Jämställdhet i vardagen: barnet
16 years ago
Vidar föddes för ganska exakt elva månader sedan och så här har vi gjort hittills:
Av en orsak vi inte är riktigt säkra på idag tog jag ut största delen av föräldraledigheten. Jag var hemma mellan slutet av februari och medlet av oktober, medan Magnus stannade hemma mellan medlet av oktober till början av januari. Ifall vi får fler barn (vilket vi med största sannolikhet inte får) delar vi antagligen upp ledigheten lika.
Eftersom vi båda har flexibla arbetsgivare jobbar vi hemifrån ganska ofta. Dessutom har vi barnvaktshjälp.
När det kommer till städning känner jag som sagt att jag gör 60 % av jobbet (Magnus insisterar på att han också gör 60 %), men barnavården ger jag 50 %*. Eftersom jag inte ammade så har vi från första början båda kunnat mata bebén lika mycket. De tre-fyra första månaderna då Vidar ännu vaknade på natten steg jag upp med honom medan Mags tog morgonpasset. Nu tar vi varannan morgon. Vi har inget läggningsschema, men jag antar att det går ungefär lika ut.
Eftersom jag stannade hemma dubbelt så länge än Magnus har jag antagligen hängt fler timmar med Vidar, men Magnus tar igen det hela tiden. På det stora hela tycker jag att livet som föräldrar funkar över alla förväntningar. Jag var nämligen livrädd för att vi skulle förvandlas till helt nya människor med nya värderingar efter att ha fått barn. Att jag skulle vakna upp till nåt slags stereotyp 50-tals tillvaro (minus de snygga möblerna) då vi kom hem från BB. Men så gick det som tur inte.
Vi försöker vara rättvisa mot varandra och grundtanken är att båda ska vilja att den andra har det bra.
Ni då?
*vilket kanske betyder 40% i riktiga livet?
Av en orsak vi inte är riktigt säkra på idag tog jag ut största delen av föräldraledigheten. Jag var hemma mellan slutet av februari och medlet av oktober, medan Magnus stannade hemma mellan medlet av oktober till början av januari. Ifall vi får fler barn (vilket vi med största sannolikhet inte får) delar vi antagligen upp ledigheten lika.
Eftersom vi båda har flexibla arbetsgivare jobbar vi hemifrån ganska ofta. Dessutom har vi barnvaktshjälp.
När det kommer till städning känner jag som sagt att jag gör 60 % av jobbet (Magnus insisterar på att han också gör 60 %), men barnavården ger jag 50 %*. Eftersom jag inte ammade så har vi från första början båda kunnat mata bebén lika mycket. De tre-fyra första månaderna då Vidar ännu vaknade på natten steg jag upp med honom medan Mags tog morgonpasset. Nu tar vi varannan morgon. Vi har inget läggningsschema, men jag antar att det går ungefär lika ut.
Eftersom jag stannade hemma dubbelt så länge än Magnus har jag antagligen hängt fler timmar med Vidar, men Magnus tar igen det hela tiden. På det stora hela tycker jag att livet som föräldrar funkar över alla förväntningar. Jag var nämligen livrädd för att vi skulle förvandlas till helt nya människor med nya värderingar efter att ha fått barn. Att jag skulle vakna upp till nåt slags stereotyp 50-tals tillvaro (minus de snygga möblerna) då vi kom hem från BB. Men så gick det som tur inte.
Vi försöker vara rättvisa mot varandra och grundtanken är att båda ska vilja att den andra har det bra.
Ni då?
*vilket kanske betyder 40% i riktiga livet?
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
E · 16 years ago
Åh, vi har det inte ett dugg jämställt på bebisvårdarfronten. Det var inte tänkt att det skulle bli en fullt såhär mammadominerad första tid, men så bidde det. Orsakerna är säkerligen kombinationen av våra personligheter, helamning, att hans pappa gick och dog mitt i alltihopa och att vi inte ansträngt oss för att motarbeta de traditionella rollerna.Men, vi tänker på det nu och jag tror att det jämnar ut sig om inte förr så när han blir föräldraledig och jag börjar jobba igen.
Peppe · 16 years ago
Det jämnar garanterat ut sig i längden. Alla behöver inte göra på samma sätt.
SivÖ · 16 years ago
Första halvåret var det jag som tog störst ansvar, pga av amningen. Men jag började jobba då A var 8 månader och min man var sen hemma i 7 månader. Sen var jag ännu vårdledig ett par månader, men det var under sommaren och maken hade semester en del av tiden. Så i praktiken har vi delat nästan 50/50 på föräldraledigheten. Nu gör vi på ett ungefär lika mycket. Det enda som är helt på mitt ansvar är klädesinköp och att hålla koll på när skorna börjar bli små och sånt. Vi försöker dela lika på sjukdagar, det gör vi avsiktligt för annars blir det lätt en vana att bara den ena är hemma med sjukt barn. Nattningarna sköter vi tillsammans, det är en mysig stund för oss alla med bad och sagoläsning och godnattkramar. Vi är nog väldigt jämställda i barnfrågan, jag har inte alls nån känsla av att jag skulle vara projektansvarig (som jag ibland kan ha med hushållsgöromål).
