Bloggen Feministisk Lifestyle gör en debriefinglista gällande myter om att vara nybliven mamma.

Ett av Magnus och Petskis  program ska handla om kärlek. De ska bland annat göra ett test i stil med en lögndetekt som som visar om de verkligen älskar sina partners (den ena partnern är jag).

Magnus:
"Tänk om det visar sig att jag egentligen hatar dig?"

Jag ska i morgon tillsammans med Anne Hietanen livetwittra från Lilla Teaterns revy Va va det jag sa! och nu råkar det sig att det finns ytterligare två biljetter för frivilliga twittrare. Hör av dig om du hänga med.

Mycket snack om träning i dag, till och med Linn bloggade om en personal trainer. Jag blev inspirerad av att testa plankan och försökte köra tio gånger en minut (det blev extra utmanande med sexton kilogram kött på ryggen), och shit vad tungt det är.

Nåja, här är en som är lite bättre på träning än jag. Upp och hoppa!

Jag läste nånstans om ett experiment där en förman beslöt sig för att endast ge positiv feedback till sina anställda och märkte att de presterade mycket bättre efter uppmuntran och tack. Då folk inte var så duktiga lät förmannen blir att säga något alls och konstaterade att människor vanligtvis själva inser när de kunde ha gjort något bättre.

Jag tycker att den här strategin också kan tillämpas utanför arbetslivet.

Anne skriver i dag om hur fint det känns att få positiv feedback och hur man oftare borde höra av sig till folk som man tycker är bra. Veckans utmaning är således att inte bara tänka fina saker om någon man beundrar, utan att också säga det till hen.

Hör gärna av er och berätta hur det går.

Det är en tid sedan Magnus och jag brottades* och när han i går tacklade mig på vardagsrumsmattan och gav mig en ordentlig lårkaka slog det mig att jag måste bli starkare. 1) för att vinna över Magnus 2) för att vara välförberedd inför zombieinvasionen 3) för att slå mig loss från potentiell våldtäktsmän i parker jag kanske joggar igenom.


*och med brottades menar jag verkligen brottades, inte nåt tvetydigt, blink, blink "brottades".

Vi inleder den här måndagen med en gladare bild än den ni har i era huvuden efter det föregående inlägget.

Pratade med en journalistkollega som berättade att hon för en tid sedan gjorde ett reportage om prostitution och intervjuade en prostituerad kvinna. Största delen av responsen som min kollega fick kom från män som undrade om hon kunde hjälpa dem att komma i kontakt med den här kvinnan.

Jag har inte riktigt kunna släppa det här.

Jag brukar vara en ganska snabb läsare, men jösses så jag har kämpat för att komma igenom Jonathan Franzes Frihet som Janne och jag ska tala om i Min Morgon på torsdagen. Jag tycker att boken är bra, men det går så låååångsamt att läsa den.

Varsågoda, nu kan ni stryka "Läs ett ganska ovidkommande blogginlägg" från dagens to do-lista.

Hörni, finns det någon av er som fastar så här inför påsk? Det behöver inte nödvändigtvis vara traditionell fasta, utan det går också bra om ni avstår från konsumtion, sociala medier, alkohol eller vad ni nu kan tänkas hitta på.