Hjärtat utanpå kroppen

Hjärtat hamnar utanpå kroppen när man får barn sa någon och så tycker jag verkligen att det är. I November ska Flora börja förskola och igår så var vi och hälsade på. Det gick jättebra och jag tror (och intalar mig) att det kommer gå bra. Vi har hängt mycket på öppna förskolan i Björns Trädgård och Flora älskar att vara där och leka men jag tror att det är förändringen som är på väg som ligger och gnager i mig. Att den här tiden som vi har tillsammans just nu är på väg att ta slut. Min lilla tjej ska börja på förskolan. Börjar liksom bli stor. Eller ’stor’ men ni fattar. Så hjärtat utanpå men också som en svamp just nu. Jag vill komma ihåg allt från den här tiden. Fotar allt samtidigt som jag vill vara i stunden. Tänker och känner extra mycket just nu. Läser något fint. Ser något sorgligt på tv. Lyssnar på någon podd med igenkänning och herregud. Allt känns så mycket. Hjärtat utanpå och fluffigt i kanterna.

Fick frågan om att vara med i tidningen Amelia och prata om att jag handlar second hand och vintage åt mig och Flora. Ska bli spännande att se hur det blir när det är ute. Passade på att ta lite nya bilder idag till det. Älskar att ha dessa bilder på oss, hoppas att Flora kommer tycka det är lika roligt som jag att titta på senare. Jag har alltid älskat att kolla i fotoalbum och satt ofta i soffan med min mormor Sonia och bläddrade. Saknar henne extra mycket just nu när jag skriver detta.

Jag hörde häromdagen på nyhetsmorgon om minnen och det var så spännande. Att hjärnan kan liksom projicera minnet så vi tror att vi minns rätt fast att det är fel. När hjärnan ska ta fram minnesbitarna och sätta ihop det så kanske en bit hamnar snett. Så sjukt när man tänker på det. Jag minns så mycket via bilder. Eller kanske snarare att bilder får mig att minnas så mycket lättare. En ögonblicksbild och så minns jag sekvenser. Det är nog därför jag älskar att fota så mycket med Flora. Fick nyss hem en fotobok jag gjort. Jag brukar göra en varje år men detta år har Flora fått en egen, Floras första år. Den blev på lite mer än 100 sidor, haha! Största klyschan att tiden går så fort men herregud vad tiden springer fram. 

Minns en sak jag löste hos Asabea för ett tag sedan och kom och tänka på det just idag, jag tror det var på hennes Instagram och det var så vackert och sorgligt på samma gång. Hon gjorde ett inlägg som att hon skulle vara 80 år och fick gå tillbaka och liksom leva om en dag i livet just nu mitt i småbarnsår och allt vad det innebär med tidiga morgnar och lite för lite sömn. Aj aj aj mitt hjärta som är utanpå kroppen. Blir helt sorgsen när jag tänker på att detta kanske är den finaste tiden i mitt liv? Just här och nu.