Plötsligt fick vi ett infall och cyklade till Borgbacken. Det var bra gjort av oss. De flesta maskiner hade ett längsminimum på 100 centimeter så vi såg mest på.

De flesta av er har kanske redan läst den här essän om barnfattigdom av Susanna Alakoski, men om det finns någon som missat den så tycker jag att det är veckans (årets?) viktigaste läsning:

Jag vet vad fattigdom kostar för den som ska bli människa

Jag vet inte hur vi kom in på ämnet, men här har jag gått och sagt psoriaaaasis när man egentligen uttalar ordet psoriiiiiasis. Som om skammen i att ha sagt fel i över trettio år inte räckte, dessutom hann jag bråka med Magnus om uttalet i tio minuter innan vi googlade det och jag förlorade.

Jag avslutar den här tisdagen genom att hänga ut mitt barn på internet. God natt och må er onsdag bli en mycket fin och rolig dag. Vi ses där!

Magnus ollade av misstag en chilifrukt. Man vill ju inte skratta åt andra människors smärta, men jag imploderar snart av fniss.

Har någon av er besökt Filippinerna? Hur var det i så fall?

Åt frukost på Qulma samtidigt som jag intervjuade ägaren Marc Aulén. Vi pratade bland annat om rekryteringar och var överens om att det är oerhört viktigt att personalen trivs med sitt jobb och med varandra. Ett litet rötägg kan förstöra allt.

Senare samma dag ringde en kompis till mig som jobbar som VD på ett medelstort företag. Han namedroppade två bekanta som sökt jobb hos honom och frågade mig vad jag tyckte om dem. Jag tycker att det är smart av honom att kolla runt lite innan han anställer folk. Som tur var kunde jag rekommendera åtminstone den ena. Den andra hade jag inte så bra koll på.

Dagens tips är med andra ord: var trevlig att jobba med, fråga runt lite innan du rekryterar folk och ät gärna frukost på Qulma i Kronohagen, det var mycket gott och prisvärt (8, 70). Kaffecentralen levererar kaffet.

Det var godare än vad bilder förtäjer.

I det senaste numret av magasinet Icon finns det en kort artikel om pengar och lycka. Enligt forskningsresultat av det amerikanska universitetet Princeton (vill jag minnas) är en lön på 75 000 dollar om året, enligt Icon 39 000 kronor i månaden och ska vi för enkelhetens skull säga 4000 euro, den ultimata belöningen. Upp till den här summan blir man bara lyckligare, förtjänar man mer än så blir man visserligen inte olycklig, men lyckokänslan planar ut.

Gjorde en klassisk modemiss och klädde mig i vita strumpor och sandaler.

För övrigt kör jag kjol och årets första bara ben i dag. Mycket skönt! Det problematiska med nakna ben är att mina vader påminner om Arnold Schwarzeneggers under hans glansdagar. Man kan parkera två bussar i skuggan av dem.