Förra helgen var det långledigt och vi skulle på bröllop.
Så otroligt andaktsfullt och pepprigt i hela kroppen. Jag valde en blommig klänning och vita skor.
John var ohyggligt stilig i helkostym och skjorta. Men han är ju å andra sidan alltid ohyggligt stilig. Kan ju vara perksen av att se ut som en blandning av Bob Dylan, Adrian Brody och David Lagercrantz. Tänk om man haft den turen.
Vi åt och drack lunch på Alma i sommarens första riktigt varma dag.
Fantastisk mat och sällskap
Efter lunchen och fartfyllt mingel, tal och fotografering promenerade vi till båtarna…
Som till tonerna av 90tals RnB tog oss till Hotel Ellery på Lidingö.
Där checkade vi in.
Sen vankades en helt episk bröllopsmiddag. Jag fick säga det jag ville säga i mitt tal och det kändes viktigt och roligt.
Sen var det fest, men det är censurerat.
Den typen av fest det blev passade sig väldigt bra i den här miljön.
Återhämtningen skedde dagen efter vid poolen.
Sen hem till barnen och vanadislunden.
Vi tog en långpromenad och nästan förfasades av hur vackert det är i våra kvarter. Tänk att vi hamnade här.
Sen fick vi ändå tid för familjebehandling med gos i soffan och vänner i parken.
Ett stop på Tokyo Ramen. Bäst ramen i hela Sthlm enligt mig och Eli.
Lite sandalköp och vattenpistoler inskaffades.
Hängde runt på nationaldagen och åt frukt från stånd, snörde solcreme på allt och bara flöt med.
Så här tackar vi alla inblandade gör en helt otrolig helg. Inte minst min underbara pappa som inte bara är världens bästa morfar utan även alltid alltid alltid ställer upp.
<3
Så WTW syftar till What to wear. Jag kommer sluta med rubriken wishlist för jag upplever att det syftar enbart till inköp och konsumtion. Det känns fel då jag ofta köper plagg och assessorer som återkommer år efter år. Jag tror på att bygga en smal men gångbar kvalitets garderob. Men med det sagt är jag ju väldigt intresserad av estetik och kläder, så hur man ska bara plaggen, kombinera dem eller inspireras av dem kan skilja sig med tid.
På det här sättet kan det bli mer som inspiration och moodboard och mindre klicklänk.
Så ni som saknar Wishlist kan nu glädja er åt det här segmentet i bloggen istället.
Långa åtsittande linneklänningar.
Pennyloafers i raffia kan vara en brilliant idé.
Linnekostym eller set men kontrasterande skärp.
Hel vitt i alla kombinationer möjligt.
Även svartvita stora blommor ala Ralph Lauren 90 tal. Vippiga kjolar är ett extra plus.
Pilotglasögon och aviators.
Knytblusar och kjolar som fungerar bra som sarong på stranden.
Virkade lädersandaler eller en klassisk flipflops i läder är en perfekt vardagshjälte.
Kostymbyxor och ribbade linnen.
Kelly glasögon med alldeles för stora logotyper.
Kontrasterade badkläder och strandväskor i bomulscanvas.
Men kanske viktigast är bags that don’t brag. Vi har den diskreta crossbodyn eller en korg.
Vad är era tankar om återkommande sommarklassiker?
Viktiga möten kräver pigg skalle och tidiga alarm. Det är så fint när staden sover och man är ensam uppe.
Ljuset nu.
Jag har promenerat till Barre med kaffe i handen innan jag startar majstressen, det är så mycket som ska bli klart innan ledighet.
Har invigt mina vintage Chanel
Testas en kjol i färg men kände direkt mig som tolv år och lämnade den på galjen. Annars är den där isblåa färgen väldigt fin, ni hittar den hos Stylein.
Jag håller på att planera min födelsedagsfest och det kräver lite idérikedom. Hur ska jag möblera om för att alla ska få plats?
