Vabruaritankar om ditt och datt

Vabruari är här. Flora vaknade i natt och var en liten glödbit med feber. Lilla älskade Flora. Även om det är väldigt mysigt när hon är en extra gosig sjukling, så saknar man snabbt den vanliga, sprudlande Flora som studsar runt och har så många projekt. Jag tänker på första gången hon sjöng med ord häromdagen. Helt plötsligt sjöng hon med i Lilla snigel. Akta dig, akta dig.

Häromkvällen, efter nattning, låg jag i mörkret i sovrummet och lyssnade på Floras andetag. Det finns inget bättre än att pussa på hennes huvud då och liksom andas in hennes doft. Inte scrolla på mobilen, utan bara ligga där. Och tänka. Känna. Jag tänker på att jag måste ha skrivit hundratals texter eller blogginlägg när jag legat sådär. Så svårt att få ner dem svart på vitt bara.

Februari är snart slut. Torktumlaren som verkligen sattes igång ordentligt i januari. Jag började jobba heltid. Lämna, hämta, handla, tvätta, bada, leka, fixa och dona. Just det – jobba också. Och träna. Och samsas om dagar och tider med sin partner. Så många måsten som ska hinnas med i vardagspusslet, och så mycket roligt, och så lite tid. Jag tänker på det där uttrycket: vad gjorde vi med all tid innan barn? Alltså på riktigt – vad gjorde vi?

Min mamma var här i helgen och hälsade på. Momo, som Flora säger. Vi fikade och lekte mest och vaknade till snö och solsken i söndags, så då åkte vi pulka. Flora säger: ”ett, tå, teee”, och så skrattar hon när pulkan dras iväg. Protesterar när jag ska dra pulkan och pekar på Momo. Bestämd. Momo ska dra pulkan. Jag tänker på att min mamma nu är mormor för att jag är mamma.