Hanna och Bokcirkus skriver så fint om Livet & barnet.

Hannas bild.

Klockan är inte ens elva och jag har gjort dagens andra tv-performance. Den mycket trevliga och proffsiga Anna Forth från Obs. gjorde en intervju med mig om Pappers nedläggning och om det betyder nåt för den finlandssvenska ungdomskulturen. Intervjun visas i Obs på torsdagen kl. 20.00. Och på Arenan.

Kortfattat tycker jag så här: utan att vara för melodramatiskt känns det som om en liten del av den finlandssvenska ungdomskulturen försvinner i och med att Papper läggs ned. Tidningen har med sin stora upplaga (under årens lopp har den pendlat mellan 40 000 -130 000) också varit en plattform där unga skribenter, fotografer och illustratörer har fått synlighet och gått vidare i sina karriärer. Dessutom har tidningen varit ett skyltfönster mot det finskspråkiga Finland. För några år sedan gjorde vi en läsarundersökning som visade att 14% av Pappers läsare har finska som modersmål. I samarbete med Svenska Nu har Papper också ut i ett par hundra finskspråkiga gymnasier.

Men det är svåra tider och vad kan man göra? Nu får vi bara hoppas att tidningshusen gör upp en strategi för att visa att unga vuxna fortfarande är viktiga för dem.

Vid närmare eftertanke borde jag väl skriva det här i min sista ledare.

Vi fortsätter den populära serien om hur Rödbergen ser ut när jag promenerar mot G18 för att dra bokklubben i Min Morgon. Novembermorgonen är mörk.

På sistone har jag blivit lite mörkrädd när jag är ute och joggar i höstnatten. Det skulle vara så onödigt att bli knivhuggen på Ärtholmen eller våldtagen i Brunnsparken. Därför springer jag uteslutande längs med stadens gator. Om man är en smygtittare som gillar att betrakta folks hem är den här tiden på året ypperlig. Jag rekommenderar varmt både Skatudden och Kronohagen. Stora gardinlösa fönster och klar insyn.

Smilla skrev ett vettigt inlägg om marknadsföring på bloggen. Jag försökte följa upp det med lite tankar om smygreklam och företagare som vill använda bloggare som gratis annonsplatser. Sedan försvann jag ut i natten för att springa en stund, drabbades av lite självdistans och slog fast att jag bara lät dryg och självgod i mitt inlägg. Läs Smilla istället.

I dag har jag bland annat styrt upp lite bloggtv. Smulan och Matts var fabulösa som programledare.

Häromdan spontanshoppade jag ett par skor på Acnes outlet. I går, efter några glas vin, fotade (med mobilkamera, i dåligt ljus) jag mig själv i dem.

Magnus tyckte att jag blev lite för lång. Jag struntar i det.

Tack för alla kommentarer på LCHF-inlägget! Det är fruktansvärt intressant att höra om era erfarenheter och åsikter. Jag ska som sagt tala om Matens Pris (inte om olika dieter) i tisdagens bokklubb. Boken handlar om vilken ekologisk katastrof vi är på väg mot om vi fortsätter att producera mat som vi gör i dag.

Så här tycker och äter jag: jag äter inte kött. Eller igår åt jag en bit lamm för jag visste att Magnus hade slaktat fårbabyn med sina egna händer. Jag tycker att kött är gott, men vill inte äta sånt som kommer från stora idustrialiserade gårdar och slakteriet. Det ger mig ångest att äta djur som levt och dött med ångest eller fötts upp på soja som importerats från Brasilien där man skövlat regnskog för att odlingarna ska få plars. Föds djuren upp old school eller skjuts ute i skogen skulle jag kunna tänka mig att äta kött några gånger i månaden. Ni fattar.

Jag är osäker på om man alls borde äta fisk och skaldjur, men det slinker ändå ner sushi ett par gånger i måndaden. Jag är med andra ord ingen ekologisk hjälte när det kommer till föda.

Jag äter vanligtvis rågbröd, fullkornspasta, bönor, linser, pizza, ägg, grönskaer och rotfrukter. Och jag är sannerligen inte ett kulinariskt geni, men äter ändågod vagetarisk mat. I fredags slank det ner lite bulla eftersom Linda kom på besök, andra dagar äter jag choko och dricker rödvin. Köper aldrig lightprodukter, godis eller margarin.

Jag springer fyra-fem gånger i veckan och väger mig aldrig. Jag är ju redan gift och tycker att jag är alldeles tillräckligt slank/snygg som jag är. Det är en självklarhet att man ska äta så man mår bra, men det finns så mycket viktigare och intressantare saker att tänka på än om man väger fyra klio för mycket eller för litet.

Jag:
"Magnus vill du ha ett barn till?"

Magnus:
"Nä. Eller i så fall med en annan kvinna."

Sedan skrattade vi jättemycket.

Podcasten Verkligheten i P3 och tv-serien Louis Theroux.