Kom hem sent en kväll och det var vacker måne utanför dörren.
Fick hem ett par underbara sommarskor som jag beställt av Sania Demina.
Alicia var här på lunch och skvallrade.
Bjöd på sallad, kakor och kall äppelmust.
Testade skorna på och kände mig fin.
Tog in naturen i salongen.
Det växer så ofantligt mycket vackert och väldoftande i lunden.
Sen var det business as usuale i vi skjorta och jeans.
Sofia och jag åt middag på RingKatarina och det var väldigt gott och trevligt på alla sätt.
Löjrom.
Se så fin hon är.
Sommarvin.
Eller se så glada vi är.
Beställde en perfekt lampskärm till den här. Har haft en provisorisk sen den tulpanformade sprack.
Jag jobbade hemma en förmiddag för det var viktigt att få ned saker i text.
Syrenerna fick flytta in i sovrummet och allt kändes overkligt parfymerat.
Sen kom helgen igen. Men det är en annan historia. Visst rusar bara tiden förbi nu. Hur ska man hinna fånga den?
Det var långledigt förra veckan och det tog vi vara på. Vi bestämde att det skulle vara familjetid och att barnen skulle få 100% oss och härliga upplevelser. Lite extra. Så vi la en liten plan och satte telefonen i flight mode.
Sen tog vi igen…
Jag vet att jag påpekar det ofta men att ha en Park som välkomnar en hem varje dag är något som är obetalbart. Just nu blommar de vita rododendron buskarna för fullt och varje eftermiddag innan jag kliver innan för dörren känns det lite som när man kliver ut på en brygga eller när man vandrar upp på ett berg. Det blir lugnt i kroppen och andetagen blir djupare.
John tog sig tid att hänga upp vår sovrumslampa. Den passade perfekt in. Nu är det spegel och hörnhyllan för böcker kvar. Sen är sovrummet klart.
Det är som att garderoberna och detaljerna kommer fram mer k kontrast till lampan.
Jag och Harry såg Sunes Sommar och skrattade högt ihop. Den håller fortfarande. Tänker att han kanske skulle uppskatta drömkåken också?
Sen åkte vi hela familjen till Skansen på heldags utflykt. Vi fastnade vid sälarna, björnarna och åkta ett litet gulligt tåg.
Skansen var lagom fullt men mindre fult.
Det blev en hel dag av promenad.
Åt en fantastisk lunch på Gubbhyllan.
Jag gömde mig i skuggan som vanligt.
Hemma behövde vi tvätta fönster och jag förstod snabbt att det här är ett flerdagars jobb. Är det någon som äger en sån Khetcher maskin, är det värt det?
Jag lagade massa fruktig sallad och starka korvar.
Harry hade vänner över och dom härjade runt i hans numer tonårsliknande rum. Alla små hemlisar, lappar blandat med Lego och gosedjur. Det är en så fin tid precis mellan liten och stor.
Eli byggde sådant som inte behövde städas undan och vi lät dagarna flyta in i varandra.
Ok jag smet iväg en timme och tränade med min vän.
Jag hade samma kläder i tre dagar Och kände mig ledig för första gången på länge. Hoppas ni har en fin vår med lagom mycket att hinna klart, boka upp och avbocka.
Kram och tack för era fina ord.
Ok. Börjar dela mina Screenshots, enbart för att jag gärna skulle se era.
Inga djupare reflektioner i det stora men korta nedslag i vad som fått mig att stanna upp.
Det blir lite rörigt både estetiskt och innehållsmässigt, jag ser det som KBT.
Ok såhär.
Varför har jag inte hängt alla mina byxor såhär. Hur kan dom ligga vikta i lådor?
Vackert att måla in spegelramen i mörkt brun eller svart speciellt i kombination med blå eller gult.
