Ok, såhär är det. Det har fallit sig så sorgligt att vi än en gång drabbats av ett cancerbesked i vår absolut närmsta familj. Det betyder som ni förstår att vi är stukade igen, att tiden inte räcker till, är knapp och värdefull på ett obeskrivligt sätt.
Barnen kommer först och vi delar vår tid för att finnas där men ork och kärlek.
Vi hoppas och tror att det kanske kan gå vägen så som alla önskar och vi fortsätter att finnas där. Jag kommer inte prata om det mer.
Med det sagt så kommer bloggen få fortsätta visa glimtar av livet så som det också kan vara. Det som pågår. Ha överseende.
Här har vi därför förra helgen. Eftersom jag ligger efter. Då ville jag gå ut. Träffa mina tjejer och få lufta mitt nya vintagefynd. Längtade efter höga bardiskar, skvaller och tjejpill i håret. Ja ni vet.
Solen tittade fram och det var dags att sortera ut garderoben ordentligt för vi skulle ha loppis på söndagen i Enskede.
John monterade ihop Elis säng och jag målade den i samma färg som hans väggar. Nu återstår det att välja handtag och sy kuddar, sen är hans rum så fint. Vi behövde en utdragssäng. Och det visade sig vara perfekt den här veckan när jag varit mycket ensam med barnen och läggningarna gick så aminosyror när jag kunde lägga båda killarna samtidigt. Nu vill Harry ha en likadan men i sin gröna. Så alla vänner kan sova över.
Jag fotade tapeten i vårt badrum då jag fått en hel del förfrågningar. Satte ihop moodboards till några som beställt och tänkte att det här är det roligaste som finns va…
Badade, kramade, borstade och bäddade. Alltid med min lilla klämgEli på armen.
Sen när John kom hem så invigde vi grillen för året på gården. Vår innergård är en ren Parisik saga. Jag brukar säga att det känns som vi bor i ett sådant där townhouse från alla 90tals rullar och ju längre vi bor här desto mer sant blir det. Ni ser kyrkofänstrerna som ramar in allt va?
Det är små gulliga planteringar runt hela trädgården, vad är det här för sött?
Vattnet är på i Tengan så barnen ränner in och ut med båtar, vattenpistoler och bollar.
Det blev mer och mer att märka upp till loppisen och ungefär här var jag redo att ge upp.
Bestämde mig för att prova allt i garderoben så att inget skulle lämnas åt slumpen. Behålla eller inte.
Slutligen hängde resultatet där på klädhästen och jag var redo.
Då gick vi över till grannarna som är vår livlina just nu. Vet inte vad jag hade gjort utan dom.
Vi tog hissen upp i sommarkläder och skulle äta grekiskt i 23 grader på deras terrass.
Dagen efter var det dags för loppis. Det var kö när vi öppnade. Så fint att träffa så många härliga människor. Men jag har jättesvårt för det här. Att sälja sina saker till folk… det är något med det som känns märkligt intimt och lika skamset. Förstår ni hur jag menar? Själv älskar jag ju att handla på loppis så det är ingen direkt konsekvent reflektion.
Många av mina vänner var där och sålde också. Caroline Borg, Carolina Storm och Frida, Sandra, Elin och Julia. Sen träffade jag nya superinspirerande personer som var med. Kvinnokollektivet där i HUSET i Enskede är verkligen något speciellt. Rekommenderar er att titta förbi.
Julia vilade lite på min pensionärsstol.
Sandra från Bell&Bon sålde fantastiska buketter.
Kransar och andra detaljer.
Ni ser ju så inspirerande.
Den här i silver med Klematis i skulle vara något till studenten.
Jag fick en egenbunden Julia bukett som hon kallade den.
Sen packade vi ihop och gick och kramades lite hemma hos Carolina och Mattias.
Det var en fin och somrig helg mitt i allt.
Hoppas ni hade det bra.
Blogger for The way we play. Stockholm based since 1984, I have cultivated a life where I think sophistication meets a genuine passion for the world’s finer aspects.
With an acute eye for detail, I navigate through realms of travel, fashion, and wellness, always seeking to balance elegance with the feeling of nurturing living.
I belive these experiences have shaped a unique perspective on contemporary life, one that I am eager to share with others. Whether it’s uncovering hidden gems on my travels, exploring a way to keep my classic style modern and interesting, or offering insights on style and growing as a person – mother, friend and wife. Shortly put: life as I know it. I often tend to celebrate life’s nuances and strive to do it with grace and authenticity.
Mail: [email protected]
Katherine · 3 years ago
❤
Catrin · 3 years ago
❤
Amanda · 3 years ago
♥️
Emma · 3 years ago
❤️
Charlotte · 3 years ago
❤️
Monika · 3 years ago
❤️
Sofia · 3 years ago
Blomman heter Myskmadra ❤️
Lovisa · 3 years ago
❤️ Varifrån kommer de svartvita skorna du sålde?