Jag ser nästan osunt mycket fram emot att åka tåg upp till Vasa (fyra och en halv timme). Jag gottar mig redan nu åt följande aktiviteter:

Läsa
Skriva
Prata med Karin
Äta provianten
Sova lite då och då

Sedan gick Karin, Jim och jag till Mbar för att tala om bilder i tidning och på webben. Det var både trevligt och kreativt.

Jag åt pp en anmärkningsvärd del av Karins chokladmuffins.

Mbar bjöd på förvånandsvärt gott kaffe och betjänade mig på spanska.

Jim som är AD är en sann visionär.

Vad gjorde ni den här onsdagseftermidagen?

Är det omoraliskt att reservera allergikupé på tåget trots att man tekniskt* sett inte är allergisk?


*inte på något annat sätt heller för den delen.

Bostadsförmedlingen på bloggen fortsätter. Om någon av er letar efter en stor ljus tvåa på knappt 60 kvadrat på Walhallagatan i Tölö från och med mars ska ni höra av er till mig. Hyran ligger någonstans runt tusingen.

De här böckerna kom igår som recensionsexemplar. Vilken är ni mest sugen på? Jag kastade mig på Schulman. Boken alltså.

Så här undrade en anononym (såklart) kommentator under inlägget om arbetsintervjuer:

Peppe, anser du att relationen mellan en chef och en arbetssökande är jämställd? Upplysningsvis har chefen oftast fler rättigheter än den arbetssökande, men det är såklart oproblematiskt för liberala feminister..

Jag håller med om det som du skriver om jämställdhet mellan könen, men varför lyser kritiken med sin frånvaro så fort det kommer till strukturer inom företagsvärlden?

Eftersom jag ibland måste svara på motsvarande frågor tänkte jag tillägna svaret ett eget inlägg.

Orsaken till att kritiken som handlar om strukturer inom företagsvärlden lyser med sin frånvaro är att jag helt enkelt bara en är vanlig liten människa. Bara för att jag valt att skriva om en sorts orättvisa betyder inte att jag tycker att alla andra sorters orättvisor är okej. Jag upprörs också över faktumet att så många barn far illa, av att rasismen är så påtaglig i vårt land, att folk svälter, att det finns en massa ensamma gamla människor, att många djur behandlas illa, att det finns män som mår så dåligt att de tar livet av varandra och sina fruar och mycket mer.

Tyvärr har jag inte kapacitet att skriva om eller jobba för alla de här orättvisorna och har nischat in mig på jämställdhet. I all vänlighet, kanske du anonym kan börja kämpa för arbetstagarnas rättigheter?

Sedan sommaren 2009 har vi väntat på detta. Janne Strang har börjat blogga! Let Everybody Know.

Detta hände igår:

Hackade upp några valfria grönsaker.

Marinerade tofu i soja, vitlök, citronsaft, chili, ingefära och honung.

Stekte grönsakerna, kokade nudlar, glömde bort cashewnötterna.

Vände tofun i ströbröd, stekte den och slängde den på nudlarna och grönsakerna.

Från och med nu måste alla följa Bloggkommentatorn.

Nu behöver jag er hjälp. En god vän till mig behöver ett nytt hem i centrala Helsingfors så fort som möjligt. Min vän är är rökfri, djurfri och klok och varje hyresvärds drömgäst.

Om ni kan hjälpa mig (eller främst henne) skulle det vara fantastiskt!