Q&a

Ofta frågar ni om konst och tavlor. Var man köpt dom och liknande. Jag förstår frågan men det är också väldigt komplext att ge konkreta tips. Konst är lite som att köpa husdjur, man kan inte köpt det som nån redan han och förvänta sig samma känsla. Det måste komma från magtrakten om det ska kännas genuint. Därför är mitt råd att titta på kost, konstböcker, besöka museum och låta Pinterest upplysa dig lite om vilka epoker och konstnärer som du inspireras av. Sen börjar letandet. Om man inte är ruskigt rik får man plöja secoundhand som stadsmissionen, Emmaus eller loppisar för att hitta guldkornen. Alternativt lägga in bevakningar på aktionssiter. Själv köper jag ofta på semester, nått fototryck eller på någon marknad. Då får man även med sig resan hem i konkret minne. Nu lär vi ju inte resa så mkt på ett tag och då ska jag säga att tavlorna och konsten från våra resor betyder desto mer.

Samma sak gäller ju egentligen inredning. Man behöver veta vad man letar efter. Ett hem som har ”någons annans stil” skiner alltid igenom. Det är lätt att bli inspirerad på nätet och vilja göra exakt samma sak som någon annan men det blir sällan bra. Vem är du? Vad är din historia och på viket sätt plockar man fram de bästa i ditt hem. Titta på funktion och egenheter i detaljer, vinklar och annat där man kan placera möbler eller detaljer som känns lite otippade. Sen gillar jag att ha en bas, en färgskala som jag trivs med. Det behöver ju verkligen inte vara beiget utan man kan ha en som är mkt färgstark men ändå lite genomgående i hela hemmet, på så sätt får man rummen att hänga ihop och kan skapa flöde.

Resa hörni. Jag önskar mer än någonsin att jag var den där backpacker tjejen efter gymnasiet eller att jag och John rest mer och längre bort innan barnen. För nu känns det så avlägset att hinna se jorden, eller ens kanske ha gott samvete nog. Men Mallis är ändå som en bakgata in i min själ. I ett annat liv eller kanske senare i livet skulle jag vilja äga eller abonnera något här på somrarna. Så oss mkt att vi helt lagt ned att köpa landställe i Sverige.

Jag lyfta frågan om hus eller stan i min instagram och det svämmade över med frågor om varför vi skulle vilja lämna vårt hus och även så tankar från dom som bor i stan och vill köpa hus men inte riktigt vågar hoppa, hur tänker jag där?

Jag tror att det för min del ibland hänger ihop med omöjligheten att stanna upp. Att det är härligt med förändring och faktiskt att det är viktigt att få ändra sig. Annars känns allt så definitivt. Ingenting är ju förevigt, känslor förändras, personer förändras och möjligheter likaså. Men jag stortrivt i vårt hus, aldrig kännt mig så hemma som jag gör här. Skulle jag kunna ställa huset på ett flak och delta det till söderort eller ned till strandremsan så skulle vi aldrig flytta. Men det stora men:et är att vi saknar stan pga folk, närhet till spontanitet och det som kommer med social människor. Jag upplever den här delen av Sthlm som stängd på något sätt. Jag känner mig lite som en byfåne när jag försöker få till konversationer med folk på gatan eller på skolgården. Något som i stan är en självklarhet. Just nu ska vi ingenstans men ibland är det fint att drömma.

Drömmen är i sånt fall att flytta tillbaka till Mariatorget. Och bara att leka med tanken om att få inreda en lägenhet igen gör mig som nykär. Nu kommer det ju inte BLI så men det är roligt att leka med tanken.

För er som frågat om ni ska stanna i stan så förstår ni ju att jag inte kan svara på den frågan åt er, men mitt tips är att noggrant besöka det område ni ska flytt till. Finns det lekparker, bagerier, samlingsplatser, sjöar, promenadstråk eller är det bara huset som lockar. Området är minst lika viktigt.

För om så inte är fallet tror jag att stadsubgar får nått som busungar inte får och vice versa. Med det sagt inte vad jag tror är bäst 🙂

Ordning och reda, var sak på sin plats är det som räddar mig. Skåp, lådor, utdragsgrejer. Ja förvaring i största möjliga mån. Sen måsta man rensa ett hem, magasinera, sälja, skänka och slänga. En annan grej är att placera saker som hör ihop lite ihop. Det är fint att samla små vaser på samma plats som en liten utställningsyta. Tebuskar blir ju finare om man har flera på samma plats och därtill barnens grejer- bygg små världar, centrera sådant de leker med för stunden och plocka bort annat ett tag.

Kläder, kön och konstruerade hörni. Nu ska ni få min ytterst personliga åsikt och det betyder att ni inte behöver tycka likadant eller att det är varken fel eller rätt, men det här känner jag rätt starkt för.

Det finns någonting med hur barn lever sig in går in i roller och fantasi som är fantastiskt- de har tillgång till ett öppnare landskap inom sig. Men de har också en rätt upptagen och insnöad världsbild. Om jag sätter på Harry arga djurgap, snabba monstertruckar Och massa ordvitsar som syftar till precis sånt som jag vill att barn ska slippa när det kommer till könsinknuffande då blir det ju lite så. Sen menar jag ju inte att man inte får leka precis vad man vill med vad man vill men när det gäller kläder vill jag befria honom från dom koder det drar med sig.

Något annat är ju hur han blir bemött. När han har stickade, välsydda, varma och klassiska kläder så är det sol folk lixom mjuknar. De säger inte ååååh vilken BALL,COOL,SNABB, etc utan folk säger – vad fin du är etc. Han mår bra av det och jag blir glad av det.

Men ull, renbomull och sköna mjuka material passar sig också så bra för hans taktila lilla känsliga och nyfikna personlighet. Eli ärver ju allt men ska något köpas nytt så är det samma visa där.

Barnen gillar sina kläder och lägger inte (än) för mycket värde i det där.

Bas bas bas. Vad säger vi om min basgarderob. Jo men ni vet ju vad jag inspireras av att jag inte förnyar mig så ofta eller är särskilt modig. Men vad behöver man då?

Jag gör nu en lista på vad jag tycker kan täcka en hel garderob.
–
–
–

Och så till assessorerna och statememt peices. Här tänker du PPA -peng per användning.

Exempelvis när det kommer till väska.

Jag vill kunna bära min garderob över tid. Med åren har jag också skalat ned och av en hel del. Därav alla mina bloppisar. Jag försöker komma ned i något hållbart minimum. Känner mig så mkt lättare när jag inte ”har” en massa grejor som inte används.

Jag vill också känna igen mig själv- hur jag tänker och visualiserar i hur jag klär mig. Jag hade en idé om att jag var mycket när jag var yngre, sol om att jag pratar endel och inte räds för att tycka saker behövde tona ned min klädstil för att inte svimma över. Så tänker jag inte längre men jag blir stressad av färg, vilsen och osorterad. Så det fungerar helt enkelt inte för mig. Det där måste man ju gott balans i utifrån sin personlighet. En av mina favoritgarderober sitter på min vän Alina Kjellvertz och den är ju allt som min garderob inte är och jag skulle förmodligen inte klara en vecka i det. Men på henne är den genialisk.

Innan jag köper något( om det inte redan känns hundra procent rätt förstås) så ställer jag mig frågan om jag tror mig kunna se någon av dessa bärandes plagget. Är svaret nej så brukar jag avstå.