Trots att jag sov nästan åtta timmar var jag trött intill döden när Magnus och Vidar slängde av mig vid skolan. Som tur var blev dagen bättre. Hela förmiddagen handlade om videofilmerna vi gjort. Som vanligt såg handledarna och hela klassen samtliga verk och diskuterade var och en efter tittningen. Lätt traumatiskt första gångerna det skedde, men man vänjer sig vid att bli offentligt förnedrad. Dessutom fick min videosnutt ganska bra feedback.

På eftermiddagen blev det riktigt intressant då vi fick leka med ett par google glasses och pratade webb och hur man drar folk till sin sida. Nu lämnar vi nämligen videon bakom oss och kastar oss in i att bygga snygga webbsidor. Allt handlar om hur journalistiken förändras och hur man kan kombinera text, video, statistik, ljud, interaktivitet och whatever i sin journalistiska produkt. Fruktansvärt intressant. Kolla till exempel på New York Times Snow Fall eller den här om Guatemala.

Så där ja, nu fick ni en genomgång av vad Peppe gjort i skolan i dag. På lördagen ska Minna ta mig på mani/pedi och facial för att balansera ut all hjärnaktivitet. Tycker redan nu synd om personen som kommer att konfronteras med mina halvmaratontånaglar (DET ÄR ETT ORD!). Och så bandar vi in podcast nummer tre.





PS vad gör vampyrer på sommaren uppe i Norden? Sover de igenom den för att undvika solen eller flyttar de söderut? Skriv gärna en roman om detta. Lovar att läsa (om den är bra)

Ibland vaknar mitt i natten jag av att en liten typ ropar Peppeeee! då brukar jag sömndrucket svara Kom hit. Sedan hör jag små jättesnabba steg som rusar igenom lägenheten och tystnar med att en liten typ klättrar upp i vår säng.

Det är på inga sätt en originell händelse i en småbarnfamilj, men ack så gullig.

Lisas och Johannas nya bok Vi måste sluta att ses på det här sättet har en trailer! (Den har också en blogg). Se den! Läs boken!


 

Klockan är halv tio här på västkusten och jag har precis kommit hem från skolan och tagit ett bad. Medan jag skriver det här (från sängen) är det tidig morgon hos många av er och ni står kanske hålögda vid kaffekokaren och scrollar igenom telefonen i jakt på nattliga blogginlägg, roliga statusuppdateringar på FB och dagens nyheter på Twitter. Gumoron, gumoron!

I dag har vi editerat filmklipp mellan nio och halv sex. Klockan sex bjöd skolan på en liten fest där radio- och tidningschefer minglade och några typer från operan uppträdde. Öppen bar och vansinnigt god mat. Jag gled runt och småpratade tills ming engelska tog slut. Trevligt så det förslår, men det skulle inte ha skadat att duscha och pudra min svettiga kropp mellan skola och fest. Drack två glas vitt vin för att dölja stanken.

Under veckorna som gått har jag fäst mig allt mer vid mina klasskamrater. Bra typer hela bunten. De är mellan knappt 25 och knappt 60 år gamla och det smyger hela tiden fram intressant fakta om dem. Som att den ena Pamelan (hon från Texas. Den andra har ju en roll i Glee) har skrivit flera ungdomsböcker och att en av dem ska filmatiseras. Sånt säger hon liksom i förbifarten.

Tydligen är det mest kvinnor som vill bli journalister. Det finns bara fyra eller fem män på vår kurs. Fyra ser jag när jag kollar på bilden nedan. Den ena Matt är inte med. Alltså min school husband.

På tal om män blir jag omotiverat irriterad när folk av kvinnligt kön poängterr att de ska träffa sina KILLkompisar. Som om att det finns kompisar och killkompisar. Och eftersom män traditionellt har lite högre status än kvinnor är det lite finare och mer spännande att umgås med killkompisar. Kompisar som kompisar säger jag. Basta.

God natt!

PS Anne! Berit kom i dag! Jag blev så jäkla glad. Det är som om min födelsedag fortsätter hela veckan. TACK! Så glad!

Brandalarmet jagade ut oss. Jag var den enda som älskade min dator tillräckligt mycket för att rädda den från brand,

Vi har inte hjärta att informera Vidar om att hans skateboard egentligen är en sparkbräda.

Ni vet den där ambivalensen man känner inför sociala medier då man försöker vara lite humoristisk på Facebook, skojar om analblekning i en statusuppdatering och ens pappa kommenterar?

Har ni en jobbfru eller -man? Ni vet, en platonisk, men avslappnad, nära och rolig relation med en kollega. Vanligtvis skaffar jag mig det. På Hbl var det givetvis Janne, på Riksdagen Nicke, på UM Matthias, på Papper antar jag att det var Karin och så vidare. Och så har ju Basse hängt med som min platoniska work lover (avsiktlig särskrivning) hur länge som helst.

Här på USC Annenberg antar jag att det är Matt (Vice-snubben) som är min skol-äkta man. Vi lunchar tillsammans ute på gräsmattan, skojar och hämtar kaffe åt varandra. I dag bjöd han mig på hälften av sin chili då jag glömt min egen lunch hemma. Om en och en halv vecka är bootcampen över och då kommer vi att skiljas.

Snubben till höger heter också Matt, men han är någon annans school husband.

Det här glömde jag säga i podcasten (trots att jag plikttroget skrivit ner det i min telefon). När man gör webbtv måste man vara intimare än när man gör tvtv. På internet är man nämligen van vid att hänga med sina kompisar och läsa personliga grejer på folks bloggar. Att köra traditionellt tv-manér på webben kan distansera tittaren. Detta lärde vi oss förra veckan.

Nu ska jag dricka ett glas kaliforniskt rödvin och se en film (alltså somna till en film).

Auf wiedersehen!

Hörni, tack för att ni tog er tid att berätta om er själva i inlägget under. Och TACK för att ni skrev så fina saker om bloggen! Sannerligen en bra födelsedagspresent. Och TACK Heidi för den fina dagboken! Jag blev så glad när jag öppnade postluckan.

Ni vet hur jag önskade att mina bästa vänner skulle stå och vänta på mig och ropa SURPRISE! när jag kom hem efter skolan. Jag fick inte det, men istället överraskade mina klasskamrater mig med blåbärspaj och Elmo-hattar mitt under dagens filmklippande. De hade skrivit fina saker på ett kort och jag blev lite rörd i hjärtat.

Klänningen fick jag av Maggan i födispresent. Barnet har jag gjort själv.

I morgon när jag vaknar är det min födelsedag! Jag är en stor förespråkare av att ordna kalas varje gång det finns minsta orsak till det och vad är ett tydligare skäl att fira än en födelsedag? Det här året befinner sig de flesta av mina vänner på en annan kontinent, men jag hoppas i smyg på en överraskningsfest. När jag kommer hem från skolan i morgon står mina bästa vänner i vardagsrummet och ropar SURPRISE!

Förresten, kan inte ni berätta lite om er själva som en födelsedagspresent till mig?

1. Vad heter du?
2. Var bor du?
3. Hur gammal är du?
4. Hur hittade du bloggen?
5. Hur länge har du läst?
6. Bloggar du själv? Var?
7. Vad gillar du mest att läsa om?