Hördu du anonym som föreslog att min bok skulle heta Livet & Barnet, det ser bra ut för dig för att få ett signerat ex hemskickat*. Förlaget diggade nämligen ditt förslag jättemycket. Samma här, fast på min allra, allra första plats kom Dessutom kan jag jonglera.


*alltså om ett halvår då boken kommer ut.

Hördu du anonym som föreslog att min bok skulle heta Livet & Barnet, det ser bra ut för dig för att få ett signerat ex hemskickat*. Förlaget diggade nämligen ditt förslag jättemycket. Samma här, fast på min allra, allra första plats kom Dessutom kan jag jonglera.


*alltså om ett halvår då boken kommer ut.

Under den här händelserika dagen hann jag också med ett snabbt nakensim i Karins sällskap. Karin lärde mig att det var först 2001 som Georgsgatans simhall tillät folk att simma i baddräkt. Före det gällde endast nakna kroppar.

Jag tänkte på det här när en kvinna, naken och mycket, mycket obekväm i sin nakenhet, snabbt klättrade ner i bassängen. Kanske det är bra att man nuförtiden får vara påklädd.

Vilket lag spelar ni på, nakensim eller baddräktssim?

Esmes mamma skriver klokt om delad sorg och syskon. Läs här.

I dag träffade jag också den här vackra kvinnan som för tillfället håller en bloggpaus*. Amanda sade att hon delvis tagit en paus från bloggvärlden för hon tycker att det är lite tröttsamt att läsa om filtrerade verkligheter och endast folks charmiga svagheter. 

Också Karin har trappat ner på bloggandet och satsar nu på helt bloggfria veckoslut.

Själv känner jag stundvis en enorm trötthet på mig själv. Jag tycker fruktansvärt mycket om att skriva blogg och lika mycket om att läsa vad ni tycker, men ibland är jag bara så sjukt trött på min egen blogg.



*jag gjorde också en spontan intervju med henne. Den dyker upp på nya Papper.fi nästa vecka.

På sjuans spårvagn frågade en tant om Astrid på Pyrets mage var en docka. Först skrattade jag, sedan förstod jag.

Och så här såg det ut när jag sneddade igenom Gamla kyrkans park i morse.

Jag har gått och oroat mig för att vår enbarnspolitik kommer skada Vid på något sätt. Normen är ju två barn och fler eller färre än det uppfattas ofta som lite skumt. I dag snubblade jag ändå över en text på DN som gav mig lite lugn i hjärtat.

"Det finns hundratals studier som har jämfört ensambarn med barn som har syskon. Man har tittat på hur barnen mår och fungerar i förskolan, hur de klarar sig i tonåren och hur det går senare i livet. Generellt finner man mycket små skillnader – om något så verkar det gå lite bättre för ensambarn. Jag ska ge några exempel.."

Utdrag ur jättelång text. Läs hela här.