Kläder och stil har varit omöjligt att separera från mig själv ända sedan jag var en liten parvel. Minns att jag gjorde outfitbyten under dagen utan någon annan anledning än att jag bara ville ha en annan klänning. En gång vrålade jag till mig ett par vackra ballerinaskor i lack med rem över foten. Jag lade mig på butikens golv och skrek tills mamma gav upp och köpte skorna.

Kläder väcker känslor i mig, så är det bara!

Till skolavslutningen i sexan fick jag välja ett par sandaletter i rosa mocka med liten klack. Det var ett par mules och jag var så otroligt nöjd. Jag kommer också ihåg en liten ljusblå sjalett i bomull med broderi på från Indiska. Känslan av ett par tunna, fladdriga byxor i ljusgrå polyester som ibland klistrade sig runt benen av statisk elektricitet. De bar jag gärna tillsammans med en ljusgrå fleecetröja med halv polokrage.

Sedan kom tonåren med tillhörande ångest och förvirring. Mitt kompisgäng var aldrig den populära klicken vilket jag är tacksam för idag. Det är i subkulturer och utanförskap riktiga idéer och bra stil får utrymme att formas! Någon gång under gymnasiets första år upptäckte jag Myrorna i Örebro och var fast. Ett par röda, lackade Dr Martens var mitt första fynd. De bar jag tills de gick i bitar. Där lades grunden för min lust att hitta mitt uttryck i begagnat och vintage.

Klipp till nu. Drygt tre år post partum efter min andra födsel och mitt sinne har börjat sväva tillbaka till min egen kropp, för att finnas bara för mig för första gången sedan jag blev gravid. Gradvis har jag lärt mig prioritera det JAG vill ha på mig och släppa idén om att vara… snygg för andra? Vill hellre känna mig stark, samlad, excentrisk. Ett verktyg som hjälpt mig att undvika trender, sortera och tänka är färganalys!

Det har funkat utmärkt för mig för jag älskar färg. Älskar också konkreta system och ramar att förhålla mig till. Samtidigt vill jag aldrig mer se något om färganalys, nu är jag mätt på självutnämnda experter som gissar sig fram hej vilt på sociala medier. Det har blivit urvattnat och ett enkelt sätt för folk att försöka kräma ut pengar och klick.

I grunden är det logiskt, analysen görs genom att en välutbildad och pålitlig analytiker draperar en med tyger av olika intensitet och valör. Grovt indelat i kalla (blå underton) eller varma (gul underton) färger. Då får man se vad färgerna gör eller inte gör i förhållande till ens underton i huden. Jag gick till Åsa som har  The Colour Insight här i Stockholm och var faktiskt golvad efter den upplevelsen. Det jag såg i spegeln går inte att ha osett. Men poängen är att det är subtila skillnader i färgnyanser som man bara ser i jämförelse bredvid någonting annat. Man kan alltså inte titta på en person och gissa dens underton enbart baserat på hår- och ögonfärg. I systemet jag är analyserad inom, TCI, blir man placerad i en av 12 paletter. Vinter, vår, sommar, höst + tre underkategorier till varje säsong.

Jag gissade att jag skulle bli placerad i en kall säsong och det visade sig att jag hade rätt. Min palett är kall vinter! Alltså helt kall underton och relativt intensiva kulörer. Spannet är stort och rör sig från svartaste svart till krispigaste optiskt vita. Vinterns USP för mig är att den har just svart, kritvitt, grått och mörkblått så många basplagg i min garderob var fortfarande in the running of becoming… my next outfit? Förutom det finns här massor av fina rosa nyanser, juveltoner som smaragdgrönt, rubinrött, intensivt lila och safirblått. Metallerna är vita som silver, platinum och vitt guld. Jag gillar hög kontrast och undviker små mönster. Det går igen i tygets struktur och silhuett också. Jag vill ha en viss skärpa i en outfit.

Däremot fick jag acceptera att beige inte är toppen på mig. Men jag älskar min kalla vinterpalett! Här några bilder för att ge rätt mood:

Vad tänker ni om färganalys, är det trams eller hjälpsamt? Vad har format er stil?

Doft är nycklar till minnen man inte rotat i på 15 år. För mig handlar doftintresse om mycket mer än att kunna parfym. Jag är väl nostalgiskt, eventuellt eskapistiskt lagd och dröjer mig gärna kvar i känslan av vemod som kan uppstå när en doft väcker gamla bilder och tankar till liv.

Jag kan dra in en mjukt muskig parfymslöja som hänger i luften efter någon förbipasserande och minnas hur det kändes att sitta bredvid min fröken på lågstadiet. Och hur det såg ut i villan där vi hade vårt klassrum. En annan av fröknarna brukade ställa sig runt knuten för att ta en cigg innan hon gick in i köket för en kopp svart kaffe.

På en sekund kan jag slängas tillbaka till hur det var en sommar i Provence. Det var mitt i lavendelskörden och bilrutorna var nedrullade medan vi körde nedför en smal väg i en dalgång. Oljorna från lavendeln låg så tunga i luften som svepte in i bilen att det nästan stack i näsan.

Det doftade Nivea och Armani Lei/She/Elle på min storasysters rum. Hon var tonåring och jag för ung för att bläddra i hennes Solo och Cosmopolitan. Det var det bästa jag visste.

Det finns en särskild, flyktig doft i konsthallar. Torr luft, papper, kanske en svag hint av lim eller lösningsmedel. Det finns en ventilationstrumma utanför Münchenbryggeriet som blåser ut konsthallsdoft. Jag kan gärna stanna en stund just där för att dra in den.

