Jay leno, journalistens död och världens längsta hund
13 years ago
I dagens avsnitt av Vad har Peppe lärt sig under veckan som gått pratar vi extramycket journalistik. Maggie hetsar upp sig över en tweet från Expressen, jag berättar om hur mörk jag tycker journalistens framtid ser ut och så berättar jag om vad Jay Leno gav för karriärstips när jag träffade honom i torsdags.
Jag utgår från att de flesta av er lyssnar genom Itunes, men här är ändå Soundcloudlänken.
Jag utgår från att de flesta av er lyssnar genom Itunes, men här är ändå Soundcloudlänken.
En hyllning till bra poddar
13 years ago
Drog ut på en springtur och passade på att lyssna på Linns och Nadias SNAKK. Bra avsnitt som bland annat handlade om kroppsbehåring och hur orättvist det är att kvinnor förväntas raka sig överallt på kroppen, medan män kommer undan med att vara håriga som grizzlybjörnar. Jag är själv ganska slarvig med att raka mina ben och en gång kommenterade en läsare surt att jag stylat för många gånger med att jag har en ganska lätt hårväxt på benen och bad mig sluta upp med det.
Hur som helst så ÄLSKAR jag Linn och Nadia både i utanför SNAKK så jäkla roliga och opretentiösa kvinnor.
Jag hann inte hem innan podden var slut så jag klickade igång En varg söker sin pod där Liv och Caroline (som jag inte känner) bland annat pratade om hur man i en viss ålder förväntas byta ut hästar mot män. Under en period i livet är massor av flickor hästflickor, sen börjar de högstadie/gymnasie och byter ut hästhobbyn mot killhobbyn. Det jag tyckte var intressant var att man i stallet förväntades vara modig och stark (lyfta tunga saker, hoppa höga hinder och rida busiga hästar), medan man i pojk- och flickvärlden förväntas vara den svagare och ängsligare. Fin erfarenhet att som flicka lära sig att vara modig. Eller inte ens lära sig. Bara vara modig.
I En varg söker sin pod pratades det också om hur publicistklubben hade diskuterat sponsorerade podcaster* och hur kvinnor skrattar mer än män. Bra avsnitt också här.
*tycker själv att precis som dagstidningar och kommersiell TV har reklam kan podcaster ha sponsorer. Och att alla som gör radio på internet inte automatiskt blir journalister.
Such as waste
13 years ago
Ibland drar man på sig sina högklackade Acnen, borstar håret och limmar fast några av lösögonfransarna man fick av Hietanen innan man åkte. Sedan avbokar ens sällskap utegången och man finner sig själv nerhasad i soffan -jäkligt lång och snygg.
Susan 313
13 years ago
För bara en liten vecka sedan gick Maggie, Kaj och jag på Festival Supreme på Santa Monica Pier. Bland alla fantastiska komiker var Sarah Silverman min favorit. Så jäkla rolig människa!
Läste nyss på Weird Science (som tillsammans med Thunmans Tv-blogg är min favorit tv-blogg) att Silverman gjort en pilot för en tv-serie. Olyckligtvis ville varken NBC eller Fox ville ha serien (och jag fattar, den är inte FANTASTISK, snarare smårolig), men nu finns i alla fall piloten på Youtube.
Läste nyss på Weird Science (som tillsammans med Thunmans Tv-blogg är min favorit tv-blogg) att Silverman gjort en pilot för en tv-serie. Olyckligtvis ville varken NBC eller Fox ville ha serien (och jag fattar, den är inte FANTASTISK, snarare smårolig), men nu finns i alla fall piloten på Youtube.
Mitt slackerjag
13 years ago
Helt hypotetisk fråga: Skulle ni tappa all respekt för mig om jag sade att jag inför en föreläsning såg filmen istället för att läsa boken?
En promenad
13 years ago
Mike (som vi hälsade på i Seattle, den uppmärksamme läsaren minns nog) hade ett möte i Venice och passade på att hänga med oss både på torsdag kväll och fredag lunch. Magnus och jag beslöt oss för att vara europeiska och promenera hela vägen till Abbot Kinney. Det var alldeles för långt och vi borde verkligen ha åkt bil.
Under någon av de första veckorna tog Softy oss till restaurangen Gjelina på Abbot Kinney i Venice. Mycket trevligt ställe med de godaste zucchinipizzorna man kan tänka sig.
Ibland känns det nästan som om Santa Monica anstränger sig för mycket. Man ba: Okej, du kan tagga ner lite nu. Vi är imponerade! Du är snygg! Sisådär, ta det lilla lugna nu.
