Week 20

Den här veckan var ett liv. Jag har varit så sjuk att det inte är klokt. Tagit covidtest, provat pollenmedicin, kokat reduktioner av vitlök och ingefära men inget funkade. Så jag sov.

Våren eller ska man säga sommaren hände därute och jag hade Fomo. Eller jag vet inte om den känslan fick plats i min sjuka kropp men jag hörde vårsprittet utanför fönstret.

För att ens ha en chans att hjälpa till med vardagen drack jag lika mycket kaffe som vatten.

Grannarna hjälpte oss att hålla barnen sällskap i parken.

Innan hämtning var jag lite tvungen att smita in och skaffa en färg till Elis nya säng. Det blev fantastikt fint sen när John skruvat ihop allt och jag till helgen kunde börja måla. Kan visa sen.

Kan ni gissa vilken?

Byggställningen monteras ned. Det går inte att beskriva hur det spritter i mig när jag tänker på det presseningslösa tillvaron.

Och nu ska ni slippa fler bilder på magnolia för nu har dom snart blommat över, men det är så fint att ha det utanför fönstret.

Speciellt när man ligger nedbäddad och väntar på räddningen.

Våra gröna kinesiska lampor fick flytta in i Elis rum. Gjorde sig så bra där.

Plöjde en true crime här.

Åt all mat i sängen.

Bodde i tröstärmar. Torsdag fredag kunde jag äntligen jobba hemifrån och så jag hade längtat efter att synapserna skulle koppla, att tänka och formulera en riktig tanke.