Vi har fått böter, sett rosa delfiner, lekt på stranden, ätit paneng, gått på naturligt fiskspa och tagit det lugnt.

En natt väckte Magnus mig halv fem och övertalade mig att komma ner till stranden. Det var alldeles mörkt omkring oss, men när man rörde om i vattnet lyste det upp. Tydligen är det självlysande plankton. Ni som sett The Beach vet vad jag menar. Tänk att man får vara med om så många fantastiska upplevelser.

Tvåhundra bath för att glömma hjälmen hemma.

Min favoriträtt: paneg, så het så att det brinner en eld i min mun.

Titta! Delfin!

Karin i kvällning.

Och plötsligt promenerade ett par kossor förbi oss på stranden.

Magnus var panikslagen över fiskarnas storlek och vägrade delta.

Khanom Riders.

Vi leker valfri reklam för lightprodukt eller språkresa.

Och äter på ställen där det bara sitter thailändare.

Vad kan man säga, vi har det jäkligt bra.

Träffade en dansk snubbe och försökte förklara hur mycket jag på sistone lärt mig uppskatta danskt tv-drama och framför allt Borgen och Förbrydelsen. När jag kämpat med att uttala Förbrydelsen på danska i tio minuter utan att han fattade vad jag menade gav jag till slut upp och fräste: THE KILLING!

Sen gav han mig ett kokoskex som tröst för min efterblivenhet i det danska språket.

Det bästa (och ibland sämsta) med att resa är kulturskillnaderna. I går blev vi till exempel stoppade av den thailändska polisen och medan Magnus fick skoja och skämta med dem så mycket han ville fick mina kommentarer ingen som helst reaktion. Det kan naturligtvis bero på att jag inte är rolig och intressant, men också på att jag är kvinna och att kvinnor och män som inte känner varandra här i södra Thailand inte pratar. Vad vet jag.

Samma osäkerhet känner jag när jag springer i shorts och en sportbh och passerar lokala invånare. Jag utgår från att de ser mig som en enorm vit klump med stor näsa, men är det stötande att jag är så lättklädd? Och hur står det till med jämställdheten i det här landet?

Härom dan åkte vi ut till en marknad i närheten. Intrycken var massiva och vi är fortfarande imponerande och lite skakade. Mat blir så mycket mer konkret när man inte köper den i frysdisken utan ser den skaka i sina sista dödsryckningar.

Chilikvinnan!

Det luktade illa och jag tror att det har nåt med räkor att göra.

Jag har fan ingen aning.

Världens bästa livsmedel.

Något för karnivoren.

Jag antar att det här är något slags chilifrukter.

En hink med ål.

Mango, Magnus och Vidar var mycket imponerade.

En hop grodor som väntade på döden.

En hög hönor redo att bli till exemoel pad thai.

De flådda grodorna vi pratade om i ett tidigare inlägg. De rörde på sig.

Till slut var vi alldeles slut av alla intryck och döda djur.

Karin bjussade på lite Coca Cola ur påse.

Nästan varje morgon springer jag en kort länk på mellan 30-40 minuter. Oftast blir det på stranden och jag är alltid genomsvettig och slut som människa av ansträngningen. Ibland hänger Karin med, andra gånger simmar hon några längder. Ibland blir det plankan efteråt, men oftast är jag för trött. Sedan äter vi en gigantisk frukost och planerar dagen. I går åkte vi till exempel ut till en enorm marknad där vi bland annat såg levande, flådda grodor.

Slut på meddelandet från Khanom.

Ursprungligen hade vi tänkt åka till Filippinerna, men eftersom det skulle ha blivit alldeles för dyrt slutade det med att vi köpte flyg till Bangkok. Efter fruktansvärt många timmar av surfande och forskande hittade vi till slut vår destinatiom i Thailand: Aava Resort & Spa. Hotellet ägs av ett par finländare i vår ålder och öppnade 2010. Atte och Kati kommer ursprungligen från S:t Michel och har rest och bott utomlands stora delar av sina liv. De har aldrig riktigt känt sig hemma i Finland och när de fick möjlighet att köpa en bit land i södra Thailand slog de till. Detta är den korta versionen, den längre i en tidning nära dig inom kort.

