Vaknade på lördagen och vankade runt såhär i några timmar. Jag är mest genomskinlig, osminkad och oklädd mest hela dagarna. Känner som jag förfaller. Samtidigt som jag
Älskar att jag inte håller på å åmar mig eller lägger till. Just nu är det osminkad, grått och lite oförställt härinne. Jag är lixom kanske inte världens mest inspirerande just nu men det är så livet ser ut. Mörka ringar och fladdriga pyjamaser.

Så jag var så låg på fredagen, som om något gnagde. Lite klump i halsen och värk i magen. Som om nånting skulle ut, en känsla, ett gråt eller ett bråk?

Det har aldrig varit rörigare hemma så jag bestämde att vi skulle baka och stöka ned lite extra mkt. Ville prova de där apelsinvanilj-snurrorna som Sofia Wood lagt upp i sina stories.

Sen bestämde jag att vi inte hade brottom och la mig på soffan när Harry glodde på film och de andra sov igen. Vi va inte igång förens kl 11.00 typ. Skulle till bläckan och träffa vänner i solen.

I bläckan var det lite som att komma till fjällen. Vi hade så trevligt att jag glömde fota, eller struntade i det kanske det heter. Känns lite fånigt ibland- som om jag tvingar in andra i mitt liv och att vara på en blogg, som om man först ska fråga lite, både barnen och vuxna såklart. Och sen bara hoppar jag över det. Men det är också skönt att bara vara utan telefonen en dag.

Okej inte en hel dag. Tog den här bilden tillexempel på korvgrillningen. Jag är så glad i hur jag styrt upp en helt perfekt utflycktsväska med ALLT man vill ha däri. Den står lixom packad i källaren numera och gör utelivet så mkt enklare och lyxigare!

Morgonkaffe dricks bäst här. Jag dricker så mkt mindre kaffe sen jag skaffade en nespressomaskin. Känns som om det är lite lyxigare när
Man skummar mjölken och då bälgar jag inte i mig heller. Sen att det alltid är semivarmt eller iskallt det hör ju småbarnstiden till.

Bakade som jag sa den där vaniljsnurrorna som Sophia Wood la upp på instagram. Dom var verkligen jättegoda, hade blodapelsin istället för vanliga och det fungerade fin fint.

Smart att baka med färdig smördeg, gick ju rätt snabbt så.

Harry har valt ny hjälm och skidglasögon. Det ser ju ut att fortsätta vara kallt ett tag och vi var tvugna att inse att förra uppsättningarna blivit för små. Jag blir så chockad över hur stor han är nu, bestämd över sin smak och noga med hur allt känns. Det är bara att följa honom när han går in och pratar med expediten.

Fick åka och helghandla lite på egen hand och då känns det som man ska på spa.

Plockade fram en del kokböcker för jag har noll inspiration- förutom den jag fick av er i tidigare inlägg men jag tänker att nu när jag ska bjuda tillbaka till er vill jag hitta något extra gott.

Eli smiter in i Harrys rum så fort dörren slår upp.

Det var exakt sådär för mig när jag var liten. Jag Linns hur jag satt utanför min brors dörr och kikade in genom hans nyckelhål med förhoppningen om att han skulle vilja släppa in mig. Tror det fortsatte sådär ända tills vi var typ 20 men jag slutade kika in och plötsligt ville han hänga.

När man inte kan gå på babysim får man ha det hemma.

På ett sätt är det rätt skönt det här med att man inte flänger runt på massa aktiviteter men jag saknar också känslan av att man hade planer.

Men man slipper tränga på sig den där trånga badmössan- ni minns va?

Jag orkade inte lyfta en pinal- det fortsätter vara stökigt och omkullkastat och omålat. Men då helt plötsligt slog fixardjävulen igång i John så nu har han slipat, betsat och satt nya handtag på vårt skrivbord! Äntligen. Ska visa sen hur det blev.

Jag provade vårskor och drömde om koltrastar.

Hade fina stickade tenniströjor från Uniqlo på mig.