Kan vi ta tillbaka den här estestiken. Kan vi enas om att alla BMI som detta är tunt. Om det nu är viktigt det vill säga. Vill i ju för sig säga massa om kropp och vikt och ideal just nu men håller fortfarande på att formulera mig. Risk att det blir en bok.
Vem vill köpa Clas skåp åt mig?
Tittar på hus i Frankrike och ett tag var vi här och nosade.
Vill ge alla den här flaskan för att den är helt underbar. Minns den där tiden då man ringde ex med vördnad.
Apråpå skratt. Här satte jag igenkännings-fnisset i halsen. Kan inte vara mer slagfärdigt än detta när det kommer till mig.
Martina Lindén – alltid lika fin.
Hortensior blommar på vår innergård, kanska ska matcha inne ute.
Väggdekorationer, märklig armatur och väv. Spanar på gotains nästa dropp av gröna kuddar med växtmönster. Tror jag ska ha dem på sängen. Om ni inte varit i Toves butik så ta en titt nästa gång ni är på Södermalm.
Randiga sisalmattor, i serveringsgången tänkte jag….
Har inte plats med fler böcker hemma men ska snart beställa en bokhylla till sovrummet och då kan vi fläska på med fler. Tills dess bygger vi höga soffbord istället.
Slut på Screenshots, var det här kul, Eller ska jag hoppa över dessa inlägg?
Ok, såhär är det. Det har fallit sig så sorgligt att vi än en gång drabbats av ett cancerbesked i vår absolut närmsta familj. Det betyder som ni förstår att vi är stukade igen, att tiden inte räcker till, är knapp och värdefull på ett obeskrivligt sätt.
Barnen kommer först och vi delar vår tid för att finnas där men ork och kärlek.
Vi hoppas och tror att det kanske kan gå vägen så som alla önskar och vi fortsätter att finnas där. Jag kommer inte prata om det mer.
Med det sagt så kommer bloggen få fortsätta visa glimtar av livet så som det också kan vara. Det som pågår. Ha överseende.
Här har vi därför förra helgen. Eftersom jag ligger efter. Då ville jag gå ut. Träffa mina tjejer och få lufta mitt nya vintagefynd. Längtade efter höga bardiskar, skvaller och tjejpill i håret. Ja ni vet.
Solen tittade fram och det var dags att sortera ut garderoben ordentligt för vi skulle ha loppis på söndagen i Enskede.
John monterade ihop Elis säng och jag målade den i samma färg som hans väggar. Nu återstår det att välja handtag och sy kuddar, sen är hans rum så fint. Vi behövde en utdragssäng. Och det visade sig vara perfekt den här veckan när jag varit mycket ensam med barnen och läggningarna gick så aminosyror när jag kunde lägga båda killarna samtidigt. Nu vill Harry ha en likadan men i sin gröna. Så alla vänner kan sova över.
Jag fotade tapeten i vårt badrum då jag fått en hel del förfrågningar. Satte ihop moodboards till några som beställt och tänkte att det här är det roligaste som finns va…
Badade, kramade, borstade och bäddade. Alltid med min lilla klämgEli på armen.
Sen när John kom hem så invigde vi grillen för året på gården. Vår innergård är en ren Parisik saga. Jag brukar säga att det känns som vi bor i ett sådant där townhouse från alla 90tals rullar och ju längre vi bor här desto mer sant blir det. Ni ser kyrkofänstrerna som ramar in allt va?
Det är små gulliga planteringar runt hela trädgården, vad är det här för sött?
Vattnet är på i Tengan så barnen ränner in och ut med båtar, vattenpistoler och bollar.
Det blev mer och mer att märka upp till loppisen och ungefär här var jag redo att ge upp.
Bestämde mig för att prova allt i garderoben så att inget skulle lämnas åt slumpen. Behålla eller inte.
Slutligen hängde resultatet där på klädhästen och jag var redo.
Då gick vi över till grannarna som är vår livlina just nu. Vet inte vad jag hade gjort utan dom.
