Okej, den här familjen drar ut på en lite expedition västerut och kommer inte att skriva så mycket idag. Det passar mig ypperligt eftersom jag är ganska trött på mig själv i bloggform.

Esmes mamma (som är en svinbra blogg) funderar över varför vi är så sjukt försiktiga med att säga vad vi tycker när det kommer till föräldraskap och barn.


"...Jag har i alla fall under min korta tid som mamma upptäckt att man egentligen helst inte ska säga vad man tycker om ämnen som amning, sömn, rutiner, napp och så vidare, åtminstone inte utan att snabbt lägga till ett överslätande ”Men alla gör självklart som dom vill!"

Men, det finns en återvändsgränd i det hänsynsfulla backandet och tassandet på tå kring känsliga ämnen. När ingen vill misstas för att vara en överlägsen jävel som pekar finger åt andra hårt kämpande föräldrar, så kommer man ju aldrig vidare i någon form av diskussion heller. Allting blir bara…tyst."

Jag är ju mästaren på att vara superdiplomatisk när det kommer till familjeliv, men det beror mest på att jag är en sån novis och inte vet så mycket om barn. Magnus och jag kör bara på det som fungerar för oss.

Samtidigt upplever jag att det finns nåt slags norm där alla helst ska göra på exakt samma sätt. Det är tryggast så. Om samtliga ammar i minst sex månader och högst ett år, delar föräldraledigheten lika, sover/inte sover med ungen, sätter barnet på dagis då det är exakt två och ett halvt år gammalt och så vidare så behöver ingen vara osäker på att den gör fel.

Men eftersom alla barn och föräldrar är olika så ÄR det svårt att göra en mall som alla ska följa. Fast Esmes mamma är väl mer ute efter diskusson än gemensamma regler. Inte vet jag. Finns det någon standardnorm?

Jag vet inte hur intressant det här är för er veteraner, men för er nya läsare kan det kanske vara spännande att se hur jag såg ut för exakt ett år sedan.

Så här:

Jag är inte (bara) tjock. Jag är gravid.

Som gammal hästflicka måste jag lyfta upp den här kommentaren av Malin Nyman:

Hej Peppe och alla Peppes läsare!

Tänkte försöka göra folk medvetna om hur krisen i Irland drabbar djuren och då främst hästarna (jag vet ju Peppe att du åtminstone tycker om dessa underbara djur)... Det är så många som inte känner till situationen i Irland och då kan jag kortfattat berätta att runt 20 000 hästar har övergetts av sina ägare för att de inte har råd att ta hand om dem. Dessa hästar lämnas åt sitt öde, och de flesta svälter långsamt ihjäl eller misshandlas.

Vad kan då vi göra åt saken från utomstående länder?
Först och främst är det viktigt att öka medvetenheten, så snälla, lägg undan fem minuter av er tid och titta på videoreportaget på Sydsvenskans hemsida!
Det hittas här: http://www.sydsvenskan.se/varlden/article1389233/Den-irlandska-krisen-i-hastarnas-spar.html .

Sedan finns även The Irish Horse Welfare Trust, och det vore underbart om så många som möjligt gick in på deras sida och stödde deras kampanj genom att skriva under på deras namnlista, eller för den som känner sig lite extra rik ges möjligheten att donera en summa pengar.
Mer information om detta hittas här; http://www.ihwt.ie/site/?page_id=136 .

Inte för min, inte för din, men för hästarnas skull, snälla snälla SNÄLLA, skänk de stackars djuren på Irland en extra tanke!

Tack och förlåt för propagandan, men jag känner mig bättre till mods genom att sprida infon. Både hästar och Irland ligger mig varmt om hjärtat, nämligen.

Vi åt middag hos Pia, Johannes, Sofia och Anja. Så jädrans trevligt och gott att jag inte ens kom mig för att fota.

En bra grej är företag som är proffsiga följer upp sin marknadsföring. Ägaren av företaget jag nämnde nedan hörde av sig med det här meddelandet:

Jag ber ödmjukast om ursäkt och skall ta vår bloggassistent i örat.
Lyckönskningar till Er och jag hoppas er dag, 2009, var riktigt fin.

Återigen, alla våra ursäkter.

Mvh Lena Ahlstedt Kahlbom - ägare av Runda Rut.
 

Hörni, läs Sylvias blogg Zeitgeist. I sitt senaste inlägg skriver hon om Allers nya tidning Top Model som riktar sig till flickor mellan sex och tolv år. Läsa, läsa, läsa!

Magnus gick ut för att samla ihop bröd och kaffe till familjen. Han återvände med en bonuspresent i form av fastlagsbullar*. Jag mindes tillbaka den där sylt versus mandelmassa-diskussionen vi hade förra februari och måste tyvärr meddela att många av er har fel. Hallonsylt i bullen fungerar bättre än madelmassa.



*ja, ja eller semlor, som man säger hos er i Sverige. I det här landet är semla typ en fralla och Frallan är min kompis Fredrik Eriksson.

Ibland får jag reklam i kommentatorsfältet. Det ska liksom vara en vänlig kommentar från en typ som i förbifarten råkar nämna att den har en affär. Jag tycker att det är okej att göra reklam och pengar på sociala medier, men då folk kommenterar som bloggkompisar utan att ha en aning om vad bloggen handlar om tycker jag att det är lite slarvigt. Dålig research.

Kommer ni ihåg inlägget jag för någon vecka sedan skrev om förlovingar, gifta, födda och döpta?  Så här skrev en bröllopsklänningsförsäljare:

Hej och grattis till förlovningen!
Säg bara till om vi kan hjälpa er med klänning till den stora dagen.
Vi specialiserar oss på måttsydda brudklänningar: Klänningen skall passa kvinnan - inte tvärtom.

Glada hälsningar från oss på Runda Rut- Vi klär storheter! 

Rut, vi gifte oss sommaren 2009.

Men mission accomplished, nu fick Runda Rut ändå reklam.

Sedan tog jag ett gäng huskyn och korsade Nordpolen.