I löst räknat var tredje butik* jag entrar börjar alarmklockorna tjuta. Det är oerhört irriterande. Jag byter väska. Jag tar ut kameran. Jag stänger av mobiltelefonen. Jag byter vinterjacka. Ingenting hjälper. Alarmet går på. Och får mej alltid att känna mej som värsta sortens skurk med fickorna fulla av stöldgods. Det har gått så långt att jag börjat tvivla på min egen identitet. Kanske jag egentligen är en uppblåsbar docka som Magnus stulit från Sin City.

Satans snåljåp.


*och alltid Diesel på Mannerheimvägen.

Idag måste jag tyvärr vara Den Effektiva Kvinnan på jobbet och hinner inte riktigt uppdatera bloggen. Ville bara meddela att jag inte halkat, frusit fast i marken och dött den gruvliga förfrysningsdöden. Ni kan sluta oroa er nu.

André tyckte att det får räcka med vår kulturella tölpighet och bjud oss på Strausskonsert på Nationalteatern, där han också själv gjorde en liten performance. Han är sannerligen en rolig man, den där André.

Sedan halkade vi hem via Delish, åt ostsmörgåsar och såg en film. Jag känner mej inte så rock´n roll.


Personerna på bilderna är varken Johann Strauss eller André Wickström.

Eftersom det kom så många svar på föräldraledighetsgallupen* tycker jag vi fortsätter diskussionen. En kommenterar skrev så här:

"Hade först tänkt dela jämnt, men bebisar skiter blankt i jämställdhet har jag lärt mej. Jag läste att bebbar knyter an till en - 1 - människa under sitt första levnadsår, och det är den som är mest med henne/honom. Och om man ammar, vilket jag gör, då är man mest med barnet. Så är det bara. Och jag helammar fortfarande när hon är 5 månader. Det känns totalt inaktuellt att vänja henne av med amning bara för att uppnå nån sorts tidsmässig rättvisa för hur länge båda föräldrarna i familjen ska få ha det huvudsakliga ansvaret för att ta hand om barnet. Hon får sluta amma när hon själv vill det (men dock innan hon är ett år gammal, för då ska jag tillbaks på jobb deltid)."

Jag vet ju inte så mycket om bebisar, men jag hoppas verkligen att det inte stämmer. Att ungar bara knyter an till en typ alltså.

Och angående Mags och mej så önskar jag såklart att vi kan dela precis lika.



*synd och konstigt förresten att Basse var den enda mannen som svarade.

Triangeldrama med huvudpersonerna Martin som faller för assymetariska, helst amputerade, kvinnor, den frispråkiga lesbiska modersmålsläraren Lelle och Paula utan ben. Mycket identitetssökande, sexualitet och svensk grammatik. Lättläst och underhållande den här fejksöndagen medan jag väntar på att Magnus ska bli färdig med brödbaket i köket.

Den snälla tanten som jag kontinuerligt ska träffa för att hon ska ta mitt blodtryck och fråga hur jag mår ville mäta min min mage för att se hur stor typen på insidan blivit. Hon drog fram ett sånt där mjukt ihoprullat måttband som man använde i textilsjölden i skolan och mätte från typ lite ovanför naveln till lite under troslinningen. Sedan konstaterade hon att Vidar krympt med en centimeter sedan den seanaste mätningen*.

Efter detta lugnade hon oss i en kvart över det makabra resultatet och bokade in en extra mätning nästa måndag.  Jag blev mera stressad över hennes långa det-är-säkert-ingen-fara-monolog, än över det ovetenskapliga resultatet. Sedan fick jag dåligt samvete för att jag inte går och oroar mej över att föda ett sjukt barn och blev övertygad om att jag jinxat hela graviditeten och just därför, som straff alltså, kommer att förlösa ungefär rymdvarelsen Alf.

Ibland blir jag så trött på hela den här processen. Ska det bli flera barn i den här familjen kommer jag sannerligen inte att vara den som bär och föder dem.


*som för övrigt gjordes av en annan människa.

Det här är min syster Pyret. Hon bor på Valhallagatan, långt borta i en stadsdel som heter Tölö. Igår lagade hon sjukt god indisk mat åt Magnus och mej. Sedan pratade vi jättelänge om kejsarsnitt och om när Pyret och Magnus bondade på riktigt. Jag drack ett litet glas rödvin.

Det känns som om jag borde utveckla dagens tidigare nakenblogginlägg.

Karin och jag gör en guide om olika spainrättningar och inledde tisdagen med att testa Finnairs nybyggda kurort*. Detta ledde till att vi plötsligt oplanerat satt nakna mitt emot varandra i ett pyttelitet hett rum, inklämda i var sin kitchiga tron och fullständigt insmetade i ljus oljig lera.

Efter en stund av tystnad tar Karin av sig glasögonen och säger:
"Sådär ja, nu ser jag bara nåt stort och vitt framför mej."


*varning för sida som spelar musik.

I början av vårt förhållande brottades Magnus och jag mycket. Inte wink-wink-nodge-nodge-inledning-till-sexuella-aktiviteter-brottning, utan helt vanligt MMA-slagsmål. Magnus lärde mej en hel del knep oh grepp och genom att kolla på Ultimate Fighter på Jim kunde jag ta till mej en hel del användbara trick. En av mina största stunder var när jag lyckades brotta ner Magnus*, huvudet före, i en papperskorg på landet. I förrgår tog vi försiktigt upp brottande igen och döm om min glädje då jag lyckades åstadkomma en riktigt stor bula i min mans panna. Sjukt tillfredställande.

Ingen kom dock till riktig skada och det är förbjudet att bita, peta ut ögon och sparka mot skrev. Typ.


*han väger trots allt 20 kg mer än jag. Eller vägde före jag blev pregnant.