På sistone har jag fått olidligt ont i käna av att jogga. Vad kan det bero på?

– Dåligt underlag (alltså is)?
–  Övervikt?
– Ålderdom?
– Usla knän?
– Odugliga skor?
– Annat?

eller alla ovanstående orsaker.

Alla riktiga fester håller på i minst två dagar. Däribland Astrids namngivningsfest.

Pyret var fin också idag.

Baka liten kaka levererade igen.

Magnus och Astrid.

Jag var tydligen glad trots min fula hårfärg.

Det var Hanna som introducerade mig till Jo Nesbø och jag är henne mycket tacksam för det.

Jag försökte avsluta Huvudjägarna i tåget från Vasa, men av olika skäl gick det inte. Läste sålunda* slut boken imorse. Den är våldsam, absurd och otippat nog rolig. Rekommenderas.¨

Glasen från Granpa  har jag fått av Linnéa och Tommy.

*det ÄR ett ord.

Biffen uppmärksammade mig på att det här inlägget låter lite arrogant om man tror att Magnus räknat rätt. Det gör han alltså inte. Vi har inte tretusen euro överlopps när månaden är slut.

Fast det skulle vara trevligt om vi hade.

Jag är inte så petnoga och brukar vara ganska nöjd med mitt hår efter de flesta frisörsbesök. Så var det igår också, men imorse då jag såg mig i spegeln avskydde jag färgen. Den är onaturlig och ful och alldeles för varm. Usch.

Jag lägger upp den bild när jag lugnat ner mig lite.

Från det av Magnus och jag träffades hösten 2007 har jag tjatat om att han skulle gilla tv-serien Entourage. Magnus har varit skepisk och avfärdat mina rekommendationer. I somras nämnde hans bästa vän Tommy Entourage i en bisats och Magnus har ni plöjt igenom fem säsonger.

Jag ser det som ett litet framsteg i trovärdighet att det bara tog mig två år att få Magnus intresserad av How I met you mother.

Å andra sidan kan jag ju bara be Tommy framföra rekommendationen och spara flera år av tjat.


I kommentatorsfältet får ni gärna tipsa mig om era favorittv-serier.

Här kan ni läsa en intressant text om näthat. Klick.

Astrid Lucia Cecilia Öhman firades med bland annat en fantastisk tårta som Baka Liten Kaka-Tove smällt ihop. Alla måste kolla de otroligt fina bakverken på hennes blogg.

Ni minns kanske hur mycket jag såg fram emot att få en lugn stund i tåget?

Till min stora fasan var Karin och jag inte ensamma i allergikupén. Vårt sällskap bestod av ett par i 60-års åldern som höll ett tre timmar långt föredrag om köpcentret Tuuri, sin husvagn* samt hur mycket de avskydde Helsingfors och romer, medan de smaskade i sig vindruvor ur en Tupperwarelåda. Utan att bjuda oss.

Karin hade sinnesnärvaro nog att spela mycket upptagen, medan jag hm:ade och nickade samtidigt som jag längtansfullt sneglade på Nesbøboken som jag hade i famnen.


*med en frys på 250 liter!