Det tog oss nästan en timme att promenera hem från Venice och när vi kom hem var vi hungriga igen. Jag slängde ihop lite aubergine-, tomatkross-, mozzarella- och parmesanröra och så drack vi lite vin. Livin la vida loca.
Under någon av de första veckorna tog Softy oss till restaurangen Gjelina på Abbot Kinney i Venice. Mycket trevligt ställe med de godaste zucchinipizzorna man kan tänka sig.
Ibland känns det nästan som om Santa Monica anstränger sig för mycket. Man ba: Okej, du kan tagga ner lite nu. Vi är imponerade! Du är snygg! Sisådär, ta det lilla lugna nu.
Det tog oss nästan en timme att promenera hem från Venice och när vi kom hem var vi hungriga igen. Jag slängde ihop lite aubergine-, tomatkross-, mozzarella- och parmesanröra och så drack vi lite vin. Livin la vida loca.
Jämställdhet är ingen känsla
13 years ago
Tack för era svar på frågan om ni är feminister eller ej! Någon undrade hur jag kan säga att man inte kan vara subjektivt jämställd, men att det samtidigt kan finnas olika sorters feminism. Bra fråga! Funderade på den hela dagen.
Så här tänker jag: Jämställdhet är ingen känsla. Man kan inte leva ett subjektivt jämställt liv. Om man är osäker på om man lever i en jämställd familj kan man fråga sig: Delar vi på föräldraledigheten? Har den den ena föräldern gått ner i arbetstid efter att barnet(n) kom? Hur fördelas hushållsarbetet? Vem stannar hemma med sjukt barn osv.
De flesta av oss lever antagligen någonstans på en skala mellan ganska jämställt och helt åt helvete ojämställt. Det är nämligen fruktansvärt svårt att leva jämställt. Enligt Mittuniversitetet i Sverige lyckas mindre än vart tionde par leva jämställt hemma. Det är först när mannen är arbetslös – och kvinnan arbetar mer än heltid – som vi lägger lika mycket tid på barn och hushållsarbete.
Gällande olika sorters feminism så tycker jag precis som Smilla att det är bra att det finns olika sorters feminism: "...och tycker det behövs varians och diversitet inom feminism (och det finns, feminismer i plural är redan nu och har länge varit fallet). Ingen -ism får bli för dogmatisk, för då blir den också uteslutande. Feminism borde per definition vara inneslutande, så med för stark övertro till enbart en rätt väg går mycket förlorat."
Kallar man sig feminist inser man att kvinnor och män inte har samma möjligheter och skyldigheter i vårt samhälle och är villig att agera för att det ska bli en förändring. Sedan finns det olika sorters feminister som särartsfeminister, likhetsfeminister, radikalfeminister, anarkistfeminister och flera andra. Vad de har gemensamt är att de vill jobba för en förändring som mot ett mer rättvist samhälle.
Här på bloggen upplever jag ibland att folk blandar ihop det att vara nöjd med att leva jämställt. Man kan säkert vara nöjd i ett ojämställt förhållande, men om den ena till exempel sköter allt oavlönat hushållsarbete, medan den andra tjänar alla pengar är det inte jämställt. Trots att man är lycklig. Jag kan ha fel, men upplever att jämställdhet är lite av ett statusord som folk gärna vill slänga omkring sig med, medan det känns lite farligare att kalla sig feminist.
Jag tror inte att någon skulle säga högt att hen är emot jämställdhet, men det är en helt annan sak att verkligen göra något för att skapa en mer rättvis värld*.
Men jag kan naturligtvis ha fel. Viktigt är i alla fall att vi pratar mycket om det här.
*nu menar jag inte att ni som inte vill kalla er feminister skulle vara freeriders. Jag är säker på att många av er menar lika mycket hard core allvar med jämställdhet som feminister.
Så här tänker jag: Jämställdhet är ingen känsla. Man kan inte leva ett subjektivt jämställt liv. Om man är osäker på om man lever i en jämställd familj kan man fråga sig: Delar vi på föräldraledigheten? Har den den ena föräldern gått ner i arbetstid efter att barnet(n) kom? Hur fördelas hushållsarbetet? Vem stannar hemma med sjukt barn osv.
