Svar på kommentar
17 years ago
Det kom en så lång kommentar till inlägget om rådgivningsbesöket att jag lika bra kan publicera den här med min kommentar.
Det är inte åldersrasism, att jobba med samma sak t.o.m. hela livet. När man vill misstolka så gör man det. Se Annas kommentar "Rådgivningstanten är snäll, men jag antar att hon gör och säger som hon gjort i 25 år." Tror ni verkligen i denna debatt, att någon gör och säger likadant i 25 år!? I dagens värld!? Det var det som var fördomsfullt mot en tant, som kanske Anna inte ens känner. Jag tycker det verkar vara fördomsfullt mot hälsovårdarna och då i synnerhet äldre sådana. Ordet tant är ett tryggt och positivt ord, i synnerhet för barn men i denna debatt klingar det nog lite åldersrasisitiskt. Den som för tillfället är på tumanhand med barnet har huvudansvaret. Om du var utan den andra vårdnadshavaren på rådgivningen måste väl inte tanten blanda sig i era jämlikhetssträvanden och komma ihåg, att du för jämlikhetens skull inte kan gå via apoteket och köpa pruttmedicin för den andra som inte var med, måste ju också göra något eller att ni gör allting varannan gång. Jag tror du överreagerar. Det är de små orden och nyanserna man ska börja med inte sant? Inte förstår jag heller varför man automatiskt ska bli trött på hälsovårdstanten (Annikas kommentar)? På det här sättet skapar du bara ett gap mellan dig och hälsovårdaren men kanske du helst vill ha det så och mår bättre då du får bli arg på henne? Man vill inte samarbeta med alla. Ibland kretsar saker säkert mer kring mamman men det är också hon som föder och alltså hon som tyvärr kan få komplikationer av grosessen. Visserligen kan ju den andra parten som inte är gravid få alla möjlga symptom också. Det har gått massor framåt. Fråga era föäldrar och morföräldrar. Det är inte så länge sedan kvinnor fick sitta på horpallen i kyrkan om hon fick barn som ogift. Det är inte så länge sedan kvinnor inte fick sexualupplysning och inte visste vad mens är. Det är inte så länge sedan män inte fick vara med på förlossningen etc etc. Saker går hela tiden framåt fastän det verkar vara långsamt. Vi har det ganska bra i Finland faktiskt, därmed inte sagt, att det inte kunde vara bättre.
Först och främst: tack för din kommentar, roligt att det här ämnet engagerar dej så mycket att du orkar skriva så här långt!
Rådgivningen vi går hos är bra och vi har alltid blivit vänligt bemötta. Jag skulle ändå önska att rådgivningssystemet såg Magnus och mej som likväriga föräldrar. Bara för att jag för tillfället är hemma med Vidar på dagarna betyder inte att jag är mer ansvarig för honom än Magnus (som faktiskt kommer hem från jobbet och kan ta hand om sin son både på kvällar, nätter och morgnar). Jag är inte alls arg på rådgivningstanten. Jag är väldigt trygg i min uppfattning om hur jag vill leva och hur vår familj funkar. Däremot tycker jag att det är synd att systemet uppenbarligen är utformat så att mamman automatiskt är A-föräldern, medan pappan får spela en biroll (nu har jag ju bara tagit del av två olika rådgivningskvinnors vård, det finns säker andra som sköter rådgivningen på ett mera jämställt sätt). Det kan ha en betydelse för yngre mammor och folk som kanske inte tänkt igenom jämställdhetsaspekten så noga. Jag tror att det är bra för barn, som har två föräldrar (alla har ju inte det), att båda är lika delaktiga i skötsel och uppfostran. Pappor blir lätt skuffade åt sidan då alla antar att mammorna per automatik kan och vet allting bäst. Om vi aktivt jobbar för att båda föräldrarna sitter på lika mycket information och kunskap underlättas säker också föräldrarollerna. Delat ansvar är lättare. Dessutom är kunskap makt.
