Har ni någon koll på träningsbloggar på svenska i Finland? Min magkänsla säger mig att det är en växande bloggnisch.

Min älskade, älskade syster Pyret glider nu in i vecka 39+0. På svenska betyder det att hon kan föda Astrids syskon vilken minut som helst. Spänningen har gjort att hon återupptagit sin blogg.

I söndags hade ingen baby ännu kommit.

Här hade Pyret precis berättat om sitt tillstånd.

Och i somras hade hon en liten kula.

I lördags pekade hennes navel på folk.

Och det här är nu en random bild från i höstas.

Åter en dag som fått mig att nästan avlida på grund av trötthet. Men det är ungefär lika intressant information som att det regnade snöblandat regn ner från himlen i dag. Hur som haver. Ni ska köpa Ratatakalendern. Den är vansinnigt snygg och alla intäkter går till att förbättra bloggverktyget. Kalendern kostar 15 euro. Här kan man köpa den.

Bilden tog på Ratatafesten på Galleri Sinne i dag. I come in peace.

Kuriosa: min far heter Björn.

Sprang i veckan till Nöjesgatens special Hjärta & smärta (usel ljud, rolig diskussion). Där dryftades begreppet ex. Vem kan klassas som ett ex? Vissa i podcasten hävdade att ett ex kan vara någon man haft sex med en gång, varit kär i eller smådejtat och naturligtvis folk man älskat innerligt och bott ihop med. Jag håller fast vid att ett ex är en person som man haft ett förhållande med och framför allt en person som man älskat.

Ni som vet allt, vad är ett ex?

I en facebookdiskussion under den gångna veckan tyckte jag själv att jag var väldigt humoristisk, men lät våghalsigt nog bli att rita in en smiley för att bekräfta att mitt skämt var just ett skämt. Personen jag chattade med tyckte att jag var en vidrig förälder.

Finsalongen skriver att hon lyssnat på en gymnasielärare i modersmål som berättat att dagens ungdom inte förstår sig på ironi i text utan smileys. Mycket deprimerande om detta stämmer.

Eller är det kanske bara internet som inte förstår sig på ironi? Det finns så många olika sorters humor och människor som blandas och kommunicerar med varandra att man är tvungen att ta allt folk säger på allvar. Det skulle vara för energikrävande att avkoda allting?

Nä. Man får i så fall försöka att anstränga sig lite och analysera det smileylösa utlåtandet. Vi är bättre än så här. Jag vet det!

Det kommer att bli bra. Här kan ni se vilka som är nominerade.

Själv är jag ett vrak efter att först ha snackat mig ur biljettkontrollanternas grepp på metron (den där pulsen var uppe i 200) och sedan ha medverkat i ett barnprogram resten av dagen. Som tur var inleddes dagen med ett stycke Linn som efter sin performance i Min Morgon promenerade ner till Rödbergen för att ta en morgonkaffe med mig.

Bonusmaterial: "någon" har lärt Vidar att säga: Peppe är full. Olustigt att hämta på dagis.

Snubbe skriver kåt på Wordfeud. Jag känner mig oändligt gammal och pryd och framför allt gift.

Ibland känns det som om Magnus verkligen skulle älska mig. Alla vet ju att det man gör räknas tusen gånger mer än vad man säger. Sådana stunder är bland annat då han hämtar nybryggt Kaffecentralenkaffe och färskt bröd åt mig på morgnarna en annan är då han tillbringar en hel eftermiddag med att sätta ihop en ny springlista åt mig. För att visa min kärlek till er delar jag nu med mig av Peppes spinglista vintern 2012.

Och på tal om att springa i höstmörkret. För mörkrädda personer med livlig fantasi är det jävligt obehagligt att springa genom Brunnsparkens prasslande löv och mörka skuggor den här tiden på året. Min puls rör sig runt 190 av av ren skräck.

Jag säger bara en sak: Raamt.

I går var det babyshower och i dag tvåårskalas. Hej småbarnsår! Vi klädde upp vår son efter bästa förmåga, fotade honom och drog i väg på festligheter.