor kaffedrickare, men det går inte att sticka under stol med att Aarkes kaffebryggare är betydligt snyggare än vår Mocca Master..

I vår hall finns två “gatt” där jag drömmer om att hänga upp något mönstrat tyg som mjukar upp känslan av vårt ljusgrå betonggolv. Favoriten är det här – så om någon snubblar över ett par vintagegardiner i samma mönster, då vet ni vem som fyller år i februari…

Ingefärskrus – en klar favorit. Jag tycker att de bryter av så fint mot en mer modern inredningsstil. De dyker ofta upp på auktionssajter, och jag vet att Antik & Design här nere hos oss har flera riktigt vackra exemplar…

Det är inte första gången jag skriver om Yvonne och hennes Studio Septembre. Jag gillar verkligen hennes stil, och skulle gärna önska mig några personal shopping-timmar med henne när 40-årskrisen knackar på dörren…

Kokböcker!

I mängder, tack..

Ett besök på Daniel Berlins vyn med tillhörande övernattning hade gjort min dag..

Slutligen står ett valfritt verk från Tage Andersen på listan. Foldevasen är ständigt i mina tankar, men även någon av dessa souvenirer som Elsa fick med sig hem vore fantastiskt..

Först ut är “Lilla Isie Boställe” i Klagstorp.
Deras självplock av tulpaner öppnade igår, och du kan plocka
varje dag mellan kl. 9.00 och 20.00..

Min fina vän Matilda var där idag & bilderna är lånade av henne..

Lilla Isie har även en liten butik som man kan besöka. 
Alla snittblommor odlas giftfritt på friland – och det är just det jag älskar mest med Skåne, att det finns så många fantastiska initiativ runt hörnet..

Tips nummer två, som även de har fått in vackra tulpaner –
är “SofiesFlor” här hemma i Höllviken..

Häromdagen öppnade hennes mysiga, lilla blomsterkiosk som nu pryds av egenodlade tulpanbuketter..

På helgerna är det “Swish and grab” – och jag kan verkligen gå i god för att Sofies blommor inte bara är vackra,
utan också står länge, länge..

*

Den här bilden från Freddie är en solklar favorit – spelkulorna!

Och apropå texter – hon är en av de få som verkligen lyckas fånga min uppmärksamhet på Instagram. Nästan varje inlägg känns som en liten, vacker novell i sig..

Min allra finaste mix av stilar är när det strama, finsk-danska uttrycket får möta det sirligare – som en grön pelargon och gamla slitna spillkum. Jag har en likadan pelargon själv, och den har vuxit sig så enorm att jag nu delar ut sticklingar till höger och vänster..

Freddie igen – små vårbuketter i vintageglas,
det är nog bland det raraste som finns..

Min vän Lovisa grävde upp klungor av min favoritblomma, och det fick mig att inse att vi absolut måste plantera snödroppar i den delen av trädgården som mer liknar en skog…

Om ni inte redan följer Sanna från Malmö, då är det dags nu!
Tänker att vi tar en närmare titt på hennes konto i veckan, men jag älskar hennes små vardagsglimtar..

Avslutar gör vi med ramslök och kikärtor hos en annan Malmöfavorit, My..

Har man besökt min blogg tidigare, då vet man att jag älskar dokumentärer. Jag tittar aldrig någonsin på tv förutom när det kommer till nyheterna, annars är det enbart SVT Play som får besök av mig. Nu har jag fastnat i en fantastiskt märklig, spännande – något rörande och mycket annorlunda följetång om den norska konstnären Odd Nerdrum och hans familj..

“..Den norske konstnären Odd Nerdrum, världsberömd och kontroversiell, lever med fru, barn, barnbarn och sina elever i ett eget universum på en isolerad gård vid den norska kusten. Många ser familjen Nerdrum som en udda sekt som lever i en annan tid och dyrkar klassiska ideal..”

Nerdrum är känd för sitt figurativa måleri som ofta jämförs med gamla mästare som Rembrandt och Caravaggio. Han är en stark motståndare till konceptuell konst och har under hela sin karriär gått sin egen väg – både tekniskt och ideologiskt..

Vissa av hans verk är i mitt tycke otroligt vackra, men som hans son nämner i ett avsnitt: “Min pappa målar tavlor som att han har levt hela sitt liv i krig”.

Dock förstår man att den ensamhet och utstötthet som Odd upplever att han varit drabbad av, är väldigt präglad i de verk han skapar..

Foto Siri O Eriksen

Jag vill egentligen inte säga det – det känns som en nedvärderande jämförelse – men det finns små fragment, nästan som skärvor, i Odd som påminner mig om min egen pappa. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men ibland kunde min pappa fastna i sina egna tankespår på ett liknande sätt. Han var också mycket klassisk i sitt tänkande och jag tror, även om jag inte vet i fall Odd är beroende av någon slags berusningsdryck, så kan jag se ett mönster i hur alkoholister eller beroendemänniskor ser sig på sig själva & sin omgivning..

Miljön där alla lever tillsammans är otroligt vacker – en vardag präglad av närhet, där familj, elever och släktingar samsas i en slags förhoppningsfull symbios. Dock ska det bli spännande att se hur slitningarna påverkar det vardagliga livet..

Om du tycker om att få inblickar i andras liv – särskilt hos dem som lever lite annorlunda – och dessutom älskar konst och kultur, då är det här definitivt en dokumentärserie för dig. Flera gånger kom jag på mig själv med att bli irriterad, särskilt på två av karaktärerna, men samtidigt är det så fantastiskt skönt och hoppfullt att man får lov att leva precis som man själv vill!