De flesta av oss lever antagligen någonstans på en skala mellan ganska jämställt och helt åt helvete ojämställt. Det är nämligen fruktansvärt svårt att leva jämställt. Enligt Mittuniversitetet i Sverige lyckas mindre än vart tionde par leva jämställt hemma. Det är först när mannen är arbetslös – och kvinnan arbetar mer än heltid – som vi lägger lika mycket tid på barn och hushållsarbete.
Gällande olika sorters feminism så tycker jag precis som Smilla att det är bra att det finns olika sorters feminism: "...och tycker det behövs varians och diversitet inom feminism (och det finns, feminismer i plural är redan nu och har länge varit fallet). Ingen -ism får bli för dogmatisk, för då blir den också uteslutande. Feminism borde per definition vara inneslutande, så med för stark övertro till enbart en rätt väg går mycket förlorat."
Kallar man sig feminist inser man att kvinnor och män inte har samma möjligheter och skyldigheter i vårt samhälle och är villig att agera för att det ska bli en förändring. Sedan finns det olika sorters feminister som särartsfeminister, likhetsfeminister, radikalfeminister, anarkistfeminister och flera andra. Vad de har gemensamt är att de vill jobba för en förändring som mot ett mer rättvist samhälle.
Här på bloggen upplever jag ibland att folk blandar ihop det att vara nöjd med att leva jämställt. Man kan säkert vara nöjd i ett ojämställt förhållande, men om den ena till exempel sköter allt oavlönat hushållsarbete, medan den andra tjänar alla pengar är det inte jämställt. Trots att man är lycklig. Jag kan ha fel, men upplever att jämställdhet är lite av ett statusord som folk gärna vill slänga omkring sig med, medan det känns lite farligare att kalla sig feminist.
Jag tror inte att någon skulle säga högt att hen är emot jämställdhet, men det är en helt annan sak att verkligen göra något för att skapa en mer rättvis värld*.
Men jag kan naturligtvis ha fel. Viktigt är i alla fall att vi pratar mycket om det här.
*nu menar jag inte att ni som inte vill kalla er feminister skulle vara freeriders. Jag är säker på att många av er menar lika mycket hard core allvar med jämställdhet som feminister.
Basse, jag saknar dig!
13 years ago
Feminism
13 years ago
Charlotte som skriver den utmärkta bloggen Charlotte hit och dit där hon bland annat diskuterar patriarkat och historia brukar säga att hon inte kan kalla sig feminist trots att hon är för jämställdhet. Om jag tolkat henne rätt finns det för många kuckun inom feminismen.
Själv resonerar jag så här: Som feminist strävar jag efter ett jämställd samhälle där kvinnor och män har samma möjligheter, skyldigheter och rättigheter. En feminist inser också att det inte är så ännu. Att kvinnor och män har olika förutsättningar är inte en åsikt, snarare fakta.
Jag tycker inte exakt lika som alla feminister, men jag antar att man kan vara medlem i till exempel Miljöpartiet eller Kristdemokraterna trots att man inte skriver under precis allt som precis alla andra i partiet tycker. Att det handlar om grundläggande värderingar som måste vara lika.
Jag är nyfiken på om ni är feminister och i så fall varför/varför inte?
Själv resonerar jag så här: Som feminist strävar jag efter ett jämställd samhälle där kvinnor och män har samma möjligheter, skyldigheter och rättigheter. En feminist inser också att det inte är så ännu. Att kvinnor och män har olika förutsättningar är inte en åsikt, snarare fakta.
Jag tycker inte exakt lika som alla feminister, men jag antar att man kan vara medlem i till exempel Miljöpartiet eller Kristdemokraterna trots att man inte skriver under precis allt som precis alla andra i partiet tycker. Att det handlar om grundläggande värderingar som måste vara lika.
Jag är nyfiken på om ni är feminister och i så fall varför/varför inte?
Strategier som backfire
13 years ago
När man själv tycker att man är en ganska avslappnad förälder och låter barnet lämna all sin middag på tallriken. Man vill ju inte skapa obehagliga associationer kring maten.
Man lutar sig tillbaka i stolen och ba:
"Ungen äter nog när hen blir hungrig"
Sen väcks man i ottan av ett odjur vrålar en i örat:
"PEPPE JAG ÄR HUNGRIG! FRUKOST!"
Och inser att barnet från och med nu äter upp all sin fucking middag.
Man lutar sig tillbaka i stolen och ba:
"Ungen äter nog när hen blir hungrig"
Sen väcks man i ottan av ett odjur vrålar en i örat:
"PEPPE JAG ÄR HUNGRIG! FRUKOST!"
Och inser att barnet från och med nu äter upp all sin fucking middag.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.