Argumentet att kvinnor hade det sämre förr och att saker går långsamt framåt bara vi tålmodigt väntar tycker jag inte är hållbart. Saker går bara framåt om vi jobbar för dem. Det vi gör och säger i vardagliga situationer formar framtiden. Är vi passiva, stannar upp och väntar går allt arbete våra mammor (föräldrar!) och mor- och farföräldrar utfört till spillo. Jämställdhet är ingenting som bara automatiskt sker med tidens gång. Ursäkta det makabra exemplet, men tänk dej rasismen och främlingsfientligheten i Finland. Ska vi ursäkta den med att det ännu på 90-talet rådde apartheid i Sydafrika och för drygt hundra år sedan fanns slavar i USA och att folk med annan hudfärg därför borde vara tacksamma för hur jämförelsevis bra de har det nu och bara vänta in ett jämlikare samhälle?
Peace out.
Hur många av er orkade läsa så här långt? Kudos i så fall.
Det är inte åldersrasism, att jobba med samma sak t.o.m. hela livet. När man vill misstolka så gör man det. Se Annas kommentar "Rådgivningstanten är snäll, men jag antar att hon gör och säger som hon gjort i 25 år." Tror ni verkligen i denna debatt, att någon gör och säger likadant i 25 år!? I dagens värld!? Det var det som var fördomsfullt mot en tant, som kanske Anna inte ens känner. Jag tycker det verkar vara fördomsfullt mot hälsovårdarna och då i synnerhet äldre sådana. Ordet tant är ett tryggt och positivt ord, i synnerhet för barn men i denna debatt klingar det nog lite åldersrasisitiskt. Den som för tillfället är på tumanhand med barnet har huvudansvaret. Om du var utan den andra vårdnadshavaren på rådgivningen måste väl inte tanten blanda sig i era jämlikhetssträvanden och komma ihåg, att du för jämlikhetens skull inte kan gå via apoteket och köpa pruttmedicin för den andra som inte var med, måste ju också göra något eller att ni gör allting varannan gång. Jag tror du överreagerar. Det är de små orden och nyanserna man ska börja med inte sant? Inte förstår jag heller varför man automatiskt ska bli trött på hälsovårdstanten (Annikas kommentar)? På det här sättet skapar du bara ett gap mellan dig och hälsovårdaren men kanske du helst vill ha det så och mår bättre då du får bli arg på henne? Man vill inte samarbeta med alla. Ibland kretsar saker säkert mer kring mamman men det är också hon som föder och alltså hon som tyvärr kan få komplikationer av grosessen. Visserligen kan ju den andra parten som inte är gravid få alla möjlga symptom också. Det har gått massor framåt. Fråga era föäldrar och morföräldrar. Det är inte så länge sedan kvinnor fick sitta på horpallen i kyrkan om hon fick barn som ogift. Det är inte så länge sedan kvinnor inte fick sexualupplysning och inte visste vad mens är. Det är inte så länge sedan män inte fick vara med på förlossningen etc etc. Saker går hela tiden framåt fastän det verkar vara långsamt. Vi har det ganska bra i Finland faktiskt, därmed inte sagt, att det inte kunde vara bättre.
Först och främst: tack för din kommentar, roligt att det här ämnet engagerar dej så mycket att du orkar skriva så här långt!
Rådgivningen vi går hos är bra och vi har alltid blivit vänligt bemötta. Jag skulle ändå önska att rådgivningssystemet såg Magnus och mej som likväriga föräldrar. Bara för att jag för tillfället är hemma med Vidar på dagarna betyder inte att jag är mer ansvarig för honom än Magnus (som faktiskt kommer hem från jobbet och kan ta hand om sin son både på kvällar, nätter och morgnar). Jag är inte alls arg på rådgivningstanten. Jag är väldigt trygg i min uppfattning om hur jag vill leva och hur vår familj funkar. Däremot tycker jag att det är synd att systemet uppenbarligen är utformat så att mamman automatiskt är A-föräldern, medan pappan får spela en biroll (nu har jag ju bara tagit del av två olika rådgivningskvinnors vård, det finns säker andra som sköter rådgivningen på ett mera jämställt sätt). Det kan ha en betydelse för yngre mammor och folk som kanske inte tänkt igenom jämställdhetsaspekten så noga. Jag tror att det är bra för barn, som har två föräldrar (alla har ju inte det), att båda är lika delaktiga i skötsel och uppfostran. Pappor blir lätt skuffade åt sidan då alla antar att mammorna per automatik kan och vet allting bäst. Om vi aktivt jobbar för att båda föräldrarna sitter på lika mycket information och kunskap underlättas säker också föräldrarollerna. Delat ansvar är lättare. Dessutom är kunskap makt.