Hittade också mina gamla jeans längst bak i nån hylla, nu är nog kroppen tillbaka nästan helt. Ett år upp och ett år ned, eller vad säger man?

Solen skiner ju hela tiden så jag har fått ha mina nya bågar från Chimi. Ni vet dom jag försöker ersätta Célinen med. Tycker dom fungerar väldigt bra, extremt prisvärda!

Våra vänner har världens bäst pulka backe i trädgården. Så vi hängde där på söndagen.

Eli och Sanda såg lite ut som två dunpollster av kärlek ändå va?

Hänga i gäng funkar tydligen ganska bra här i förorten också. Man ska bara hitta sitt gäng.

Tänkte få på listerna på hyllan här och sen fästa armatur på dem, så man har belysning på hyllan om ni förstår hur jag menar. Alternativt i taklisten uppe på hyllans topp. Blir bra va?

Sen dukade jag och fixade för att söndagsmiddagen skulle kännas lite ordnad ändå.

Efter en väldigt upplyftande helg med vänner runt oss mest hela tiden kändes allt lite lättare. Jag tror att det här året med all isolering och så gör det svårt att hitta glädjen ibland men också så att så fort man anstränger sig lite eller hittar på det fina lilla så blir det så stort! Är enormt tacksam för alla vänner och för er här och hur det här blir en plats för mig att ”träffa” folk.

Somnade som en stock med barnen vid läggning. Glad, varm och full av ny energi- vad ska jag göra med den kan man undra.

Det blir så tyst i staden när snön ligger. Jag hälsar på min mamma på hennes boende på Reimersholme och tänker att det känns som en liten by. Hela staden sover och ljuset tränger igenom men ljudet trycks bort. Det var länge sen vi hade en sån här vinter känns det som. Det får mig att tänka mycket på min barndom. Vet inte om det är snön eller att jag inte längre kan prata minnen med mamma.

Har haft ovanligt många lämnade bananer över nu med Eli som äter halva hela tiden. Blev bananbröd med farinsocker och choklad. Vet inte varför man säger bröd när det är kaka?

Morfar va med Eli när jag var hos mamma. Det går inte riktigt att ta med honom just nu då han inte kan vara stilla. Men dom här två fortsätter att bonda. På söndag ska pappa ta båda barnen och jag och John ska få fira alla hjärtans. Vi ska vara ensamma för första ggn sen april. Pirrigt.

Har bakat tre ggr den här veckan, apelsinsnurror, bananbröd (kaka) och kladdkaka.

När jag bakar, bakar Eli runt på golvet. Med rostad lök, potatispress och i stort sätt allt utom Karlssons klister.

Hemmajobbaren kommer ned i bland, till allas stora glädje. Eli har ett litet skrik han gör varje gång vi går ned en våning, som om han vet att han slipper sovrummen och leken kan börja.

Men han trivs rätt bra i den här hoppborgen också.

Det här är en av mina favoritvyer i huset. När man kommer ned från övervåningen och ser rakt in i köket, det pågår alltid något där. Nått stök, eller pill eller matlagning.

Jag har fått ned min fot i en vanligt sko! Tog bara en månad. Rätt imponerad är jag även om den har en grönblå nyans och en helt bucklig look. Tänk vad kroppen kan. Gör ju ont men det går.

Vi har tittat en del på Bolibompa den här veckan. Men Harry tror jag inte vi satte på tvn förens han va typ ett, eller är det en efterhandskonstruktion. Men här får jag dricka morgonkaffe och Eli får ”dansa”.

Pappa kom med en present.

En helt fantastik Calder bok. Ska se till att hinna läsa. Har en del replica Calder hemma så det passar så fint.

Jaha…

Den obefintliga klädstilen fortsätter att härska. Men leggings från Filippa K och tröja från Totême går fortfarande varmt och jag håller mig dessutom kramvänlig.

Gick med i nån bokklubbs-pyramid- härlig grej. Fick stänga ned förfrågan efter typ en dröööös med intressenter. Men har fått några klara. Ska skicka min favoritbok i veckan och sen får jag vänta på andras i brevlådan.