Frida · 16 years ago
Dåligt med jämställdheten här - fast det är nog mitt eget fel (och delvis helamningen). Mamma-rollen blir liksom på då maken kommer från jobbet. Kommer också att stanna hemma avsevärt mer ur ett rent finansiellt perspektiv. Maken drar in sjukt mycket mer cash än jag - men den ojämställdheten kan jag tyvärr inget åt. Skulle lönerna vara likställda skulle vi nog dela lika.
Anonym · 16 years ago
Är fast i den ekonomiska 50-talsfällan vilket har inneburit att jag får mer av barntiden. Sen kan jag få påpeka att min man skulle kunna leka med vår dotter istället för att laga mat och städa och låta mig sköta sånt med "barnvakt" ibland istället för att han gör allt sånt (som är tråkigare) då han är hemma...
Malin · 16 years ago
Jag var ledig 1,5 + 1,5 år, G var inte ledig alls. Det märks ingenstans. Jag var med bebisen på dagarna, han på kvällarna. Nuförtiden är G kanske den aktivare föräldern, eller jag vet att han är det, men barnen har inga preferenser när det kommer till oss. Och trots temporär karriärsvacka har jag nu högre lön än G. Ingen permanent skada skedd. Känner mig inte felbehandlad, utan ganska nöjd. Tre år gick fort. G är också tillfreds med tillvaron och upplever inte att han har gått miste om nånting. Han försvann ju ingenstans under mamma-/vårdledigheterna utan var precis lika närvarande då som nu.
Anonym · 16 years ago
Varför är det så viktigt med millimeterrättvisa när det kommer till att ta hand om barn och hushåll? Jag och min sambo tar det som det kommer och jag upplever åtminstone att det går ganska jämnt ut eftersom vi båda vill umgås med vårt barn och behärskar hushållssysslorna lika bra. Sambon var föräldraledig 9 månader och jag 1 månad. Jag visste egentligen inte att det gick att fördela på annat sätt, men nästa gång kanske jag tar 3 månader. Hälsn. Mannen som inte tycker att allt kräver ett genusperspektiv
Sonja · 16 years ago
Med första barnet studerade vi båda och var hemma hela tiden med Harald. Jag ammade men annars gjorde vi allt tillsammans, matade honom tillsammans, lekte med honom tillsammans osv. Basse började jobba då han var två och ett halvt. Så kom Artur och jag var hemma Basse på jobb på dagarna. De har båda haft sina mammaperioder då bara jag får klä på och lägga på kvällen osv. Även om vi försökt turas om. Men det har gått om.Nu är det annorlunda då vi har tre barn, det blir oftast Basse som tar hand om de äldre och jag om Saga. Han tränar i fotislaget de spelar i så då är det ju klart att han åker med dem och jag är hemma med Saga. Han jobbar och jag VILL vara hemma, jag är egoistisk och älskar att vara hemma, mer än vad han vill.Vi nattar henne turvis, men hon somnar då hon dricker sin välling så det är ingen match. Hon vaknar vid sjutiden så på veckosluten tar vi en morgon per man så man får alltså sova länge en gång i veckan. Hurra. Så är vårt system och vi är båda nöjda.Vi var mer jämställda då vi bara hade ett barn, det måste medges. Men vi tänker på det så det får räcka i nuläge....
Karin · 16 years ago
På grund av sambons jobb (han är sjöman och borta 5-6v i taget) så har jag spenderat mest tid med dottern (nu 9 mån). Men sen är ju sambon hemma varannan månad, då han har ledig period och då försöker vi göra så att jag får mera "egen tid" och han avlastar mig. Då igen sköter han all matlagning då han är hemma, och jag städar. Som vi ser det har han pappamånad varannan månad - vilket de flesta inte har möjlighet till. För det sköna är ju det att då han är ledig så är han helt ledig i 5-6v. Men visst har det varit lite jobbigt de perioder han är på jobb och jag är helt ensam med allt ansvar, dag som natt. Men det funkar för oss :)
Peppe · 16 years ago
Mannen som tycker att allt inte kräver ett genusperspektiv. Alla får såklart göra som de själv finner bäst. Jag är verkligen inte chef nog att bestämma över andra människors liv.Men eftersom hushållsarbete och barnavård hör till helt ovalönat, men ganska hårt arbete som kvinnor för det mesta gör. Att det är kvinnor som oftast stannar hemma är säkert en bidragande orsak till att kvinnors löner sackar efter.Men som sagt, alla gör som de vill och i vår familj vill Magnus vara hemma mera.
The Tit · 16 years ago
No. We did not have a 50/50 split, but that was based on the choices we made. Nursing definitely tips the scales and taking the long mother leave as well. On the other hand they are choices we made together and I thought were best, so it was my choice not a forced situation. Now as the breast feeding comes to a close the parenting is also becoming an equal deal. That's not to say I wouldn't do it differently the next time, if there is one.
Peppe · 16 years ago
men som ni säger så blir det automatiskt lite mer kompilcerat att dela t.ex. matningen om man ammar. så länge man diskuterar igenom sina beslut och är överens gör man säkert rätt.