Argumentet att kvinnor hade det sämre förr och att saker går långsamt framåt bara vi tålmodigt väntar tycker jag inte är hållbart. Saker går bara framåt om vi jobbar för dem. Det vi gör och säger i vardagliga situationer formar framtiden. Är vi passiva, stannar upp och väntar går allt arbete våra mammor (föräldrar!) och mor- och farföräldrar utfört till spillo. Jämställdhet är ingenting som bara automatiskt sker med tidens gång. Ursäkta det makabra exemplet, men tänk dej rasismen och främlingsfientligheten i Finland. Ska vi ursäkta den med att det ännu på 90-talet rådde apartheid i Sydafrika och för drygt hundra år sedan fanns slavar i USA och att folk med annan hudfärg därför borde vara tacksamma för hur jämförelsevis bra de har det nu och bara vänta in ett jämlikare samhälle?
Peace out.
Hur många av er orkade läsa så här långt? Kudos i så fall.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Sebastian · 17 years ago
"Däremot tycker jag att det är synd att systemet uppenbarligen är utformat så att mamman automatiskt är A-föräldern, medan pappan får spela en biroll"Jag upplevde inget utformat system bakom som styrde rådgivningstanterna och läkarna då Hanna var gravid med Edvin och då han var liten. Jag misstänker att stereotypa antaganden av rådgivningspersonal mest beror på att de flesta nyblivna familjer som kommit och kommer på besök ÄR ganska stereotypa. Vi blev nog i de flesta fall ganska lika bemötta då vi var tillsammans till rådgivningen. Jag var ju några gånger ensam med Edvin till rådgivningen, men råkade inte ut för attitydproblem på den nivå du rapporterat om. Däremot blev den unga tandläkarassistenten orolig då det inte fanns blå tandborste åt Edvin, bara röd...Världen ändrar sig snabbare än folks attityder och det är svårt att påverka nämnvärt. Samma gäller ju invandrare, bögar eller vad som helst för avvikande fenomen. Det räcker ett tag för folk att anpassa sig till nytt innan det blir "normalt" mellan deras öron.
Sebastian · 17 years ago
Ehh... jag menade "invandrare, bögar eller vad som helst för fenomen som UPPLEVS som avvikande". Satan.
Malin · 17 years ago
Tänkte skriva samma sak som Sebastian. De flesta familjer är väl så stereotypa att hälsovårdarna i första hand skulle få vara jämställdhetskämpar och först i andra hand hälsovårdare ifall de alltid skulle vakta sina ord. Ja jag tycker det är viktigt att man behandlas som likvärdiga föräldrar, men vänd på det, tänk på de mammor som bär hela lasset själva (så är det tyvärr fortfarande i merparten av familjerna, vågar jag påstå). Skulle det inte vara lite surt att pappan plötsligt får en massa credd för saker han inte varit med och jobbat för, genom att förmoda att han tar sin del av lasset? Tror att mamman lika hett skulle önska att hälsovårdaren vände sig bara till henne, då det ändå är hon i slutändan som handlar pruttmedicin och som ger d-vitamin åt barnet. Observera nu att jag inte tycker att det är rätt att mamman gör allt, men det måste ju vara väldigt svårt för hälsovårdaren att veta hurudana föräldrar hon pratar med. Säg rakt ut åt henne en gång att du föredrar att hon vänder sig till er båda, eftersom ni båda är delaktiga i Vidar, så kanske hon kommer ihåg att göra det. Men att bara förmoda att hon skall ändra på det av sig själv (med hjälp av subtila pikar) tror jag är för mycket att hoppas på. Om DU orkade läsa så här långt, grattis :DD
Peppe · 17 years ago
Jag håller med er båda. Klokt skrivet.Malin: redan första gången vi besökte tanten (jag nygravid) meddelade vi att det är viktigt för oss med jämställdhet och likvärdighet som föräldrar. Sedan har jag tagit det på tal under VARJE besök. Därav denna frustration då igen måste påminna henne om saken.Samtidigt: kom ihåg, det här är bara en blogg. Inte riktiga livet. Jag skriver främst för att underhålla och aldrig för att jag är upprörd på riktigt.