Jag läser fortfarande den där boken jag tipsade om i förra veckan men är inne på sista sidorna.

Vill ni tipsa om vad ni läser just nu?

Drömmer om ett engelskt tegelhus med en överdos av magnolia att bli gammal under.

Eller vansinnesfönster och knappt något annat än solen som inredning.

Stora marmorblock men insprängda färgstänk.

Men det känns lite såhär i livet ändå.

Ateljélivet hade också kunnat vara ett liv.

Jag är jättenöjd med min frisyr nu men varje gång jag ser Lauren Hutton vill jag kopiera den här looken exakt.

En liten glashylla skulle passa i vårt vardagsrum, ska bara se om man kan hitta en fin plexivariant?

Mest av allt drömmer jag om möhippa, precis här med ni vet vilka ni är.

Vårt kök sjunger lite på sista när det gäller färg och utskick. Nu funderar vi på att måla om luckorna eller byta stil? Kan det här bra nått?

Den här vårjackan upptar lite väl mycket av min vakna tid. Men vit tweed- genialiskt.

Så även dessa Chanel loafers som jag kanske skulle ge ett lillfinger för.

Vad spanar ni på just nu?

Vi klädde oss i solen och jag fick ha sportiga supersköna tunga bågar igen. Någon annan som känner igen sig med att få ”morrhår” när man har solisar och mössa på. Skulle vilja prova ett sånt där pannband folk har. Har hela mitt liv tänkt att det är något för ja… inte mig, av en massa olika anledningar men nu sneglar jag mer och mer på ett fleecebeklätt öronskydd. Ålderstecken?

Så gick vi den lilla byvägen bort mot den lilla lilla fredagstraditionen – här!

till bageriet alltså det ligger här jämte oss, köpte massa lyx för att pigga upp. En vallmotoast, en stocken och några semlor i reserv.

Läser den här jätte ruskiga men välskrivna kriminalaren just nu. Helt magiskt med bladvändare. Men absolut inget för den mörkrädda.

Fick ett så fint bud med favoritprodukter från Original Sprout. Lilla haren följde med till Eli tror jag men Harry tog den. Harry döpte den till, Sussie Sus. Bästa jag hört.

Dom här produkterna doftar så fint, ni vet rent. Men det bästa är att det inte innehåller något dumt, bara massa härligt för både mig och barnen.

Vi tränar vidare med att äta, varma hallon i gröten blir som kalas. Eller salsiccapasta och potatismos, tydligen en bra kombo. Kanske ska tipsa Sofia Wood.

Titta så lika dom är! Finns inge gulligare än när Harry väljer fredagsfilm och Eli ”ska me”.

Jag ville ha vår och tog ett stort fång mimosa, men mina torkar alltid ut på stört. Har ni tips där?

Den här går nog snart. Han glömmer bort att han inte håller i sig och sen står han bara där, ibland ser det ut som han ska ta ett steg men pausar sen igen.

Vi kör Twinning hela familjen.

Klädstil obefintlig. Men no were to go and no one to see. Blir samma varma på repeat.

Däremot längtar jag efter att få ha den här trenchcoaten från Uniqlo U på mig snart. Den får hänga där nån månad till (kanske 3).

Vi kände oss lite halvkrassliga så landade lite på olika sofflock i helgen, det är vinsten med tre soffor- man kan bara flytta runt. Byta tekopp och filt när man väl håller på.

Jag har kli i trädgårdsfingrarna och ser framför mig hur jag ska bygga ut trallen här i vår, bygga in träden och sen en trappa att sitta på i slänten.

Det är fint därute.

Lite rastade vi barnen också.

Dom är extra gulliga nu i flygarmössa och tumvantar.

Här kan ni se mig ta en solnedgång från en annan soffa då. Om man räknar den där ”bänksoffan” så blir det faktiskt fyra. Men nu skryter jag bara. Hoppas ni haft en fin helg?

