I fredags då vi firade Astrids första namnfest bjöds det på fantastiskt god tårta*. Jag tog en ordentlig bit av den, men redan efter tre tuggor höll jag på att explodera. Jag fick nästan omedelbar sockerbaksmälla och var tvungen att konstatera att socker inte längre är min grej. Magnus och jag äter så lite godis att min kropp inte längre accepterar en sockerbomb.

Det känns så futtigt. Folk som älskar desserter är liksom livsnjutare. De bejakar det goda i livet och kan sensuellt hänge sig åt maffiga efterrätter. De är riktiga hedonister och inte sura lutheraner som jag tydligen är.

Jag känner mig tråkig och grå. Inte alls så Marie Antoinette



*choklad med hallonmousse.

Puva har lärt mig att riktiga bloggare alltid tar bilder på sina inbjudningar och när Marimekko nu skickar ut en så här snygg inbjudan finns det bara en sak att göra. Publicera.

Häromdan lärde Karin mig ett bra sätt att avsluta mail med:

Ha det fint!

Att önska att någon ska ha det fint är okonstlat och positivt. Förut har jag pendlat mellan hälsningar som: cheers, ha det gott, allt väl, må så gott, hej då, hilsen och stay black.

Ha det fint! är i sin enkelhet och trevlighet överlägsen alla andra avskedsfraser.

Förresten, ingen av er har väl missat att Radio X3M har öppnat nya webbsidor? Från och med nu är till exempel Bloggkommentatorn ett måste.

Hej kaverin, här kommer ett bloggtips: Esmes mamma.

Ni ba:
"Åh Peppe, är det en sån där mammablogg där morsan bara lägger upp bilder av sin bebis? På ett tråkigt sätt alltså."

Jag:
"Sini nej, det är det icke."

Hörni ni som bloggar, hur brukar ni svara på elaka och/eller dumma kommentarer?

Kill them with kindness?
Ignorera?
Eliminera genom att radera dem?
Ge dem svar på tal?
Eller något annat?

Jag brukar vanligtvis köra på det första alternativet.

När vi bråkar pratar vi på varandra så där som man gör när farbröder upprepade gånger avbryter en på möten. Det är bara det att ingen av oss ger upp.

Sedan träffade jag André som berättade om sin Österbottenturné med Soran Ismail. Kolla här för mer information.

Hemskt mycket snack om Österbotten nuförtiden. Den här bloggen kan snart byta namn till Livet och Kvevlax.

Åt lunch med Amanda som konstaterade att allt man gör med sina vänner kostar pengar. Och hon har rätt. Jag träffar mina vänner över en kaffe, som smakråd på en shoppingtur, på lunch, över ett glas vin, på teater, på en restaurangmiddag och så vidare. Det är knappt man kan gå på en promenad utan att stanna för att dricka en kopp te eller ta en glass.

Det är ju sällan stora summor man gör av med, men ändå en intressant iakttagelse att våra sociala liv är så förknippade med konsumtion.