Imsa · 17 years ago
Hoh hoh, vänta bara tills dagis. Där frodas på många ställen stereotypins/konformitetens paradis. Flickor gör si och pojkar gör så.Mammorna får ta alla klagomål och papporna allt beröm. Och barnen granskas in i minsta detalj och alla ska göra allt samtidigt. Kissar en så ska alla kissa. Ingen plats för individualitet där inte.När jag hämtade min son kunde jag få höra "Pappa glömde utebyxorna i morse så han har haft lånebyxor hela dagen"...är jag pappa eller? Och när pappan kommer är det bara glada miner fast han kanske pratar i mobilen medan han lämnar/hämtar.Eller en annan dagistant som sa åt mig (som då jobbade heltid) "barn har det bäst hemma" VARJE gång det var dags för föräldrasamtal på dotterns dagis - under 5 års tid.Vid utevistelse stod tanterna alltid och pratade med varandra och lekte sällan med barnen. Om någon lekte så var det alltid en praktikant. Pojkarna skulle busa runt och flickorna leka familj.Jag har tyckt att det har varit otroligt skönt sen när dom börjar skolan och ses som individer mer än sina kön eller som en grupp och föräldrarna inte behöver informeras om minsta lilla kissdroppe.Jo, jag vet att det finns perfekta underbara daghem med fantastisk personal. Men dom är tyvärr rätt sällsynta. Alla har inte valet att välja daghem, eller privat dagvård och då får man ta det som erbjuds.
Minna · 17 years ago
"Argumentet att kvinnor hade det sämre förr och att saker går långsamt framåt bara vi tålmodigt väntar tycker jag inte är hållbart. Saker går bara framåt om vi jobbar för dem. Det vi gör och säger i vardagliga situationer formar framtiden"Exakt så! Och det ÄR faktiskt så, att små ord och små nyanser formar det hur vi upplever saker. Inte alls onödigt att med språket aktivt påverka.
Anonym · 17 years ago
Vår rådgivningstant har alltid varit jättebra och aldrig gett några dåliga vibbisar inom det här området. Annat är det med bilverkstadsgubbar....jag (ensam) förde vår bil till en verkstad för någon dag sedan och hör och häpna, gubben bakom disken bad om min mans telefonnummer för att kunna meddela när bilen är färdigfixad!!! Jag inser att folk kanske tycker att det är opassande att dra upp bilar i en diskussion som kretsar kring spädbarn (och nej, jag jämställer inte bilar och barn), men jag ville bara peka på att det finns branscher som är lika inpyrda - men åt det andra hållet. A
Anonym · 17 years ago
Anonym skrev INTE s.s. bloggaren formulerar det att "sakerna går långsamt framåt bara vi tålmodigt väntar" utan slutade skrivningen med att "därmed inte sagt, att det inte kunde vara bättre" vilket om man VILL kan tolkas som att det är bra att dessa saker debatteras. Läs: man ska inte se fördomar och fel attityder där som det inte finns. De facto har det hänt massor de senaste 25 åren. Det finns ju även de som uppfostar sina barn könsneutralt och barnet får aldrig veta vad det är för kön tills det kanske förstår att fråga själv, vilket egentligen inte alls har med någon jämlikhet att göra. Bra med finskans hän/hän. Fridens liljor
smilla.ratata.fi · 17 years ago
Jag håller riktigt jättemycket med dig! Och jag brukar faktiskt använda slaveri som ett exempel på hur absurd argumenten "men vi har det ju så bra jämfört med tidigare" eller "inte kan man ändra på vissa saker". Speciellt till det senare passar det utmärkt, för sanningen att säga tyckte man 150 år sedan att det var en fråga av relevans huruvida slaveri är okej eller inte. Och tjugo år sedan ansågs ekologiskt tänkande människor som galna hippin som tvättade sig med tallsåpa. Vardagliga beslut och aktioner ändrar, sakta med säkert.