Ofta frågar ni om konst och tavlor. Var man köpt dom och liknande. Jag förstår frågan men det är också väldigt komplext att ge konkreta tips. Konst är lite som att köpa husdjur, man kan inte köpt det som nån redan han och förvänta sig samma känsla. Det måste komma från magtrakten om det ska kännas genuint. Därför är mitt råd att titta på kost, konstböcker, besöka museum och låta Pinterest upplysa dig lite om vilka epoker och konstnärer som du inspireras av. Sen börjar letandet. Om man inte är ruskigt rik får man plöja secoundhand som stadsmissionen, Emmaus eller loppisar för att hitta guldkornen. Alternativt lägga in bevakningar på aktionssiter. Själv köper jag ofta på semester, nått fototryck eller på någon marknad. Då får man även med sig resan hem i konkret minne. Nu lär vi ju inte resa så mkt på ett tag och då ska jag säga att tavlorna och konsten från våra resor betyder desto mer.

Samma sak gäller ju egentligen inredning. Man behöver veta vad man letar efter. Ett hem som har ”någons annans stil” skiner alltid igenom. Det är lätt att bli inspirerad på nätet och vilja göra exakt samma sak som någon annan men det blir sällan bra. Vem är du? Vad är din historia och på viket sätt plockar man fram de bästa i ditt hem. Titta på funktion och egenheter i detaljer, vinklar och annat där man kan placera möbler eller detaljer som känns lite otippade. Sen gillar jag att ha en bas, en färgskala som jag trivs med. Det behöver ju verkligen inte vara beiget utan man kan ha en som är mkt färgstark men ändå lite genomgående i hela hemmet, på så sätt får man rummen att hänga ihop och kan skapa flöde.

Resa hörni. Jag önskar mer än någonsin att jag var den där backpacker tjejen efter gymnasiet eller att jag och John rest mer och längre bort innan barnen. För nu känns det så avlägset att hinna se jorden, eller ens kanske ha gott samvete nog. Men Mallis är ändå som en bakgata in i min själ. I ett annat liv eller kanske senare i livet skulle jag vilja äga eller abonnera något här på somrarna. Så oss mkt att vi helt lagt ned att köpa landställe i Sverige.

Jag lyfta frågan om hus eller stan i min instagram och det svämmade över med frågor om varför vi skulle vilja lämna vårt hus och även så tankar från dom som bor i stan och vill köpa hus men inte riktigt vågar hoppa, hur tänker jag där?

Jag tror att det för min del ibland hänger ihop med omöjligheten att stanna upp. Att det är härligt med förändring och faktiskt att det är viktigt att få ändra sig. Annars känns allt så definitivt. Ingenting är ju förevigt, känslor förändras, personer förändras och möjligheter likaså. Men jag stortrivt i vårt hus, aldrig kännt mig så hemma som jag gör här. Skulle jag kunna ställa huset på ett flak och delta det till söderort eller ned till strandremsan så skulle vi aldrig flytta. Men det stora men:et är att vi saknar stan pga folk, närhet till spontanitet och det som kommer med social människor. Jag upplever den här delen av Sthlm som stängd på något sätt. Jag känner mig lite som en byfåne när jag försöker få till konversationer med folk på gatan eller på skolgården. Något som i stan är en självklarhet. Just nu ska vi ingenstans men ibland är det fint att drömma.

Drömmen är i sånt fall att flytta tillbaka till Mariatorget. Och bara att leka med tanken om att få inreda en lägenhet igen gör mig som nykär. Nu kommer det ju inte BLI så men det är roligt att leka med tanken.

För er som frågat om ni ska stanna i stan så förstår ni ju att jag inte kan svara på den frågan åt er, men mitt tips är att noggrant besöka det område ni ska flytt till. Finns det lekparker, bagerier, samlingsplatser, sjöar, promenadstråk eller är det bara huset som lockar. Området är minst lika viktigt.

För om så inte är fallet tror jag att stadsubgar får nått som busungar inte får och vice versa. Med det sagt inte vad jag tror är bäst 🙂

Ordning och reda, var sak på sin plats är det som räddar mig. Skåp, lådor, utdragsgrejer. Ja förvaring i största möjliga mån. Sen måsta man rensa ett hem, magasinera, sälja, skänka och slänga. En annan grej är att placera saker som hör ihop lite ihop. Det är fint att samla små vaser på samma plats som en liten utställningsyta. Tebuskar blir ju finare om man har flera på samma plats och därtill barnens grejer- bygg små världar, centrera sådant de leker med för stunden och plocka bort annat ett tag.

