Peppe Öhman

Ingen nöje utan jobb. I dag har jag intervjuat ägaren till resorten vi bor på och lärt mig hur man köper mark och bygger ett hotell på en vildvuxen strand på det som kan vara den sista utposten av ett massturistfritt Thailand. Hotellägaren envisades för övrigt med att vi skulle ta färjan till Koh Samui eller Koh Tao för att se skillnaden mellan Charterthailand och det orörda Thailand, men jag tror att vi skippar det.

På tal om massturism så läste jag för några år sedan en bok skriven av en svensk journalist som undersökte turismen i bland annat Thailand, Mexiko, Kanarieöarna och några andra länder jag inte minns. Hon kritiserade speciellt all inclusive-hotellen och hur förödande massturism i allmänhet kan vara i ett samhälle. Har någon av er en aning om vad boken kan ha för titel? Jag är sugen på att läsa om den.

Nu har vi nått vår destination och börjar småningom skaka av oss jetlaggen. Innan vi åkte konsulterade vi den officiella thailändska turistbyrån (de har en representant i Helsingfors!) som lovade oss att Khanom hör till de sista ställena i Thailand som ännu inte blivit invaderade av turistmassor. Hittills ser det ut som om de hållit sitt löfte. Det är lugnt som i The Beach (alltså före hajarna och knarkodlarna) och stranden påminner väl mest om den som Jack och gänget blev uppspolade på i Lost.

När man glider omkring i bikini dagarna i ända blir man mycket medveten om sin kropp. Passande nog såg jag i går kväll dokumentären Miss Representation som handlar om hur enormt mycket tid och pengar kvinnor investerar i skönhetsprodukter och på att fundera på om de ser tjocka ut. Det är en deprimerande dokumentär där bland annat Condoleezza Rice pratar om hur svårt det är för kvinnor att ha makt i politiken och näringslivet och om hur marinerade vi oupphörligen blir av budskap om hur den perfekta kvinnan ska se ut. Dokumentären handlar om USA och visar statistik på hur unga kvinnors depressioner trefaldigats mellan 2000 och 2010.

Nu kommer någon att poängtera att det också finns unga män som mår illa och det stämmer ju. Men att både unga kvinnor och unga män mår dåligt nollar liksom inte ut varandra. Det är en underlig form av jämställdhet att resonera så. Så här två dagar in på det nya året föreslår jag att vi funderar mindre på att vara snygga och smala (fast man får vara det också om man vill) och mer på att vara smarta och snälla. Man får springa och äta hälsosamt eftersom man man mår bra av det, men man ska inte oja sig över att man väger 65 istället för 58.

Enligt tradition (eh, vi har gjort det en gång förr) firade vi in det nya året i Bangkok. Vi åt en enkel måltid på en restaurang nära hotellet och skålade sedan in 2013 på hotellterassen. Nu drar vi vidare mot Khanom och lite strandliv.

Tack för 2012! Det har varit ett nöje att blogga med er. Jag har på känn att 2013 kommer att bli ännu bättre!

Vidar är för tillfället besatt av hajar och valar.

Klänningen köpte jag till Radio X3M:s 10-årsjubileum 2007.

Det var överraskande svårt att hitta en restaurang,

Men till slut gjorde vi det! (Kvällens snyggaste par)

Gott nytt år kompisar!

I flyget lyfte Magnus upp en vattenflaska i plast och förklarade hur den på grund av lufttrycket tryckts ihop.

–Samma sak händer med våra inälvor, sade han sedan långsamt och pedagogiskt.

Jag vet inte så mycket om inälvor, men att flyga är sannerligen ingen skönhetskur. Redan när jag stiger in i planet känner jag hur min hy stramar lite extra för att bara en timme senare vara torr som en öken. Mitt hår blir platt och flottigt på en kvart och jag kränger i mig för mycket godis och alldeles för lite vatten. Svullna ben och smink som upplöser sig i luften och försvinner. En och annan finne. Svetten. Sedan står man i hotellreceptionen, sjutton timmar senare, och försöker se chic och världsvan ut för att de ska uppgradera en till businessvåningen.