Anonym · 17 years ago
Fråga rådgivningsTANTEN nästa gång om hon tycker det är kul att bli kallad TANT. Har hon presenterat sig som TANT? Efter det kan ni kanske påminna henne om era issues igen, eller byta hälsovårdare/rådgivningsbyrå.Jag jobbar inom sjukvården och skulle ogärna bli kallad "sjukskötar-tant". Lär även mina ungar andra ord än tanter /farbröder för jag tycker de är nedvärderande ord, speciellt om personen är under 50. Men det kanske hör till den finlandssvenska plutte-dutte-kulturen? På mina barns dagis talas det om "aikuinen" och det tycker jag känns mycket bättre.N&M;´s mamma
Elena · 17 years ago
Inte jag!Inte jag!Jag orkade inte lasa.Haha :)Puss
P · 17 years ago
Håller med Imsa om det där med dagis! Skulle väl kunna skriva en halv bok om det. Har alltså inga egna barn, men har mycket bra minnen från min egen tid i förskolan och kan utan tvekan säga att det var sämsta året i mitt liv. Dagisfröknar som lämnade barnen ensamma på kaffepausen och var lite väl elaka. Då min mamma oroligt hade frågat varför jag inte hade några vänner hade de svarat att "hon vill vara ensam" (detta har vi diskuterat så här i efterhand). Ursäkta, men vilken sexåring vill nu sitta ensam dag efter dag? Angående diskussionen kring ordet tant, vad borde man kalla rådgivningstanten för i stället då? Håller med om att tant låter underligt om det är en yngre kvinna, men kommer inte på nåt bättre.
daddy-O · 17 years ago
Woot!Jag har lyckades läsa igenom inlägget. Fanken vad det kan vara roligt att läsa upprörda människors debattbidrag emellanåt :)
Malin · 17 years ago
Tja, man kan kalla dem hälsovårdare, för det är ju det de är.Visste förstås inte att ni hade påpekat det många gånger, i så fall är det ju dumt att hon fortsätter att vända sig till bara dig. Kanske Magnus måste bli den som sköter rådgivningsbesöken i fortsättningen, då har hon ingen chans att vända sig bara till dig (fast bara till honom, iofs, och det löser ju inget...)
Martina · 17 years ago
Intressant område som faktiskt tangerar min gradu som jag just nu sitter och jobbar med. Ett litet utdrag (för den som orkar läsa):Resultaten i flera forskningsprojekt har visat att de har varit svårt att föra ned generella familjepolitiska värden till den operativa nivån inom välfärdsstaten, så som barnhälsovården, daghemmen och skolorna. Den traditionella modersrollen stod länge i fokus i de här institutionerna, och kvinnors och mäns eget försörjningsansvar har värderats olika.
Peppe · 17 years ago
Martina: henskt intressant! jag önskar att jag skulle ha valt ett intressant ämne för min gradu. Berätta mera!
Danne · 17 years ago
Söta öde vad ni skriver. Jag orkade läsa inlägget, men när jag kom till kommentarerna hängde vare sig ögon eller hjärna med längre. Intressant detta. Ska ta del av alla kommentarer en dag då jag känner mig lite piggare.
Peppe · 17 years ago
Det är lugnt. Du behöver inte sätta in dej i texten. Jag befriar dej från det.