Kläder, kön och konstruerade hörni. Nu ska ni få min ytterst personliga åsikt och det betyder att ni inte behöver tycka likadant eller att det är varken fel eller rätt, men det här känner jag rätt starkt för.

Det finns någonting med hur barn lever sig in går in i roller och fantasi som är fantastiskt- de har tillgång till ett öppnare landskap inom sig. Men de har också en rätt upptagen och insnöad världsbild. Om jag sätter på Harry arga djurgap, snabba monstertruckar Och massa ordvitsar som syftar till precis sånt som jag vill att barn ska slippa när det kommer till könsinknuffande då blir det ju lite så. Sen menar jag ju inte att man inte får leka precis vad man vill med vad man vill men när det gäller kläder vill jag befria honom från dom koder det drar med sig.

Något annat är ju hur han blir bemött. När han har stickade, välsydda, varma och klassiska kläder så är det sol folk lixom mjuknar. De säger inte ååååh vilken BALL,COOL,SNABB, etc utan folk säger – vad fin du är etc. Han mår bra av det och jag blir glad av det.

Men ull, renbomull och sköna mjuka material passar sig också så bra för hans taktila lilla känsliga och nyfikna personlighet. Eli ärver ju allt men ska något köpas nytt så är det samma visa där.

Barnen gillar sina kläder och lägger inte (än) för mycket värde i det där.

Bas bas bas. Vad säger vi om min basgarderob. Jo men ni vet ju vad jag inspireras av att jag inte förnyar mig så ofta eller är särskilt modig. Men vad behöver man då?

Jag gör nu en lista på vad jag tycker kan täcka en hel garderob.
–
–
–

Och så till assessorerna och statememt peices. Här tänker du PPA -peng per användning.

Exempelvis när det kommer till väska.

Jag vill kunna bära min garderob över tid. Med åren har jag också skalat ned och av en hel del. Därav alla mina bloppisar. Jag försöker komma ned i något hållbart minimum. Känner mig så mkt lättare när jag inte ”har” en massa grejor som inte används.

Jag vill också känna igen mig själv- hur jag tänker och visualiserar i hur jag klär mig. Jag hade en idé om att jag var mycket när jag var yngre, sol om att jag pratar endel och inte räds för att tycka saker behövde tona ned min klädstil för att inte svimma över. Så tänker jag inte längre men jag blir stressad av färg, vilsen och osorterad. Så det fungerar helt enkelt inte för mig. Det där måste man ju gott balans i utifrån sin personlighet. En av mina favoritgarderober sitter på min vän Alina Kjellvertz och den är ju allt som min garderob inte är och jag skulle förmodligen inte klara en vecka i det. Men på henne är den genialisk.

Innan jag köper något( om det inte redan känns hundra procent rätt förstås) så ställer jag mig frågan om jag tror mig kunna se någon av dessa bärandes plagget. Är svaret nej så brukar jag avstå.

Morfar var här igen och skapade lite anknytning. Verkar gå fort för Eli ändå, som om att han känner att det är familj på en gång. Kanske kanske kanske kan man hoppas på barnvakt snart. Det är extra fint och sorgligt att se barnen med pappa nu eftersom min mamma inte kan vara med dom längre.

Han hittar nya hål att utforska.

Nu äter vi som vanligt. Alltså jag kör på samma mat som vi andra men i mindre portioner. Då slutade plötsligt matvägran och allt tjafs. Säkert för tidigt men känns ändå rätt.

Innan snöstormen slog till hann vi med en stund av vårglimt.

Tillockmed inne i garderoben tittade ”tulpanerna” fram.

Om det var möjligt med sovmorgon kan jag inte tänka mig en bättre plats att t den på än i våra nya täcken.

