Senare gick jag på årets första Gammamöte där vi åt pizza och planerade vårens seminarier. Vi kom fram till att ett av seminarierna kommer att handla om prostitution och jag pratade mig varm om den här texten.


Ett litet utdrag:


Vårt samhälle föraktar offer. Det har blivit tabu att tala om att någon är svag, utsatt eller sårbar. Detta tar sig bland annat uttryck i talet om den prostituerade som affärskvinna, den sjukskrivna som inte är sjuk, den arbetslöse som får skylla sig själv. Från nyliberalt håll har ordet offer omdefinierats och kommit att bli ett karaktärsdrag. Ett offer ses per definition som passivt och hjälplöst. Detta är något ingen vill vara och så har man istället skapat ett slags övermänniskoideal. Vad som än händer en människa sägs hon vara ett aktivt medvetet fritt väljande subjekt. Genom att smutskasta offret, legitimeras orättvisor, ojämlikheter och missförhållanden i samhället. För finns det inga offer finns det heller inga förövare, säger Kajsa Ekis Ekman.

Det är för övrigt Ylva Larsdotter som gjort intervjun med Kajsa Ekis Ekman. 

Idag drog jag på Vidar ett par byxor jag själv använde i slutet av 70-talet.

För en stund sedan satt och jobbade lite i soffan då Magnus MacBook plötsligt sken upp, Photo Booth öppnades och tog en bild av mig.

Tydligen har min man installerat en fjärrkontroll på sin dator så att han kan styra den från jobbet. Det kändes väldigt mycket som framtiden. På ett sätt som gör mig lite paranoid.

Angående diskussionen vi förde igår om Veckorevyns omslag. Någon kommenterade och sade att VR redan för ett år sedan slutade retuchera sina bilder och nyligen läste jag att de inte tar in annonser om skönhetsoperationer och bantningspreparat. Det gläder mig. Men sedan viker redaktionen ut sig i tidningen för att visa hur "vanliga tjejer" ser ut.

Linus Fremin skriver ett bra blogginlägg om det här. Läs. Läs.

Ni börjar antagligen tröttna på att se min son och man på varje bild i den här bloggen så jag tänkte variera mig lite och presentera lite grejer jag tycker om.

Kaffeburkar från Eiring. Fina att se på och innehåller dessutom gott kaffe. Perfekt gå bort-present.

Inläggen är inte sponsorerade av någon annan än min egen plånbok.

Idag har jag jobbat hemifrån i sällskap av min son. Om vi säger så här: det har inte gått så bra. Det är fruktansvärt svårt att jobba med tolv kilogram gnällspik i famnen.

Alla ni hemmamammor och -pappor, kudos och stor respekt! Jag klarar inte av att göra samma sak som ni. Eller att göra samma sak och behålla min mentala hälsa. På det sättet är jag dålig som moder (det betyder inte att jag inte skulle älska barnet helt galet mycket. Ifall nu någon drog den slutsatsen).

Tur att Magnus är bättre än jag.

Barnet på bilden har allt med inlägget att göra.

Kolla vad Hanna organiserar: KaKuNiKu.

Det handlar helt enkelt om att skriva en novell under januari månad. Läs också min intervju med henne på Peppar.

Läste ni om Vecko Revyns omslagsbluff? I provokativt syfte hårdretucherar VR omslagsbilden på Molly Sandén.

"Och i samband med förra årets Let´s dance haglade de elaka kommentarerna kring vår omslagstjej Molly som bland annat kallades ”överviktig”.    


 ”Men så varför har vi då retuscherat Molly? Jo, för vi vill att du ska tänka till. Den ”Molly” du ser på omslaget är hur kvinnor i media idag framställs – ett ideal som är omöjligt för de flesta av oss att uppnå. Är det verkligen så vi vill att det ska se ut 2011?”

Det är fantastiskt attt damtidningar (ungdomstidningar?) vill ta upp kampen mot galna kroppsideal, men alltså jag vet inte om det här är rätt sätt. Att tokretuchera en bild på en snygg omslagsbrud får knappast folk att sluta fundera på sina egen kroppsform. Varför inte publicera en oretucherad bild*?

Kan vi inte skippa vikthetsen i år och komma överens om att det är okej att vara lite tjock eller lite smal?



*för att snygga smala brudar på omslaget säljer bättre.

Eftersom Vido Corleone börjar växa ur Hitta spädbarnet-leken var Pyret och Miika tvungna att producera ett nytt spädbarn. Det här heter Astrid.