I morgon sitter Magnus med i Panelen i Min Morgon och på torsdagen drar Bokklubben i samma program igång igen (min gäst den här gången är Lotta Backlund. Hon är cool. Alla måste titta). Nu måste jag bara övertyga Min Morgon-redaktionen att ta med Vidur* i sändning på fredagen. I så fall har vi gjort ett tv-Hat Trick.


*han kan kanske tala om att resa långt med vuxna eller som Veckans Bajsexpert.

En grej* jag går igång på är som bekant manlig vänskap. I Bangkok köpte Magnus ett skydd till sin Ipad. Jag föreslog att han skulle ta ett orange och Magnus konstaterade att orange är hans vän Luggins favoritfärg. Det gjorde mig lite mjuk i hjärtat.

Kvinnlig vänskap är på nåt sätt självklarare än manlig vänskap. Kvinnor kan köpa små presenter till varandra, veta favoriträtter och sms:a gulligheter till varandra, medan män oftast är mer neutrala i sitt beteende gentemot sina polare. Jag vet inte om det är den förlamande skräcken i att bli uppfattad som gay eller om män bara inte på samma sätt har lärt sig eller har behov av att visa sin uppskattning för vänner.

Ursäkta generaliseringen.

Stephan Mendel Enk skrev för övrigt i sin bok Med uppenbar känsla för stil -ett reportage om manligheten att det är mycket ovanligt för män som fyllt trettio att få nya vänner. Bra bok. Sorgligt påstående.

Hur som helst tycker jag att det är vackert med män som visar att de tycker om varandra.


*skrev först grek. En grek jag går igång på.

Helsingfors, jag skyldig dig en ursäkt. Stundvis är jag alldeles för hård mot dig när jag skäller ut dig för ditt jobbiga, arktiska klimat. Förlåt, du är kanske kall, men också väldigt snygg.

Hufudstadsbladet brukar ibland citera Alfamamman på opinionssidan. Under vår utlandsvistelse hade det tydligen dykt upp två citat om vad Vidar tycker om thaimaten DAGARNA EFTER VARANDRA*!

Träffade min kollega och goda vän Janne igår kväll och han berättade skrattande att folk blivit vansinniga och runt tio personer hade hört av sig för att meddela Hbl att de verkligen inte prenumerar på Husis för att få veta vad den där ungen äter.

Detta fnissar jag lite åt i dag. Att Hufvudstadsbladets läsare älskar att reta sig på saker som står i tidningen. Ibland upplever jag det som allt media levererar bara gör folks livskvalitet sämre.


*antagligen två olika redaktörer som varit ansvariga för sidan och inte kollat vad man publicerat för citat dagen innan.

Himla mycket snack om springande här på bloggen. Kort fråga bara: Hur kallt ska det vara för att man ska stanna hemma under täcket?

Om man med i går menar för en vecka sedan. Runt 40 grader kallare i dag, men det gick bra ändå och jag inbillar mig att lite motion gör underverk för jetlaggen (och de senaste dagarnas chipskonsumtion)

Ärtholmsrutten.

Paradisörutten.

När vi kom hem igår kväll läste jag lördagens  Hbl i badet och fastnade för en kolumn om Twitter. Om jag förstod poängen rätt menade texten att Twitter är ett ganska litet fenomen, trots att det skrivs så mycket om det just nu. I Finland twittrar inte ens en procent av befolkningen och de som gör det är till stor del journalister. Twitter är med andra ord inte en spegel av vad folket tycker.

Jaha, men det har väl ingen påstått heller, att Twitter med sina 140 tecken ska användas som statistiskt underlag för vad folk anser? Jag använder snarare Twitter för att bli slussad in till andra texter och åsikter på nätet. Jag blir inspirerad, road och framförallt tipsad om intressanta och aktuella artiklar, kolumner, diskussioner och blogginlägg. Eftersom det är omöjligt att själv scanna hela internet använder jag Twitter som ett filter och låter de jag följer föreslå vad jag ska läsa.

Att "bara" mellan 20 000 och 30 000 finländare har ett aktivt twitterkonto är för mig ganska ointressant. Inte nog med att jag gärna följer också andra nationaliteter än just finländare, på Twitter hittarjag texter jag annars aldrig skulle ha snubblat över. Twitters styrka ligger inte i att få veta vad alla tycker just där. Snarare att hitta guldkornen på andra ställen på internet. Jag menar, bara för att ett begränsat antal journalister jobbar på en redaktion gör det inte ointressant att läsa/se/höra vad just de levererar.

Intet ont anande kommer jag hem från Bangkok och märker att Jeanetteohman.com inte längre är min blogg, utan nåt helt annat.

Helt utan förvarning stegade jag in till första bästa frissa och fick en pannlugg. Det känns bra, tackar som frågar. Vad säger ni?

a) Bra gjort bruden! Pannlugg är din grej och ombyte förnöjer, som Karin brukar säga.

b) Kvinna, vad har du gjort! Nu måste vi vänta ut den igen.

Mina Pumaspringskor har tjänat mig väl i snart två år. Nästsista natten på ön störtregnade det och skorna som sov utomhus återhämtade sig aldrig riktigt. Eller de känns visserligen bra, men luktar ond bråd död. Som om en stor, fet gammelråtta lagt sig för att dö i dem (eller två råttor då) och långsamt ruttnat bort. Det är himla synd för Pumorna har varit perfekta för mina fötter, lätta och bekväma. Magnus vägrar dock låta dem komma in i Finland igen. Lukten är förödande.

Kan ni hjälpa mig i jakten på nya? Hurdana ska jag köpa?

Här träffade pumorna ett par labradudelvalpar på sin morgontur.