Vi tog hissen upp i sommarkläder och skulle äta grekiskt i 23 grader på deras terrass.
Dagen efter var det dags för loppis. Det var kö när vi öppnade. Så fint att träffa så många härliga människor. Men jag har jättesvårt för det här. Att sälja sina saker till folk… det är något med det som känns märkligt intimt och lika skamset. Förstår ni hur jag menar? Själv älskar jag ju att handla på loppis så det är ingen direkt konsekvent reflektion.
Många av mina vänner var där och sålde också. Caroline Borg, Carolina Storm och Frida, Sandra, Elin och Julia. Sen träffade jag nya superinspirerande personer som var med. Kvinnokollektivet där i HUSET i Enskede är verkligen något speciellt. Rekommenderar er att titta förbi.
Julia vilade lite på min pensionärsstol.
Sandra från Bell&Bon sålde fantastiska buketter.
Kransar och andra detaljer.
Ni ser ju så inspirerande.
Den här i silver med Klematis i skulle vara något till studenten.
Jag fick en egenbunden Julia bukett som hon kallade den.
Sen packade vi ihop och gick och kramades lite hemma hos Carolina och Mattias.
Det var en fin och somrig helg mitt i allt.
Hoppas ni hade det bra.
Den här veckan var ett liv. Jag har varit så sjuk att det inte är klokt. Tagit covidtest, provat pollenmedicin, kokat reduktioner av vitlök och ingefära men inget funkade. Så jag sov.
Våren eller ska man säga sommaren hände därute och jag hade Fomo. Eller jag vet inte om den känslan fick plats i min sjuka kropp men jag hörde vårsprittet utanför fönstret.
För att ens ha en chans att hjälpa till med vardagen drack jag lika mycket kaffe som vatten.
Grannarna hjälpte oss att hålla barnen sällskap i parken.
Innan hämtning var jag lite tvungen att smita in och skaffa en färg till Elis nya säng. Det blev fantastikt fint sen när John skruvat ihop allt och jag till helgen kunde börja måla. Kan visa sen.
Kan ni gissa vilken?
Byggställningen monteras ned. Det går inte att beskriva hur det spritter i mig när jag tänker på det presseningslösa tillvaron.
Och nu ska ni slippa fler bilder på magnolia för nu har dom snart blommat över, men det är så fint att ha det utanför fönstret.
Speciellt när man ligger nedbäddad och väntar på räddningen.
Våra gröna kinesiska lampor fick flytta in i Elis rum. Gjorde sig så bra där.
Plöjde en true crime här.
Åt all mat i sängen.
Bodde i tröstärmar. Torsdag fredag kunde jag äntligen jobba hemifrån och så jag hade längtat efter att synapserna skulle koppla, att tänka och formulera en riktig tanke.
På söndag har vi Loppis i Enskede. Jag har fått möjligheten att stå tillsammans med en hel drös andra fantastiskt stiliga och inspirerande kvinnor i Huset, Enskede.
Jag kommer sälja kläder, lite assessorer och barn. Om inte sugna på återbruk och fynd. Kom och ta en kaffe och prata en synd.
Varmt varmt välkomna från kl 11.00
Hoppas vi ses
Julia
Först och främst ligger jag en hel vecka bakåt i tiden här. Helgen jag referera till är inte denna. Jag hinner inte med. Så nu ska ni få lite valborg igen, för visst fick ni inte nog av den helgen va? Sen är inlägget också inte helt kronologiskt. Så redan hör ska jag varna för upprepningar och hopp. Men det är så vi har det nu. Allt är lite rörigt.
Ok då vet ni. Tillbaka till förra helgen då. Jag gav mig ett stort fiskskålsliknande glas med Chardonnay. Det vankades långhelg.
