Loppisfynd, 60-talshatten & farmors begravning

Vi tog tåget ner till Småland förra veckan för att gå på begravning för min farmor, umgås med familj & vänner och såklart passade vi på att besöka en second hand. Det är helt andra priser än här i Stockholm vilket gör det extra roligt och jag gjorde några fina fynd jag vill visa er. Det blev även lite leksaker och böcker till Flora som fick stanna hos min mamma.

Vi åkte också till Småland för att gå på begravning för min älskade farmor. Min farmor Stina som verkligen var världens snällaste människa. Så omtänksam och otroligt varm och generös. Alltid mån om att vara fin, med örhängen och lagt hår. Jag bar en 60-talshatt och Flora hade sina nya lackskor från loppisen. Det blev en så fin begravning för farmor. Högtidlig, fin och sorglig som bara begravningar kan vara. Solen lyste in i det fina lilla kapellet och det är alltid så fint att se hur ljuset bryts av genom gamla fönsterrutor. Det är så vackert.

Vi sjöng en psalm och det var så sorgligt så det gjorde ont i hjärtat när vi sjöng en textrad om att ‘släkten följa släktens gång’. Svindlande tankar och känslor om tid. Tiden som varit. Tiden som jag fick ha med farmor. Tiden som är nu. Tiden som är sen.  Jag tror det var psalmen ‘Härlig är jorden’ och även om det är det enda man vet, och som jag tror prästen också sa vid något tillfälle, att alla någon gång ska vi alla dö och att livet inte är för evigt. Min dödsångest har blivit värre sen jag blev mamma. Det kanske är vanligt när man får barn och livet får en annan mening. Känslan av tiden springer fram på ett sätt snabbare än någon gång innan. Det blir så tydligt med att tid går när ens bebis växer och lär sig nya saker hela tiden. Försöker tvinga mig att tänka på att tiden är nu, nu, nu. Inte vänta med något eller tänka för mycket på sen utan nu. Så klyschigtmen det är ju så sant och finns det något som ger oss en tydligare påminnelse om det än just begravningar.

<3