Jag:
"Åh, jag hoppas att Viddes framtida flick- eller pojkvänner kommer att vara bra typer som liksom blir en del av familjen!"

Magnus:
"Ja, men jag tänker inte knyta an till de allra första han har. Fastän de skulle vara ihop i flera år!"

Jag:
"Jag förstår att du är rädd för att bli sårad, men Vidar är kanske inte en likadan hoe som du. Han kanske skaffar sig en partner som han lever med resten av sitt liv!"

Magnus:
"Nå, nu ska vi inte peka finger här. Med mina hoegener och din trackrecord så skulle jag inte säga att vår son har de bästa genetiska förutsättningarna att mate for life när han är sjutton."

Om man är kan sin matsak handlar man i saluhallen vid Hagnäs torg och rynkar på näsan åt den superturistiga Gamla Saluhallen nere vid Södra kajen. Magnus och jag är inte så noga* av oss så vi brukar besöka hallen i Söder.

Om man tar ingången från Salutorgets sida, väljer den högra filen och stannar vid ostdisken nästan genast till vänster kan man bara lyckas. Ostkvinnorna bakom disken är sjukt trevliga, kunniga och samarbetsvilliga. Man får alltid smaka på osten man planerar att köpa, de talar görna svenska med en och dessutom är inte inte ohemult dyrt. Och sånt blir man ju på gott humör av.

Sign.

Raclettmiddag ikväll





*eller i ärlighetens namn ligger Hagnäs torg för långt borta för oss. Alltså mig.

Pimples skriver klokt om Kateria Janouchs maual i att undvika våldtäkter.

Har ni tips på bra podcasts man kan lyssna på medan man lunkar runt Brunnsparken?

Men var åt vi då? Funny you should ask. På Bistro 15 på Högbergsgatan. Mycket god mat, romantisk stämning och trevlig service (dessutom jobbar vår goda och vackra vän Carla där). Jag åt bland annat spenat- och ricottafyllda raviolin med portobellosvampar och tryffelsmör, medan Magnus krängde i sig stekt ankbröst och -lever med pumpa, spenat och dragonsås. Plus förrätter, champagne och goda viner. Herregud så jag är mätt och nöjd. Och om man har Eat Helsinki 2011 får man två huvudrätter för ens pris. Det ni.

Ni minns framtidsincidenten? Ikväll när Magnus och jag gick ut på en liten middag hade den ena av oss riggat upp sin dator så att vi kunde spionera på barnvakterna hela kvällen. Jag var lite osäker på den moraliska aspketen, men Magnus var mycket nöjd. Med betoning på mycket. Fast mer ur en teknisk synvinkel än ur en oroad förälder-vinkel.

Sedan kom min goda vän Karin på besök och jag gjorde det jag själv avskydde att utsatt för som barnlös. Utan att fråga placerade jag Vid i Karins famn och fösvann sedan in på toaletten. En klassisk faux pas.

När det pratas om miljöbovar och en hållbar livsstil brukar jag slentrinanmässigt dra upp vegetarian-, bilfria- och lägenhet i stan istället för eget hus-kortet och sedan tycka att jag är en ganska bra typ.

Nå, om man på riktigt är en bra typ kan man vara lite aktivare än jag och inspireras av Micaela som för en tid sedan uppmanade folk att sluta slänga mat.  Här kan ni läsa om hur det har gått hittills.

Också Karin jobbar för en lite hållbarare livsstil. Hon skriver om Marthapoäng och den interna tävlingen om att få ihop minst ett poäng om dagen.

Vad gör du?

Den skrynkliga lilla limefrukten kommer att leda till problem.

I ärlighetens namn gör jag inte så mycket med innehållet i burkarna*, men snygga är de.



*förutom Fishermans friend som bosätts av en massa hårspännen.

Först under de senaste månaderna har jag insett hur sjukt bra Twitter är.