Lagade torskfilé, pepparrot, räkor och smörslungad potatis. För ni vet väl att det inte är farligt med lite gluten och kolhydrater och potatis och pasta och allt sånt där som är gott. Ni vet det va? Vad än ”internet” försöker lura i er. Det går inflation i viktras och självhjälps-bantnings-lyckorus just nu. Det är väl som det är och som det alltid varit men försök att inte smittas. Det är så smittsamt och lätt att börja blanda ihop självkärlek med självspäk. Gränser mellan att vara nyttig och ätstörningar är märkbart tunn. Balansera inte där, det leder bara till självförakt. Speaking from experience så att säga.
Stek i smör, salvia och caprisspad. Ät med sked om sugen.
Jag försökte gå ikapp min man. Vi hinner inte ses, inte alls. Både metaforiskt och in real life. Men fokus är på barnen och det gör han ändå bäst.
Slank över till grannen, vi har som en port mellan våra gårdar och barnen ränner emellan. Tydligen jag också.
Vi tog kidsen på bio. Magnolian har slagit ut på Drottninggatan.
Sen frös jag mest hela helgen. Kan bli så när stora känslor hanteras. Jag har badat, peelat, exfolierat och förberett mig på solskyddssäsongen. I år ska jag sikta på porslinsvit.
Jag sålde lite kläder och sen fick jag bilder från en tjej som köpt. Hur allt bara var finare på henne och vi båda var så nöjda. Älskar sånt.
Jag hämtade en grej jag köpt och Eli följde med i vagnen.
Sen somnade han och jag promenerade förbi humlan och in i lärkstaden för att skimra lite tankar.
Sen lät jag långledigheten komma.
Jag hängde upp min svarta kavaj och började planera en fest.
Magnolian började slå ut utanför vårt sovrumsfönster med. Det här var en av målbilden under renoveringen, när allt kändes övermäktigt så visualiserade jag mig den här i blom och allt var värt det.
När John kom hem tog vi ostbricka, italiensk och ett avsnitt av familjen Roy. Man får snåla nu med takten. Hur ska livet bli efter tänker jag?
Det är sällan den är ledigt i soffan framför tvn. Solen är på väg ned över Tegnérlunden och man kan ligga har är se speglingarna i glasrutorna runtom. Precis när sista strålen hittar in- rycker vi tag i kontrollen och trycker play. Vilken är er favoritkaraktär?
Harry har äntligen hittat hela sitt gäng här i Vasastan och det gör att vi ser honom mindre, precis som det ska. Då när han kommer hem och hoppar upp i vår säng så får man njuta lite.
Jag köpte tröstblommor till min man.
Massor av tröstblommor.
Och tröst vin. Här är ett bra tips.
Mycket mögel och en getost rullad i kryddblandning är kanske allt en behöver.
På valborg gick vi över till grannarna. Det vankades fackeltåg och eld.
Redan på vägen dit, dom fyra meter vi ska gå kände jag någonstans att det här är en kväll som inte kommer bli som planerat. Klipp till fantastiska skratt. Trötta barn, äta pizza stående. Rödrosigt kinder och spel som blinkar och låter. Mitt i det där säger Eli att han har ont överallt och jag får backa bort från planera och gå hem och bädda ned.
Han somnade typ i hissen ned och hade sådär hög feber som bara småbarn kan ha. Så jag vinkade adjö till hela gänget genom fönstret och byggnadsställningarna och tänkte att nästa år är det min tur att stå och frysa och sjunga om våren för full hals.
Det är tur man har dom- dom som fyller ut med coreminnen till barnen när man inte räcker till.
Nu välkomnar vi värmen säger jag och hoppas ni hade en fin valborg.
Provmålar i kvällsljus
Ok, så det var en del av er som var nyfikna på att se fler bilder på lägenheten då vi var mitt i renoveringen. Så här kommer ett nedslag under förra året då vi påbörjade det stora arbetet med Tegnérlunden.
