Friman sms:ade mig och undrade om jag ville luncha på Pillu-Nepal.

Min fina mor möttes oss på flygplatsen med bland annat hemlagad müsli. Hoppas att jag en dag blir en sån mamma.

När jag är ute och springer med musik i öronen får jag ofta känslan av att eftersom ingen annan kan höra musiken kan de inte heller se mig. Jag springer i en osynlig bubbla, lite som Harry Potter. Ibland uppstår det obekväma situationer då jag råstirrar på folk jag möter och de verkligen ser mig göra det. Ibland hälsar de.

Jag måste hylla Hotel Nobis. Förutom att hotellet är snyggt och har vansinnigt sköna sängar med stora prasslande duntäcken och fantastisk frukost så är personalen så jäkla trevlig att man blir lite kär i  samtliga. Alla är avslappnat artiga och hjälpsamma. Och nästan oroväckande vackra. Synd att vi inte har råd att bo där konstant.

Jag hann också ta en kaffe Ebba och passade på att prata lite om hennes nya bok Sommar med systrarna von Sydow (text om den i fredagens Hbl). Sedan skvallrade vi om bloggare, om att ta betalt för sina texter och Ebba övertygade mig om att jag visst vill bo på Valhallavägen i Stockholm.

Nu är vi hemma igen och bereder oss på ytterligare en spännande vecka med dagis, jobb, vardag och fyllning/tömning av diskmaskin.

Ni trodde kanske att jag slutat blogga, men min tystnad beror bara på mycket jobb, spännande Stockholm och litet att säga.

Vi fick en sodastreamer och leker nu dagligen med den.

Har bestämt mig att börja följa recept ur kokböcker istället för att äta pasta puttanesca varje dag.

Efter en månad med random kroppslotion skaffade jag den bästa ansiktskrämen.

Tog suddiga självporträtt.

En konstig liten ängel i vårt rum på Nobis.

En konstig liten man på vårt rum på Nobis.

Frossade i våfflor med hallonsylt på Elverket.

På hotellfrukosten satt det ett finskt sällskap i bordet bredvid oss. Magnus lutade sig fram mot mig och viskade:
"Varje gång jag hör folk tala finska i Stockholm vill jag ge dem en sträng blick och säga: I Sverige talar man svenska!"

På väg ut på stan ser jag ut så här.

Jag är absolut ingen expert på löpning, men började jogga för sex-sju år sedan. Jag är en stor slacker och tyckte vid den här tidpunkten att det verkade vansinnigt dumt att springa runt stan, bli svettig och andfådd. Men eftersom jag var för lat för att gå på gym, inte hade råd att fortsätta rida och inte gillade att infinna mig på danslektioner på en bestämd tid blev det jogging.

Först bara ett varv runt Gräsviken eller Ärtholmen, sedan längre. Nuförtiden springer jag ungefär 40 kilometer i veckan. Ibland med podcaster, men nuförtiden oftast med musik i öronen (alltid till Päivän biisilista på Spotify). Det är enkelt, relativt förmånligt och faktiskt otroligt roligt. Nu för tiden tycker jag faktiskt att det är skönt att springa medan jag gör det, inte bara efteråt.

Jag byter skor för sällan, man ska tydligen köpa nya mellan 1000-1300 kilometer, men nu har jag ett par splitternya Addun som är galet sköna. För övrigt ser jag som sagt ut som en uteliggare som har väldigt bråttom. Stretchar aldrig. Är inte speciellt intresserad av att ställa upp i lopp, springer mest av allt bara få vara i fred en stund.

Försöker få ut en juttu i Hbl nästa vecka. Där kommer det att finnas kommentarer av proffs.

Vi utreder arbetsmöjligheter, jobbar lite, kollar in Magnus lägenhet och har det på alla sätt mycket bra trots att det regnar.

Vi fick också välkomstryffel (på den första bilden såg de ut en annan brun produkt).

Vid träffade Mark Levengood på flyget och slockande av utmattning.

Planerer att skriva en text om den oerhört populära grenen löpning och tänkte kolla med er: Springer ni? Hur långt? Hur ofta? Med vem? Med någonting i öronen? Ska ni ställa upp i nåt slags lopp?

Eller, du har inte bråttom och låter därför bli att skynda.

Huhu, vilken dag. Jag ska inte tråka ut er med en uppräkning av vad jag hittat på, men dagen inkluderar Marthamöte, hårklippning hos Eva på Stage 11 (Maricas rekommendation och tips för er som vill tala svenska med frisören OCH bli snygga på huvudet). Lärde mig också hur man dyrkar ut sig ur en polisbil, att Selected Femme har en galet snygg höst och vinter på kommande, gav en intervju om Rättviseförmedlingen, översatte en massa Kristina från Duvemåla-recensioner från finska till svenska (hatar nuförtiden finska. eller inte hatar, men det är för svårt för min lilla hjärna), funderade på om man kan tillreda drinkar med min splitternya Sodastream, sprang tio kilometer, skrattade med en man vid namn Basse och så gjorde jag tydligen ändå en uppräkning.

I morgon kommer jag att vara en roligare bloggare igen.