Vi fick äntligen lägenheten uthyrd och kunde dra i väg på skrivledighet (jag) och ledigledighet (Magnus). Just nu väntar vi in Karin och Mango i Bangkok.

Födelsedagsmånaden då Magnus överraskade mig med att bjuda in mina goda vänner på en överraskningsfrukost på Moko, Karin och jag som vanligt åkte på modevecka till Stockholm, vi tappade bort och återfann Blixten McQueen i Koffparken, gjorde en live talk show med Hietanen och Claes Andersson, fick tummen upp för mitt manus och testade på att använda hatt.

Ida-Lina, Hannah och jag i Stockholm.

Födelsedagschampagne!

Två dygn efter försvinnandet återfanns Blixten McQueen.

Karin representerade Marimekko på modeveckan.

Manusgenomgång på Ysi.

Hietanen och jag var exstatiska över logen på Lilla Teatern.

Och det kom publik!

Vidars känsla för katt.

Jag testade Rollerderby.

Gjorde bokklubb med min son som publik.

Trots att Movember är slut har jag lyckats övertala Magnus att behålla sin fläskiga mustasch. Jag har uppriktigt gillat hans Tom Selleck-look. Eller jag gjorde det fram tills i morse då det slog mig att min far också bär en riktigt tjock mustasch. Det här innebär att min förkärlek för överläppsbehårig antagligen föddes redan i min barndom. Plötsligt känns det inte alls behagligt att associera sexighet med mustasch.

Juli visade sig också bli en bra månad. Vi hängde minst av allt i Helsingfors, mer i Ekenäs, Dalsbruk, Stockholm och Nerja. Sofia och Patrik gifte sig och jag fick hålla tal, Vidar hängde med Felicia och så hälsade vi på familjen Lehtinen. Magnus och jag höll vår första gemensamma föreläsning.

Maggan och jag på bibban i Dalsbruk.

Fina djur.

Nerja, åh Nerja. Äntligen lite sol och värme.

Vi hittade en nästan öde strand.

Jag doppade mig.

Vi åt plättar vi 50-talskiosken granne med Eira sjukhus.

Ett litet barn hade gömt sig under Sofia.

Jag lånade Karins Lanvinklänning-

Det var ett mycket kärleksfullt bröllop.

I Ekenäs fick jag hänga med Karin och Linn.

Och Vidar fick sin första riktiga puss.

Pyret och Miika kom från Köpenhamn till Dalsbruk.

Och så lekte Vid och Flisan i Ekenäs.

Juni swishade förbi i hög hastighet. Det var ganska kallt, men vi hade det bra ändå. Sonja och jag gjorde vårt traditionella Stockholmsbesök och blev uppgraderade på färjan hem. Jag fick ett ryck och försökte fotografera klassikern Dagens Outfit (det gick inte alls), träffade Hietanen över en kopp te, hängde med familjen och firade traditionellt midsommar i stan.

Titta på mig! Jag har kläder.

Dagens ungdom: en maskin som blåser såp

Te på Stockmann med Hietanen bakom kameran.

Smedsparken.

BASTU I HYTTEN PÅ SILJA! Vi pratar fortfarande om den.

En urban midsommar.

Natttaxi i Stockholm med Sonja och Martin.

Hotel Grand Central slängde ihop en chokladmilkshake åt en bakfull Sonja.

Vidar gillade läget.

Maj är en av mina favoritmånader. Förväntan inför sommaren är nästan bättre än själva sommaren. Vi firade traditionellt första maj med familjen Lehtinen, åt uppenbarligen sjukt mycket glass, fick veta att Pyret var GRÄVID! Dessutom fick jag hänga med ut och rida med Pia, åka upp till Vasa för att träffa Linn och Nadia, inviga Mattolaituri, grilla utomhus och hänga med Vidars gumor Karine som kom på statsbesök från Paris (det gör hon för övrigt i kväll också).