Backen på baksidan av huset på landet som var full av liljekonvalj på våren. Tjärad eka, linolja och färg. Ateljépentry med ett bortglömt paket kaffe och torra salta pinnar.

Dutten parfym jag och min barndomsbästis fick ta av hennes mamma innan vi skulle gå ut på strandfestival på kvällen. Jag tror det var Escada Sport

Vilka dofter väcker känslor hos er?

Hallå där! Jag har mapparna fulla med sådant jag sparar för inspiration. Men till vilken nytta, om jag inte delar med mig? Här är några bilder för att sätta känslan för veckan. De speglar mycket av det som känns jag. 80/90/00-tal, starka axlar, skulpturalt vs. flytande texturer och kalla blockfärger. Kram

Sedan vi flyttade in i huset har vi vetat att ett stambyte kommer ske förr eller senare. Imorgon kommer byggarna och börjar dona! Det knyter sig i magen på mig vid tanken på att vi inte ska kunna vara hemma ordentligt förrän vid jul, samtidigt är vad som helst bättre än skicket som badrummet är i nu. Fuktigt och rått, helt utan värme. Borrhål i kaklet och ett rostigt galler i golvet. Torrskikt finns såklart inte. Ett sådant badrum som får röda kryss i besiktningsprotokollet. Ah, tänk. När jobbet är klart får jag sätta fötterna på ett uppvärmt golv och andas ventilerad luft.

Huset har de flesta originaldetaljerna från 1954 kvar så det känns rimligt att följa ett liknande spår i badrummet. Inkaklat badkar, 15×15-kakel i helförband. Pastelliga nyanser blandat med mättade kulörer med inspiration från Bauhaus.

Först tänkte jag mig ett stramt, kritvitt kakel med kolmårdsmarmor på golvet. Det hade säkert blivit toppen men nu kör vi himmelsblått kakel och en terrakottaröd platta på golvet. Det ligger en sådan originalplatta i hallen, kan bli fint att knyta ihop golven på det sättet! Fogfärgen är inte spikad än men ska vara i ganska låg kontrast jämfört med kaklet. Blandarna blir kromade, precis som krokarna. Spegelskåpet som sitter uppe nu är från Byggfabriken får hänga med. Utrymmet är mini så förvaringen kommer utgöras av just spegelskåpet plus ett blått högskåp från Toniton.

Först ville jag klämma in en vägghängd toa men pga platsbrist får det duga med en golvstående. Handfatet behövde vara åt det nättare hållet så att det kan sitta centrerat mellan fönstret och badkaret. Handdukstorkar är inte direkt härliga för ögat men det känns ändå fett att alltid ha torra handdukar så det blir två såna vertikala pinnar från INR. De kan man få lackade i vilken NCS-kod man vill! De ska matcha högskåpet i blått.

I mitt huvud ser det rimligt ut men vi får väl se om resultatet blir harmoniskt eller helt sjukt. Vi har fått bra smakråd hos Toniton för att få ihop allt, är mycket glad för det stödet!

Några bilder jag haft liggandes i inspomapparna:

Jag älskar blått och visste att det var det vi ska ha här. Vi har tagit hem prover på alla mellanblå plattor vi kommit över. Ljuset som kommer in från det lilla fönstret är dunkelt och ganska kallt. Kulören behöver ha rätt mycket tryck i sig för att inte kännas grå. Prisma Azul Claro/Light Blue vinner! Det är den mindre plattan näst längst till vänster.

Här någonstans föll saker och ting på plats hos Toniton.

Några förebilder. Jag besparar er de risigaste detaljerna:):) Väggfärgen är Stratosfär från Alcro. Älskar den. Azul Claro liknar den. Vi kommer göra kakel hela vägen upp istället för i brösthöjd.

Pust. Det var nog allt jag kommer på just nu. Om ni vill så visar jag hur det går under tiden. Eller är det roligare med en klassisk före – efter när det väl är klart?

Var inte blyga, ställ frågor om jag glömt inkludera något! Puss

Hej kompisar! Vad roligt det är att vara här, är mycket glad för det. Jag heter Andrea, är en tvåbarnsmamma i en söderförort till Stockholm. Jag, min man och barnen bor i ett radhus från mitten av 50-talet sedan ett par år och en del av min tid och energi går åt till att piffa och göra att det känns som ett hem här. Jag älskar faktiskt att vara hemma. Sitter gärna här i en fåtölj, stickar, dricker kannor med te och lyssnar på podd. Ibland kanske också vid symaskinen.

Vi svenskar verkar ju älska en renovering så ni får hänga med i processen när vårt gamla badrum ska stambytas. Följ med när jag letar efter den perfekta blå kakelplattan, en toalettstol som inte är groteskt ful (varför är de så fula?) och hur vi löser förvaring i ett badrum som är typ två kvadratmeter.

Mitt doftsinne är det som guidar mig mest här i livet. Doft är minnen, en snabbväg till känslor, sentimentalitet, tidsresor och poesi. Jag ska skriva en hel del om doft och parfym. Doft är en egen värld och jag hoppas att ni vill vara i den med mig.

Förutom doft är jag en second hand- och vintagejunkie. Älskar kläder! Jag väljer främst second hand dels pga att det är stiligt och roligt men även för att lindra avtrycket på jorden.

Det här kan bli kul! Välkomna