På vägen hem köpte jag en bukett blommor åt Magnus*. Det visade sig vara en miniatyrbukett jämfört med den som Magnus skaffat mig. I morgon ska jag återge dikten som kom med buketten.


*han har förresten börjat blogga igen.

Det gick bra. Mitt hjärta förvandlades till ett pickande kaninhjärta och jag svettades ymmigt. Men när det var min tur all läsa upp monologen blev jag lugn. Det var roligt och fantastiskt. Jag som alltid trott att det fantastiska med att vara skådespelare är att ta emot slutapplåderna, men det roligaste var att stå på scenen framför publiken och tala.

Dessutom med Linda, Helena, Wonderland, Catariina,  Hakuna och Ylva i publiken.


EDIT: tack teater Hekate för att jag fick vara med!

Min mamma, Vidars mormor, skickade ett Alla hjärtans dags-kort åt sin sonson. Bara det att det stod Vidar Öhman på kortet gjorde mig alldeles mjuk i hjärtat.

Skön 80-talsvibb av bilden.

Vidar föddes för ganska exakt elva månader sedan och så här har vi gjort hittills:

Av en orsak vi inte är riktigt säkra på idag tog jag ut största delen av föräldraledigheten. Jag var hemma mellan slutet av februari och medlet av oktober, medan Magnus stannade hemma mellan medlet av oktober till början av januari. Ifall vi får fler barn (vilket vi med största sannolikhet inte får) delar vi antagligen upp ledigheten lika.

Eftersom vi båda har flexibla arbetsgivare jobbar vi hemifrån ganska ofta. Dessutom har vi barnvaktshjälp.

När det kommer till städning känner jag som sagt att jag gör 60 % av jobbet (Magnus insisterar på att han också gör 60 %), men barnavården ger jag 50 %*. Eftersom jag inte ammade så har vi från första början båda kunnat mata bebén lika mycket. De tre-fyra första månaderna då Vidar ännu vaknade på natten steg jag upp med honom medan Mags tog morgonpasset. Nu tar vi varannan morgon. Vi har inget läggningsschema, men jag antar att det går ungefär lika ut.

Eftersom jag stannade hemma dubbelt så länge än Magnus har jag antagligen hängt fler timmar med Vidar, men Magnus tar igen det hela tiden. På det stora hela tycker jag att livet som föräldrar funkar över alla förväntningar. Jag var nämligen livrädd för att vi skulle förvandlas till helt nya människor med nya värderingar efter att ha fått barn. Att jag skulle vakna upp till nåt slags stereotyp 50-tals tillvaro (minus de snygga möblerna) då vi kom hem från BB. Men så gick det som tur inte.

Vi försöker vara rättvisa mot varandra och grundtanken är att båda ska vilja att den andra har det bra.

Ni då?

*vilket kanske betyder 40% i riktiga livet?

Visst läser ni redan Isabelle Ståhl? Själv älskar jag inlägg som det här.

Den där skomakaren nere i Forums första våning. Sjukt trevlig betjäning och snabba verkar de också vara. Lämnade in ett par skor för att gummisulor och de lovade fixada skorna till i eftermiddag.

Firar ni?

Ja, och så läste jag också den här. Jag hade tänkt recensera den eftersom temat i nyaste Papper är lycka, men så blev det ändå inte. Hur som helst, en underhållande läsupplevelse.

Dagens ris.: kylan och att man när som helst kan bli spetsad av en istapp och avlida.

Dagens ros: då jag under brottningsmatchen med Magnus fick ner honom på golvet, ett hårt knä i hans mage och en intensiv serie hårda knytnävsslag mot hans högra överarm. Jag kan inte med ord berskriva hur tillfredställande det var.


EDIT:  ingen skadades under den organiserade MMA-matchen.

Magnus har övat med mig inför morgondaganes vaginaperformance* och jag har läst min del sjukt många gånger framför publiken Vid och Mags i soffan. Aldrig har orden vagina och fitta sagt så många gånger i det här hemmet som idag. Det intressant hur smågenerad jag i början jämfört med hur vardagligt det är att säga fitta idag.


*det där lät inte alls okej.