SOFIA WOOD blev älskad kokboksförfattare och egen företagare som genom ett trollslag, men såklart sker ingenting i livet genom trolleri. Eller? Vi är nog i alla fall alla överens om att de rätter hon bjuder oss på genom sina böcker och insta stories gränsar till någon form av guldmakeri.
Tack Sofia för att vi fick prata hårt arbete, intuition, inredning och världen som står i brand med dig.
By: TWWP. Photography: Mira Wickman
Hej Sofia, hur mår du just nu?
– Jag mår bra men känner mig omtumlad av det här året. Kanske lite ödmjukare, lite mer tilltufsad? Samtidigt har jag personligen inte varit direkt påverkad lika illa som många andra har varit, varken av sjukdomar eller systematiska förtryck. Det har verkligen varit ett år av insikter hittills. Det i sig kan ju vara konfronterande, bara att inse sina egna privilegier men det är nog något man ödmjukt bara får tugga i sig om man är på sidan som har lyxen att få inse orättvisor snarare än att uppleva dom. Vikten nu är väl att omvandla den skammen till något produktivt för att förbättra och göra världen rättvisare och jämlikare för alla.
Berätta om dig själv. Vem är du?
– Jag är en 35-årig trebarnsmor som är kokboksförfattare, receptkreatör, bloggare och poddare. Jag är inte helt vän med influencer-titeln så den använder jag mig helst inte av. Det handlar egentligen inte om att jag ser ner på influencers eller anser mig vara förmer utan blir sårad av de medvetet elaka och förminskade epitet, såsom ”vandrande reklampelare” andra tillskriver det.
När kom du på att du ville arbeta med mat?
– Jag vet inte om jag någonsin kom på det, det har bara organiskt utvecklat sig åt det hållet. Många små mikrobeslut och möjligheter som presenterat sig längst med vägen och som jag försökt göra någonting av. Maten har alltid varit min stora passion så det är väl därför jag alltid rört mig åt det hållet även när jag varit anställd och jobbat med annat.
"Jag är fäst vid att fylla hemmet med saker som har historia och är mer än bara prylar för att de bär på någon slags personlig betydelse. Men i det stora hela så försöker jag nog bygga ett hem som är ombonat, vilsamt och harmoniskt. Mycket trä, blommor, textilier och konst."
Kan du hitta dina defining moments i ditt yrkesliv?
– Absolut att våga ta steget att säga upp mig under en föräldraledighet för att bli egenföretagare och författare. Andra tillfällen är alla de gånger jag sagt ja till utmaningar som kanske spontant känts för stora, det mesta löser sig med hårt arbete är min erfarenhet. Slutgiltigen, att klara av den otroliga ansträngning det är att skriva en kokbok. Första boken skrev och fotograferade jag samtidigt som jag var föräldraledig med Selma och hade henne sovandes i sele och sjal samtidigt som jag lagade 12 rätter om dagen. Dock oklart om jag skulle rekommendera det!
Hur tror du att ditt liv ser ut om fem år?
– Om fem år hoppas jag att jag skrivit två böcker till, jag har i alla fall en idé som jag inte pitchat för förlaget ännu men som vore så kul att få göra. Jag hoppas också att vi har hittat ett lantställe då. Men mest av allt vill jag bara att alla ska vara glada, inte stressade och friska.
Tre ingredienser du alltid har hemma?
– Får man säga fyra? Citron, sardeller, hela konserverade tomater och bra olivolja. Förut hade jag alltid pasta också men numera gör jag hellre den själv.
Berätta om ditt hem. Hur tänker du när du inreder?
– Jag tänker nog mer på hur det känns i helheten än hur varje grej i sig ser ut. Jag är fäst vid att fylla hemmet med saker som har historia och är mer än bara prylar för att de bär på någon slags personlig betydelse. Men i det stora hela så försöker jag nog bygga ett hem som är ombonat, vilsamt och harmoniskt. Mycket trä, blommor, textilier och konst.
Vad var det som gjorde att du blev kär i er lägenhet?
– Det var och är fortfarande innergården. När jag flyttade till Stockholm bodde min vän Anna här, i porten bredvid oss. Det var så jag ens upptäckte Enskede och just den här stora lummiga innergården är ganska exakt så som jag själv växte upp som barn. Det är så unikt vackert, barnen kan leka själva därute, man odlar grönsaker och umgås där. Det roliga är att min man Andreas också känner Anna och att vi varit på samma fest hemma hos henne för en miljard år sedan men träffades inte då eftersom Andreas satt ute i trädgården hela kvällen och jag hängde i köket. Och nu bor vi här med våra tre barn bara dörren bredvid!
"Får man säga fyra? Citron, sardeller, hela konserverade tomater och bra olivolja. Förut hade jag alltid pasta också men numera gör jag hellre den själv."
Berätta lite om din kommande bok.
– Den heter ”Vinter hos Wood – en kokbok från höstmörkrets intåg till vårljusets återkomst”. Det är en kronologisk kokbok som börjar i oktober runt allhelgona och sedan vandrar framåt genom klara höstdagar, regniga tisdagar i november, in i advent, julhelgen och nyår som också är en födelsedag i vår familj då det är vårt första barns födelsedag. Sen fortsätter boken in i januari när ingen har några pengar, sista kämpet i februari när man verkligen behöver god mat för att sedan avsluta och stänga igen i mars med de första vårsolstrålarna. Jag har verkligen inte skrivit boken för att jag älskar vinterhalvåret utan snarare för att jag har ett ganska ambivalent förhållande till det och tycker mat och hemmet kan gör stor skillnad för hur man mår där och då. Den är väldigt personlig, det är ungefär 65 recept och sen många personliga reflektioner och tankar om att äta och leva i samklang med säsongerna.
Om du fick dricka bara en dryck och äta bara en maträtt i resten av ditt liv, vad skulle det vara?
– Alltså när man får en sån fråga kan man såklart inte svara ett krispigt glas Pet Nat för det är jag såklart inte sugen på till frukosten så det får bli ett stort glas fyllt med is till toppen, två tunna skivor citron och nått mineralvatten med små bubblor typ San Pellegrino. När det kommer mat så blir det helt klart egen pasta med en perfekt tomatsås, det vore ju inte ens jobbigt att äta varje dag.
Och om du fick välja tre olika snacks, vilka skulle det bli?
– Just nu är jag sugen på grillat ljust surdegsbröd med gott smör, sardeller och lite citronzest. Till det cruditéer. Men jag bangar heller aldrig salt och vinägerchips som ska vara så syrliga att läpparna blir skrynkliga av att äta dom.
"Den här stora lummiga innergården är ganska exakt så som jag själv växte upp som barn. Det är så unikt vackert, barnen kan leka själva därute, man odlar grönsaker och umgås där."
Din favoritrestaurang i Stockholm?
– Matateljén som är våra kvarterskrog. Så lyxigt att ha en så himla bra och rolig restaurang precis runt hörnet även när man bor i en förort.
Känner du dig vuxen?
– Ja och nej. Eller alltså jag är ju vuxen men jag fattar inte riktigt hur det blev såhär?
Och sist för denna gång – tror du på ödet?
– Jag tror på intuition och kanske att är något som guidar en framåt och mot vad som är menat. Men jag tror också att det finns många rätt och att man får flera chanser att förverkliga sig själv. Det är i alla fall min egna erfarenhet.