Den snälla rådgivningstanten lockar fram det sämsta i mej.

Hon:
"Får du sova nåt på nätterna?"

Jag:
"Ja eftersom vi är TVÅ personer som tar hand om Vidar får VI sova alldeles tillräckligt. Dessutom vaknar han aldrig mer än en gång per natt."

Hon:
"Om han börjar få små nippor i ansiktet kan du tvätta honom extra noga och ofta byta det lakan han sover på."

Jag:
"Ja, det ska VI göra."

Hon:
"Om har har mycket luft i magen så kan du köpa medicin på apoteket."

Jag:
"Jepp, VI gör det ifall han börjar prutta mycket."

Hon:
"Har du kommit ihåg att ge lilla Vidar d-vitamin?"

Jag:
"Nej, det har VI inte glömt."

...och så vidare.

Ibland blir jag så trött på min egen jämställdhetsfundamentalism. Jag behöver ju inte nödvändigtvis frälsa hela världen.

Tygblöjor håller inte kiss lika bra som engångsblöjor.

Vi får höras lite senare, måste byta byxor på både Vidar och mej själv.

Den här tisdagsmorgonen bytte jag ut mitt sedvanliga frukostsällskap Magnus mot den fantastiska Sonja.

Sonja ba:
"Skönt, nu när du blivit av med magen är allt som vanligt igen. Ja, om man bortser från Vidar ."

Sedan förevisade hon sin nya mössa som hon köpt av en gammat tant under helgens resa till Georgien.

Eftersom det här med bröstmjök och ersättning är ett så sjukt hett ämne bestämde jag mej för att ta diskussionen till en högre nivå och fråga storkonsumenten.

Jag förberedde således ett blindtest för Vidar genom att ställa fram två flaskor, en med ersättning och en med bröstmjölk. Sedan band jag för Viddelitos ögon, snurrade runt honom några varv, bytte plats på flaskorna och lät honom sedan smaka på innehållet.

Utan en sekunds tvekan valde han bröstmjölken!

Vidde ba:
"There's no doubt about it! Flaska nummer ett -mycket, mycket godare!"

På Alfamamman listar jag de föräldrabloggar jag läser för tillfället. Fortsätter senare med andra bloggar (enligt tema). Hjälp till och tipsa mej (och de andra läsarna) om era egna favoriter.

Till min stora glädje började Mags jobba först klockan elva idag och vi kunde äta frulle tillsammans trots att det var en alldeles vanlig måndag. SOM jag älskar frukost. Jag läser tidningen och smuttar på en stor svart kaffe, kommenterar artiklar och insändare (som gamla människor gör), Magnus pratar samtidigt som han dricker en latte och ägg kokade i 45 minuter*. Det är sannerligen en fin stund. Den flinande fisken i bakrunden symboliserar mina känslor för frukost.



*äckligt, jag vet.

När vi precis ska kasta oss över sushin kommer det en bekant fram och chitchattar lite. Sedan försvinner han för att återvända när vi ätit färdigt.

Han:
"Jag ville inte säga nåt innan ni börjat äta, men nu när ni är färdiga med fisken måste jag säga att jag fick århundradets magsjuka av att äta här förra veckan. Hujeda mej så illa jag mådde och så mycket jag spydde! Men ha en bra dag hörni!"

Vi ba:
"Eh, jaha... Tack?"

Min vän Ville skulle behöva er hjälp. Kan ni rekommendera någon bra matblogg på finska?

Vår son får visserligen inte mjölk straight from the source, men för att ni inte ska oroa er över hans välbefinnande tycker jag att det är viktigt att informera er om att vi på det här mejeriet är noga med djurens välbefinnande. Mjölkdjuren (eller djuret i det här fallet) får gå ute större delen av året, det finns tillräckligt med plats för lägga sig ner, vi tror inte på antibiotika i förebyggande syfte, det finns ingen risk för Creutzfeldt–Jakobs sjukdom i och med att fodret alltid är vegetariskt och avkomman skiljs inte från sin mamma för tidigt.

Ni kan med andra ord pusta ut.

Medan ni vanliga förvärvsarbetande människor går omkring med lätt måndagsångest går jag omkring med en grav oro för hur det ska gå att åka rulltrappa med barnvagn imorgon. Jag är alldeles svettig av nervositet.

Som nybörjarmamma är livet ständigt ett Indiana Jones-äventyr.