1. Lyssna på Magnus och Petski i kväll mellan 18 och 21 på Radio Extrem. Man kan lyssna på programmet också om man bor utomlands. På the world wide web alltså.

2. En god vän till mig söker en trea att hyra i centrala Helsingfors. Maxhyra 2000 euro, men helst billigare. Maila mig om ni har en sån på lut.

När jag letade efter min plånbok visade det sig till min överraskning att någon smugit in valhajen Bob i min väska.

Magnus lärde mig häromdan att eftersom alla finlandssvenskar känner varandra måste man ta till helt nya begrepp för att kategorisera folk. En becunt är till exempel en avlägsen bekant som man inte gillar.

Jag kände inte till detta.

Jag började på ett inlägg om tillsatsämnen och mat och publicerade det istället för att spara det. Formulerar vidare senare i dag när jag har lite mer tid att tänka och skriva.

En annan sak. Kan vi komma överens om att det i morgon firas Ystävänpäivä på finska, men inte Vändagen på svenska. Alla hjärtans dag, okej? Jag tycker att det är en ypperlig idé av det finskspråkiga Finland att fira vänskap och inkludera också folk som inte kära i någon, men det heter ändå inte Vändagen.

Och förlåt min besserwissrighet. Och firar ni ungdomar ens den här dagen?

På vägen hem från Dalsbruk, lite före avtaget till Västanfjärd, kastade sig plötsligt en älg över vägen. Min första reaktion var naturligtvis att hiva upp telefonen och ta en bild av djuret. Det kändes ändå lite för mycket tidens anda att dö med sin Iphone i handen så jag väntade tills älgen passerat, konstaterade att vi överlevt och brände sedan av en bild. Älgen hade nu fått sällskap av en polare. Ståtliga djur, de där älgarna.

Inte National Geographic direkt, men älg ändå

Medan ni ännu satt och drack morgonkaffe och läste dagstidningen åkte Pia och jag ut till Esbo för att föreläsa lite om kommunikation, grafik och sociala medier. Jag tror att vi var ett bra par, Grafiker-Pia och jag.

Det var för övrigt Heidi som anlitat oss.

Den första bloggkommentatorn som skriver något snällt om mig är Kvackdammen!

I bland får jag arga kommentarer på gamla inlägg. De är oftast mycket humoristiska och lite sorgliga:

Jag gillar hur ni resonerar i stil med att "gud så konstigt att de hellre snackar engelska med oss" och undrar varför, när svaret är helt enkelt att ni är fan helt omöjliga att förstå! Kan ni inte få in detta i era huvuden - finlandssvenska är extremt fult och det går inte att förstå ert språk! Lägg inte skuldbördan på Svenskarna utan rannsaka er själva, tack. 

Jag finner det även rätt löjeväckande hur varannat ord ni skriver är felstavat, så varför håller ni inte er till finska utan måste bastardisera svenska? Och det känns även som att ni försöker glorifera er lite. Ni är helt vanliga finnar som *försöker* prata svenska, och inget mer - ni är finnar och INTE svenskar!  

När jag i går världsvant pratade om Icebugs som om det var en alldeles naturlig grej var det bara för att imponera på er. I själva verket hade jag lärt mig att de här skorna heter så bara några timmar tidigare.
Så här ser iallafall skorna som massakrerade mina tår ut. Bra att springa då det är halt och att späka sig själv med om man lagd åt det hållet.

I går twittrade jag om att Onepice-kostymerna är klädvärldens Crocs. Sedan slog det mig att jag kanske kastar sten i glashus om jag hånar Onepiecen. Jag hyser ju själv en viss förkärlek till jumpsuites.

Det finns vissa plagg som Magnus tycker är ovanligt fula på mig. Det här är ett av dem. Jag struntar naturligtvis i han åsikt.
 

Astrid har för övrigt tagit bilden.