Grografiskt befinner vi oss i Sydthailand, på östkusten, utanför en by vid namn Khanom. Det händer inte så mycket här och om man är intresserad av shopping, Bamse-klubbar och full moon parties med andra backpackare från Nordeuropa ska man inte åka hit. Gillar man däremot lugn och ro, natur, delfiner och god mat kan detta vara ett alternativ.

I går hyrde vi mopeder och bekantade oss med omgivningen. Vi hittade en helt öde strand där vi åt lite vattenmelon lekte i vågorna. Senare samma dag satt vi på stranden och drack en öl då ett delfinpar gled förbi. Sedan dess har vi suttit alldeles stilla och stirrat ut över havet för att få syn på dem igen.

Karin chillaxar med en bok.

Jag skriver sexscener.

En kväll skickade ett sällskap upp brinnande lyktor.

Här brukar Karin och Mango hänga.

Halvsextiden är ljuset alldeles magiskt.

I går åkte vi ut till en hemlig strand förbi fiskebyn.

Backen ner var så brant att vi knappt vågade åka ner.

Jag vandrade lite på stranden.

Mango var mycket, mycket lycklig.

Magnus tog det lugnt i en hängmatta han hittade.

På vägen tillbaka stannade vi vid några plaststolar och åt en sen lunch.

Här spanar vi efter de där delfinerna.

Och kvällens sista möte var med den här lilla grodan.

Hörni, internet kastar ut mig varannan minut så det är oerhört frustrerande att svara på kommentarer (och göra något minsta lilla sak tar längre än 45 sekunder). Jag läser allt och svarar så fort jag samlat ihop tillräckligt med tålamod.

De senaste dagarna har vi utforskat området kring Khanom. Vi gjorde en avstickare in i djungeln för att hitta ett omtalat vattenfall, men det resulterade mest i att något stort och köttigt bet mig i foten och att en liten blodigel sög sig fast i min hand. Jag föredrar havet.

Vi hittade ett helt vanligt bananträd.

Och en restaurang med trästolar OCH god mat.

Vi hyrde mopeder (ja, ja det fanns hjälm).

Och Vidar spelade ljuv och oskyldig,

Vädret börjar arta sig.

Vidar (och Karin) blir lyckliga så fort vi träffar djur.

Den här lilla kon joinade oss på lunch i går.

Karin läser kartan.

Jag fixar på manuset i min blekhet.

Och så har vi det mycket trevligt hela tiden.

Och kvällarna är helt magiska.

I dag pratade vi om att Magnus fyller fyrtio om två år. Det fick mig att fundera på hur mycket snällare jag är efter att ha fyllt trettio. Som tjugonågonting var jag visserligen inte en vidrig person precis hela tiden, men jag var ofta en hård och orättvis kvinna (som tur är tror jag att jag mognade sent, jag antar att de flesta andra kommer över sitt tonårstrots lite tidigare). Ibland får jag skamsköljningar när jag tänker på hemska saker jag sagt och gjort mot före detta pojkvänner och försöker kompensera det genom att vara en god människa mot Maggan.

Snällheten har antagligen att göra med att man blir lite smartare då man blir äldre och upplever mer, men också att man (eller åtminstone jag) är en lite lyckligare människa för varje år som går. Eller i alla fall lycligare än när jag var tjugotvå. Hoppas att den här trenden håller i sig.

Magnus drömmer för övrigt om en grandios fyrtioårsfest i Las Vegas. Ni är bjudna.

Ja, hittills gör vi inte så mycket. Hänger vid poolen, äter, läser och skriver lite.

Magnus visar hur man gör ett typiskt poolhäng.

Vi promenerar också fram och tillbaka längs med stranden.

Vidar är orolig för att en krabba ska dyka upp och ta honom.

Plaststolar symboliserar de bästa restaurangerna.

Här brukar vi hänga efter middagen.

Ungefär så här kan det se ut.

Vi är naturligtvis storkonsumenter av frukt.

...och pannkakor till frukost.

Vidars armpuffar gör honom till en lycklig ung man.

Ibland dricks det drinkar.

I dag var havet grått, men en av oss brände sig ändå.

Khanom är känt för sina rosa delfiner.

Karin och jag beställer alltid in det hetaste och godaste köket serverar.