Tankar i augusti..

Juli har passerat, och sommaren går in i nästa skifte.

En månad som, när jag var yngre, var min favorit, har nu ersatts av augusti. Jag vaknar tidigt, öppnar ett fönster och drar in den svala luften.

Det doftar äpple och lavendel. Ekens blad har mörknat och kvar sitter tre ensamma päron på vårt gamla träd.

Ljuset är blekt och vaniljgult.
Inte kallt, men inte heller varmt.

Jag har insett att den svenska högsommaren bjuder på en estetik och ett tempo jag inte uppskattar.
Sandiga händer, blanka pannor, kexsmulor, ölburkar och utvälta saftglas.

När augusti gör entré, lägger sig ett lugn.
Kvar står både stolar och strandplatser.

Österlen var som vackrast dagen vi lämnade.
Vi tog vägar vi aldrig tidigare kört, möjligheter bakom varje krön.

Drömmen om ett annat liv.

Under fem intensiva veckor har jag fått äran att vara med min dotter. Se världen ur hennes perspektiv, stanna upp, reflektera. Och ibland minnas.

Hon vet att hennes mormor och morfar bor i himlen, nämner det ibland och pekar upp mot molnen med sitt solbrända lilla pekfinger.

Men hon vet inte mer än så, vilket är förståeligt.
På vägen till Bornholm, på en färja full av turistande svenskar och stressade danskar, satt vi i en stol och tittade ut över vårt oändliga Öresund.

Plötsligt utbrister hon: morfar, morfar, morfar.

Kanske var du där. Kanske inte?

Juli har passerat och sommaren går in i nästa skifte, så även jag. Det doftar äpple och lavendel och min dotter sover tungt.

Med solblekta Pippi-tatueringar formar jag hennes barndom och lagar sprickorna i min egen.

Minns det som stärkte, och ritar om det som blev..

*