Tillbaka till kakaons hemland

Nu är jag tillbaka på en av mina favorit platser på den här planeten och det är Lake Atitlan i Guatemala.

Jag blev kär i den här platsen för 2 år sedan när jag var där på en 100 hour Sound ceremony training där vi bland annat fick lära oss mer om sound healing, ceremonier, kakao och hur man hittar sin röst. För mig innebar de magiska veckorna att jag verkligen hittade min röst och i slutet av kursen vågade sjunga inför resten av gruppen vilket jag var LIVRÄDD för. Jag blev även kär i harmonium instrumentet och ett halvår efter kom det en på posten lagom till karantänen i LA satte igång så det lyckades verkligen hålla mitt humör på topp! Att sjunga mantran är den bästa meditationen för mig som annars kan ha lite svårt att koppla bort min ongoing monkey mind..

Några månader efter var jag tillbaka på The yoga Forrest för ett Kirtan retreat där vi drack kakao och sjöng från morgon till kväll med The Hanuman project som är en fantastisk grupp musiker- heaven on earth!

Är det något jag tagit till mig under de senaste åren i alla mina olika kurser och workshops så är det att det inte spelar någon roll hur det ser ut eller hur det låter utan det viktigaste är hur det känns i din kropp.

Exempelvis så erkände jag till en av sångarna på Kirtan campet att jag inte hade någon aning om vilka alla gudar var som vi sjöng till och han sa att det spelar ingen roll, allt handlar om hur du känner när du sjunger och så är det verkligen..Jag sjunger Kirtan för att jag mår så bra av det och får ett lyckorus i hela kroppen, inte för att hedra några gudar. För mig är det viktigt att inte ta mig själv och det jag gör på så stort allvar hela tiden, konstant övning dock!

Ett annat exempel är att den typen av yoga för kvinnor jag lär ut (Amba embodiment yoga) endast handlar om att göra det som kroppen ber om, det handlar om att tuna in på vad din kropp vill ha idag och absolut inte om hur det ser ut.
Min första dag på Pachamama gick jag på yoga och blev direkt triggad av den äldre kvinnan som höll i klassen, jag fick ballettlärar vibbar och mycket riktigt skröt hon om sin karriär inom både ballett och koreografi. När vi skulle sträcka på armarna hade jag mina armbågar lite böjda för att det inte kändes bra att sträcka på dem och då kom hon fram och sa att jag MÅSTE sträcka på dem, jag sa att det inte kändes bra i min nacke när jag gjorde det varpå hon väsde att hon bad mig sträcka på mina armar, inte på min nacke. Idag känner jag min kropp och har tillräckligt med självförtroende för att stå upp mot människor som vill att jag ska göra saker mot min vilja men jag har skadat mig flertal gånger inom yogan för att jag blivit pushad att göra saker som inte känts bra men inte vågat säga ifrån.  Usch för dessa typer av instruktörer! Våga lyssna på din kropp och gör det som känns bra för dig och inte vad som får en kontrollerande instruktör att känna sig bättre över sig själv!

Jag återkommer om några dagar med hur det är vid sjön för tredje gången. Ser så mycket fram emot veckor av kakao, Kirtan, återse vänner och alla magiska soluppgångar.