Jag hade en sådan tydlig vision kring hela lägenheten. Det var som om jag visste exakt vad som behövde göras ända ned i minsta detalj. Vissa delar var svåra att rita in och ekonomi gjorde att vi fick stryka på vissa darlings. Men det är så härligt att se vision, skiss och dröm realiseras. Jag tog hjälp med projektledning via Renomate. Det var inget samarbete eller så, men Iom att både jag och John är egna företagare och förstod att det här arbetet med två små barn, heltidsjobb och ett tillfälligt boende var inte optimalt att projektleda själv.
Det var ett mkt klokt beslut. Men så blodad tand jag fick av det här projektet och det är lite av en blandad känsla i att vi inte kommer göra det igen. Jag har så många lägenheter i mig.
I vilket fall. Här kommer ett par bilder från processen.
Det var mycket som skulle tömmas och rivas ut. Men med det sagt har vi bevarat alla originaldetaljer som vi hittar.
Köket var ju en av de stora utmaningarna och glädjen i att se köksnooken växa fram sen var obeskrivlig. Men det var också roligt när perspektiven förändras och man river ned.
Provade första att måla köksluckorna innan vi rev ned dem. Grått och beiget har en tendens att se mycket mörkare ut än man föreställer sig. Så här höll vi på ett tag innan vi hittade det som skulle bli perfekt till den gröna marmorn.
Harry fick helt välja färger och tyger i sitt rum. Här har han provmålat.
Tv rum och den del av lägenheten som ligger i öst fick agera sophinken ett tag. Det var stundtals svårt att se hur Renomate skulle lyckas med hela renoveringen på tre månader. Dom tog sig an det omöjliga om man säger det så. Men gjorde det möjligt!
Bröstpanelerna i lägenheten är som festkläder. Det finns nästan inget vackrare.
Vår gästtoalett var gläds i gamla tidningspapper. Idag är det en italiensk äng.
Golven behövdes slipas och vi skulle välja rätt nyans på hårdvaxoljan. Det var inte det enklaste.
Killarnas badrum som även skulle bli ”tvättstuga fick byggas ut för att hitta kvm2. Där var det nära på att vi behövde kill some darlings.
Men efter några veckor kunde man se hur kökets ena del började visa sin glans. Det var inte svårt att visualisera sig med ett glas rött här.
Det gamla pottskåpet var för vacker och tidstypisk detalj för att göra större garderob av, jag bestämde mig för att bygga en Vanity som binder ihop vårt sovrum med passagen till vårt badrum.
Vi hittade lite kvm2 här och där och det gav ibland möjlighet till det lilla extra. Tur att John är noga med budgetar.
Harry drömde om att ha nära till skolan och följde med oss för att titta till lägenheten nästan varje dag.
Ser ni vilken vi valde?
Takhöjd var det ingen brist på men våra snickare hittade trotts det lite extra här och där.
Jag älskade att projektleda den här renoveringen. Det kändes som om det var bland det viktigaste och roligaste jag skulle få vara med om.
Hyllorna är orginal från när huset byggdes så vi bestämde oss för att behålla dom men jag ritade till luckor i botten för att kunna gömma tv-spel och annat bös.
Det finns hundratals bilder på den här resan. Är ni mätta nu eller ska vi ta nästa etapp i renoveringen efter det här?
Jag får som sagt inte nog…
Blogger for The way we play. Stockholm based since 1984, I have cultivated a life where I think sophistication meets a genuine passion for the world’s finer aspects.
With an acute eye for detail, I navigate through realms of travel, fashion, and wellness, always seeking to balance elegance with the feeling of nurturing living.
I belive these experiences have shaped a unique perspective on contemporary life, one that I am eager to share with others. Whether it’s uncovering hidden gems on my travels, exploring a way to keep my classic style modern and interesting, or offering insights on style and growing as a person – mother, friend and wife. Shortly put: life as I know it. I often tend to celebrate life’s nuances and strive to do it with grace and authenticity.
Mail: [email protected]