Sacre bleu så jag trött på 1) graviditet 2) den här bloggen.

Läste Wennstams Flickan och skulden för några år sedan, den var så hemskt att jag var tvungen att lägga den ifrån mej då och då. En riktig våldtäktsman var inte precis lättare och romanen Smuts riktigt spännande. Jag har med andra ord skyhöga förväntningar.  Recension följer i nästa Papper. Som för övrigt kommer ut den 5 februari.

Åh så jag älskar att komma hem efter att någon annan städat och fixat hemma hos oss. Städperonalen hade bland annat bytt lakan, använt sig av örngott med muminmotiv och gjort en fin installation i sovrummet. Jag är en mycket nöjd och tacksam borgarbracka.




















*nu refererar jag inte till Magnus.

Sedan lunchade jag med Basse som ville berätta äckliga och skrämmande förlossningshistorier, prata om kroppsvätskor* och dessutom gjorde konstiga miner framför iPhonekameran.

Basse:
"Och ja bah: nej tack, jag vill inte klippa av navelsträngen".























Det är inte mannen med psykopatleendet på bilden som skrivit inlägget.


*så länge vätskorna håller sig inne i kroppen är de okej.

Igår kväll textade Johnny D mej:
"Det slog mej just. Viddes favoritgodnattsång kommer såklart att bli: Sov du lilla viddeung!"

Genialiskt.

Magnus fick en bunt riktiga tygnäsdukar i julklapp och började omedelbart att använda dem. När vi promenerar på stan kan han plötsligt myndigt ropa Halt!* dra fram en näsduk och snyta mej. Jag kan inte bestämma mej för om det är gentlemannamässigt av honom eller bara förnedrande för mej.


*kort a.

Jag talar i telefon med pappa samtidigt som jag stiger in genom ytterdörren.

Jag:
"Okej pappa, nu måste jag sluta och gå och pussa min man."

Pappa:
"Jaha okej, pussa honom från mej också!"

Sedan dessa har Magnus hållit sina läppar långt från mina.

Magnus lagar mat OCH har köpt en tidning till mej. Bra initiativ, tycker jag.

Förresten, angående det här gnället om kylan och snöfallet. Vi har faktiskt valt att bo i Finland. Här är det ständigt dåligt väder. Eller åtminstone kallt. Vi bor i ett land lång uppe på jordgloben. Liksom mannen är normen, medan kvinnan är undantaget i samhället är kyla normen, medan värme är undantaget i Finland. Okej?

Jag tycker att Magnus och jag har en mycket demokratisk relation där vi diskuterar oss fram till lösningar och tillsammans kommer fram till beslut. Magnus menar däremot att vårt äktenskap snarare påminner om den relation Kim Jong Il har med det nordkoreanska folket. Där han är den förtryckta delen.

Än sen då, säger jag. Regimen verkar ju funka bra. Åtminstone för oss.