Jag:
"Tusen tack!"

Folk som säger:
"Det är luuugnt."

Minna tyckte att jag skulle namedroppa mina favoritplatser i Finland utanför ring trean.

Pinsamt nog visade sig det här vara en mycket svår fråga. Vi har ju sommarställe utanför Ekenäs, det är sjukt fint där. Emsalö är otroligt vackert. Och Dalsbruk där vi gifte oss och där Magnus mormor bor.

EDIT: sacre bleu så ointressant info det här måste vara för er.

Emsalö runt påsken för några år sedan.

Frukost på terassen på landet utanför Ekenäs.

Vigselceremoni på klipporna i Dalsbruk. Jag nygravid.

Sara, som till er stora otur har en fantastisk och låst blogg, tycker att jag ska skriva om: vem var du för, säg, tio - femton år sedan? vad ville du bli när du blev stor? hur föreställde du dej att ditt liv skulle bli? och blev det så?

För tio-femton år sedan  ville jag bli journalist eller diplomat. Jag halkade in på att studera statsvetenskap, fick sedan jobb på Utrikesministeriet och tyckte att det var viktigt att man hade ett seriöst och prestigefyllt jobb. Paradoxalt nog hatade jag ändå att klä mig i kläder man förväntades ha på dessa jobb.

Pendlade mellan att plugga på universitetet och jobba. Tyckte att det var viktigt att få arbetserfarenhet från så många plaster som möjligt och att få en magistersexamen. Hade pojkvän som jag inte var kär i. Bodde med Lena-Fi och gick ut alldeles för mycket.

Jag var mycket strängare och mycket, mycket mer svartvit då. Jag hade en period då jag studerade i Holland och var så där svår och vänsterpretentiös: åh, hata den borgerliga medelklassen! jag är annorlunda och speciell! svårmodet! ingen har insikt som jag! Lite brist på självdistans skulle man kunna säga. En annan period var jag motsatsen. Men om man ska säga något gott om mig så ordnade jag galet roliga fester.


På det stora hela är jag antagligen en trevligare, eller åtminstone en snällare, person idag. Eller jag försöker åtminstone förstå människor och varför de gör som de gör. Speciellt om de är dumma i huvudet. Men att vara kiva betyder inte att man är mesig. Kom ihåg det kids!


Svårt att säga hur jag föreställde mig att mitt liv skulle bli. Jag har alltid varit dålig på den där femårsplanerna man ska ha. Min filosofi har snarare varit att tacka ja till allt som låter roligt.

Jag är så himla trött på mina egna idéer idag. Kan ni inte komma med några förslag om vad jag borde blogga om? Så där som Linn gjorde förra veckan.

Vi åt en tidig middag på kvarterskrogen Bali Hai. Allt skulle ha varit bra om inte Grönburgern jag sett fram emot skulle ha varit slut. Det blev ändå gott och vi konstaterade att det var en bra grej att förlova sig.

Ifall ni inte uppdaterat era länklistor så vill jag påminna er om att Korrespondenterna återuppstått.

Jag har ju inte länkat till mina kolleger. De här typerna jobbar jag med:

Fredrik är redaktör här nere i Helsingfors.

Malinson är chef för Peppar.fi

Andrea är redaktör i Vasa.

och så Jim som är AD och Putte som fixar tekniken och Fille och Kaj som säljer annonser.

Skaffa dig en mentor.

Jag skaffade mig en mentor då jag tyckte att folk var dumma i huvudet på min arbetsplats. Det är en lång tid sedan, men mentorn har hängt med. Det handlar inte om att scouta efter nya arbetsplatser, utan mer om atr prata och lära sig saker av någon som har mer erfarenhet.

Så här såg Magnus och jag (och Petski, fast honom hade jag träffat mer än 25 år tidigare) ut första gången vi träffad varandra. Sedan gick det ungefär ett och ett halvt år tills jag friade.