SoufiRoxxx · 17 years ago
Jag orkade! Det här är det ämne som intresserar mig mest av alla ämnen :) Du har så rätt i det du skriver Peppe! Jag om min vän diskuterade förra helgen just det här med hur folk tycks tro att jämställdhet är något som nuförtiden går framåt automatiskt, att man inte längre behöver göra så stort väsen av orättvisorna, både gentemot kvinnor och män. Men allt är inte alls så jämställdt som man tror. Som just det där att det fortfarande tas för givet att man som kvinna skulle vara bättre/mer intresserad av att ta hand om sitt barn. Och okej, tanten har kanske sagt så där i 25 år och säger så av gammal vana, men hey, hon har säkert lärt sig att säga euro istället för mark så svårt kan det inte vara att byta ut du mot ni. Jag hejar på dig och alla andra kvinnor och män som orkar jobba för ett mer jämställt sämhälle, för jag vet att den dagen jag sitter med rådgivningstanten kommer jag inte att ge mig ;)
Peppe · 17 years ago
Soufi: JA! Viva la revolucion!Och jag gillar: "men hey, hon har säkert lärt sig att säga euro istället för mark så svårt kan det inte vara att byta ut du mot ni." haha!
Anonym · 17 years ago
Är själv mamma och jobbar inom vården. Har inget emot att bli kallad TANT, trots att jag är betydligt under 50. Var på jobbet en mamma som sade ”täti” då hon talade till sitt barn om mej, och – näe - det kändes inte alls illa. Skulle vara värre att kallas tjej/tyttö. Har studerat bl.a. kvinnovetenskap och är väldigt mån om jämställdhet. Men själva jämställdhetsbegreppet har väl förändrats för mej i och med att jag fått barn. Jag känner igen, och har själv reagerat på rådgivningens bemötande av den ena, eller båda föräldrarna. Det var alltid självklart att mamma skulle sitta närmare tanten, och det var till mamma de flesta frågorna riktades, även om pappa ofta svarade på en stor del av dem. Så visst är det bra att göra personalen uppmärksam på detta (fast de flesta nog säkert är det, tror också som någon annan här nämnde, att mammorna oftast kommer ensamma, och då sen båda föräldrarna är med är det svårt att naturligt samtidigt tala till båda. Vet av egen erfarenhet).Det som jag sen tycker är sorgligt är om man så fäster sig vid något enskilt fenomen, att det börjar begränsa föräldraskapet, både i förhållande till den egna partnern och till barnet. Ideal är bra, men det är farligt om de efterlevs så strikt att något går förlorat i den så jätteviktiga första, och fortgående kontakten till den nyfödda. Det är trots allt i mammas mage fostret har varit, och redan här har kontakten och växelverkan börjat. Mamman är den babyn känner då den kommer ut i världen. Mamman och fostret har haft samma rytm i 9 månader och det är mamman som har bästa förutsättningen att tolka barnets signaler från den stund då barnet möter dagsljuset. Jag anser absolut inte att pappan/en andra vårdnadshavare/mormor, eller vem som helst som lever med babyn, INTE skulle kunna lära sig att ta hand om, sköta och vårda barnet, men jag tror det sker långsammare än för mamman. Jag tror det kommer mer automatiskt för mamman, det ”finns där” utan att mamman medvetet behöver lära sig. (Om mamman är väldigt sjuk eller av annan anledning inte kan ta hand om barnet från början är det förstås super om pappan eller annan nära person finns där, men här utgår jag från att mamman är frisk och fungerande). Så – tillbaka till rådgivningen – jag tänker att personalen där strävar efter att fokusera på det viktigaste för barnet – dvs. OMSORGEN om och skötseln av barnet. Det bästa för barnet är förstås att båda föräldrarna är engagerade i barnet. Om de bemöts jämställt är förutsättningen för att de också upplever sig som jämbördiga föräldrar större.
Peppe · 17 years ago
Jäklar vilken smart och insitsfull kommentar. Tack för den!
puva.ratata.fi · 17 years ago
ännu en sak som jag lagt märke till. det är bara jag som får post (obs, personliga brev, förstås!) med erbjudanden om att gå med i pamero-klubben eller limpers-gruppen eller beställa sagoböcker åt vårt 8 månader gamla barn, tänka sig vad insiktsfullt av någon att veta hur gammal hon är, och jag får gratisprover på nya grötpulver, blöjor och babyoljor. aldrig min sambo. alltid jag. jag kastar allt i roskis, precis lika mycket som han skulle göra.
Peppe · 17 years ago
Ja, det är sannerligen GALET irriterande.