Jag får iallafall städhjälp hemma. Alltså jag och John orter om hur mycket man sliter på ett hem när alla är hemma hela tiden. Så tydligt hur golven slits, listerna kantstötts, hyllor smutsas ned och trappor blir fulla av handavtryck. Jag både gillar det och stressas av det om ni förstår vad jag menar?

Kl 6 är det bara vi och havregrynsgröten som puttrar.

Som jag sa häromdagen. Det barnen gör är att möblera om, bygga världar och skapa vrår i alla rum i hela huset. Ingen säger nått om nått längre eftersom alla känner sig instängda mer eller mindre.

Lever på pannkakssmet, ser lite ut som pannkaksmet. Vill börja träna men får se hur det går med det.

Har bara samma kläder på mig om å om igen men la till en scarf.

Här är ju lite extra fin i organdaskjorta. Skulle lämna hemmet.

Plockat fram mina skulpturer igen. John hade gömt dom i källartrappan?!? Hur har det ungått mig. De två figuringerna var det första jag budade hem när vi köpt huset.

Nu finns zebra i vardagsrummet kan inte bestämma mig för om det blir lite ”hotelllounge” eller om det blir bra.

Bjuder över vänner på Fika. Samma tre på rullande schema. Pandemi-schema om så vill.

Fick den här magiska krya på dig regnbågen av Harry när jag stukade foten.

Hemmajobbaren men världens finaste nacke.

Världens finaste Hemma-fritids.

Och världens finaste – ja allt kanske.

Nu ska vi skaffa en pulka till lilleman och njut av vintern. Kul ju med vintersport och fart i backen och allt sånt som man själv minns från sin barndom.

Tack för att ni läser och hänger med trotts det här året och det här omöjliga i att hitta content. Jg uppskattar er så. Kram

Jag har levt i den här nya fluffiga Alpacatröjan från Totême. Håret behöver vi inte kommentera. Ska till frisören snart. Funderar på att bli mörkhårig igen, bra grej tror ni?

Åt lunch med en av mina äldsta vänner som jag hittat tillbaka till. Innan stannade jag faktiskt till på Nordiska Galleriet, med fotskeena, munskydd och handsprit såklart.

Jag hade munskydd jag fått från från Uniqlo. Jättesköna och helt ok snygga

Som vanligt i gråskala. Skenan går ju inte ned i någon sko förutom mina snökängor med knäppning men det var jag för fåfäng för så jag vek ned en loaferskant och hasade extremt långsamt uppför Nybrogatan.

Lördag morgon hade jag lovat sol och fattiga riddare. Visst blev ni också glada över solen? Bjuder på den.

Jag hade körsbärsmarmelad och creme cheese på mina.

Vi kallar honom skövlarn nu.

Franska tulpaner eller alla tulpaner gör hela den här sesången om du frågar mig. Får inte nog.

Hade fixar fredagsbukett. Visade sig att dom jag tänkt prenumerera från inte ”körde så långt ut”. Hej 10 min från slussen och man är helt bokningslös tydligen.

Söndag spenderades ute med våra nya vänner som flyttat till Nacka. Vi grillade lite på Björnö och njöt tills solen gick med.

Måste måste måste skaffa skor och sånna där tossor och bra vantar till Eli stackarn hade bara sockor både på fötterna och händerna. Men VAR har allt tagit vägen?

Så det blev mkt bära.

Och sitta.

Och att få sitta bredvid.

Mössan har han också vuxit ur. Stackars andra-barnet. Är det här en grej man lixom bara gör när det finns syskon redan?

Vår i sikte

Äntligen kunde vi vara ute tills ingen orkade längre. Lungorna fyllda och havsbrus att ta med hem. Jag har varit lite deppig av att inte kunna gå ut pga foten. Men det är också sån gåva nu när det går igen.

Fick även inviga mina solglasögon som jag fick i Julklapp.

En helt fantastisk söndag. Förutom att vi va lite ur gängorna och gnälliga och inte så gulliga med varandra som vi brukar på grund av sömnrubbningen. Men det är livet det med.

Vi avslutade med bakad ost med vitvin i ugn och en liten charkbricka.