Alltså vad är grejen med missunnsamhet? Är det en global grej, finländsk eller kanske finlandssvensk?

Jag funderar på lära Vidde att kalla mej mor och Magnus far. Och dessutom alltid i tredje person. Typ:

"Kan mor hjälpa mej med skosnörena?" eller "Vill far att jag hämtar tidningen och hans tofflor åt honom? Far verkar ha haft en lång och tung dag på jobbet."

Mamma och pappa känns så uttjatat.

En av orsaker till att jag tvekade inför att bli förälder var den störande egenskapen hos vissa mammor och pappor att mitt i en diskussion helt oprovocerat avbryta den som talar och vända sig mot sin unge för att gulla och tala bebissråk en stund.

Man ba:
"Eh, jag höll faktiskt på att säga en viktig och intressant sak."

För döva öron.

Häromdan påpekade Magnus att jag gjorde just denna osällskapliga manöver då Karin besökte oss.

Jag ba:
"NEJ! Du får ta och skaffa en sån där elektrisk piska som man använder för boskap och bestraffa mej varje gång jag är på väg at göra det."

...men då var det redan försent.

Rasmus kommer på besök och frågar hur det är att ha barn.

Magnus:
"Det är som att ha ett husdjur. Ett husdjur som man själv gjort."

Här sitter jag med en spädis i famnen då det slår mej att det inte kan vara en slump att bröst och tröst rimmar. Fatta: bröst och tröst! Måste genast texta Magnus.

Dylika stora insikter får man vanligtvis bara som riktigt hög eller full som en sjörövare. Det är synd att man sällan ser storheten i ingivelsen när man nyktrat till.

Eftersom livet med barnvagn i stan kan jämföras med en en hinderbana* för Navy SEALs aspiranter kan man äta sånt här och ändå inte ha ångest över Bikini Beach 2010.




*efter en liten "herregud! hissen fungerar inte! vi måste BÄRA ner barnvagnen-incident" kunde Karin också delta i frossandet.

Här gäller det att vara på sin vakt! Bilden gömmer inte bara ett spädbarn, utan också en Ugly Doll. Förväxla inte dessa.

Det kom en så lång kommentar till inlägget om rådgivningsbesöket att jag lika bra kan publicera den här med min kommentar.

Det är inte åldersrasism, att jobba med samma sak t.o.m. hela livet. När man vill misstolka så gör man det. Se Annas kommentar "Rådgivningstanten är snäll, men jag antar att hon gör och säger som hon gjort i 25 år." Tror ni verkligen i denna debatt, att någon gör och säger likadant i 25 år!? I dagens värld!? Det var det som var fördomsfullt mot en tant, som kanske Anna inte ens känner. Jag tycker det verkar vara fördomsfullt mot hälsovårdarna och då i synnerhet äldre sådana. Ordet tant är ett tryggt och positivt ord, i synnerhet för barn men i denna debatt klingar det nog lite åldersrasisitiskt. Den som för tillfället är på tumanhand med barnet har huvudansvaret. Om du var utan den andra vårdnadshavaren på rådgivningen måste väl inte tanten blanda sig i era jämlikhetssträvanden och komma ihåg, att du för jämlikhetens skull inte kan gå via apoteket och köpa pruttmedicin för den andra som inte var med, måste ju också göra något eller att ni gör allting varannan gång. Jag tror du överreagerar. Det är de små orden och nyanserna man ska börja med inte sant? Inte förstår jag heller varför man automatiskt ska bli trött på hälsovårdstanten (Annikas kommentar)? På det här sättet skapar du bara ett gap mellan dig och hälsovårdaren men kanske du helst vill ha det så och mår bättre då du får bli arg på henne? Man vill inte samarbeta med alla. Ibland kretsar saker säkert mer kring mamman men det är också hon som föder och alltså hon som tyvärr kan få komplikationer av grosessen. Visserligen kan ju den andra parten som inte är gravid få alla möjlga symptom också. Det har gått massor framåt. Fråga era föäldrar och morföräldrar. Det är inte så länge sedan kvinnor fick sitta på horpallen i kyrkan om hon fick barn som ogift. Det är inte så länge sedan kvinnor inte fick sexualupplysning och inte visste vad mens är. Det är inte så länge sedan män inte fick vara med på förlossningen etc etc. Saker går hela tiden framåt fastän det verkar vara långsamt. Vi har det ganska bra i Finland faktiskt, därmed inte sagt, att det inte kunde vara bättre. 

Först och främst: tack för din kommentar, roligt att det här ämnet engagerar dej så mycket att du orkar skriva så här långt!


Rådgivningen vi går hos är bra och vi har alltid blivit vänligt bemötta. Jag skulle ändå önska att rådgivningssystemet såg Magnus och mej som likväriga föräldrar. Bara för att jag för tillfället är hemma med Vidar på dagarna betyder inte att jag är mer ansvarig för honom än Magnus (som faktiskt kommer hem från jobbet och kan ta hand om sin son både på kvällar, nätter och morgnar). Jag är inte alls arg på rådgivningstanten. Jag är väldigt trygg i min uppfattning om hur jag vill leva och hur vår familj funkar. Däremot tycker jag att det är synd att systemet uppenbarligen är utformat så att mamman automatiskt är A-föräldern, medan pappan får spela en biroll (nu har jag ju bara tagit del av två olika rådgivningskvinnors vård, det finns säker andra som sköter rådgivningen på ett mera jämställt sätt). Det kan ha en betydelse för yngre mammor och folk som kanske inte tänkt igenom jämställdhetsaspekten så noga. Jag tror att det är bra för barn, som har två föräldrar (alla har ju inte det), att båda är lika delaktiga i skötsel och uppfostran. Pappor blir lätt skuffade åt sidan då alla antar att mammorna per automatik kan och vet allting bäst. Om vi aktivt jobbar för att båda föräldrarna sitter på lika mycket information och kunskap underlättas säker också föräldrarollerna. Delat ansvar är lättare. Dessutom är kunskap makt.


Argumentet att kvinnor hade det sämre förr och att saker går långsamt framåt bara vi tålmodigt väntar tycker jag inte är hållbart. Saker går bara framåt om vi jobbar för dem. Det vi gör och säger i vardagliga situationer formar framtiden. Är vi passiva, stannar upp och väntar går allt arbete våra mammor (föräldrar!) och mor- och farföräldrar utfört till spillo. Jämställdhet är ingenting som bara automatiskt sker med tidens gång. Ursäkta det makabra exemplet, men tänk dej rasismen och främlingsfientligheten i Finland. Ska vi ursäkta den med att det ännu på 90-talet rådde apartheid i Sydafrika och för drygt hundra år sedan fanns slavar i USA och att folk med annan hudfärg därför borde vara tacksamma för hur jämförelsevis bra de har det nu och bara vänta in ett jämlikare samhälle?

Peace out.

Hur många av er orkade läsa så här långt? Kudos i så fall.

Sedan avrundade jag dagen i sällskap av Finlands kreativaste bloggare och annars bara roliga kvinna -Karkki.

Så nu vet ni det.

 Dagens andra blondin blev Lotta som i sällskap av sin dotter tog en kaffe med mej (och en sovande Vidde) på Moko.