Grät mig igenom det andra avsnittet av Maggies program Hjärtevänner (det går att se det även om man bor utanför Finlands gränser). När jag torkade mina tårar och snöt mig med ett trumpetliknande ljud slog det mig att generationen 70+ blir generade när Magnus frågar dem om hur de vill att en framtida partner ska se ut. Att välja någon på basen av hens utseende kommer inte på fråga. Åtminstone inte att öppet tala om det.

Min egen mormor Maj-Lis skulle aldrig ha kommenterat folks utseende (om hon blev pressad skulle hon kanske ha sagt att tatueringar inte kommer högst upp på listan). I dag pratas det på ett helt annat sätt om hur folk ser ut.

Nu har jag ju bara dokumenterat en del av allt som hänt och till min egen stora besvikelse har det blivit alldeles för få bilder på mina klasskamrater och skolan, men som tur är finns det ännu tid att åtgärda.

En av de första dagarna. Vi är galet jetlaggade och tar strandvägen söderut mot piren. Kan knappt fatta att vi flyttat hit och att det är så fint.

Hänger med Softy och Fred. Fred jobbar med ungdomar, främst från Centralamerika, som behöver hjälp med att hitta rätt i det amerikanska systemet. Softy är kompis från Finland som skriver böcker.

Innan skolan börjat har jag en massa tid och vi tar vår nyinköpta bil ner till OC för att kolla på delfiner och blåvalar.

Träffar Minna som läst bloggen och nu är en vän. Vi äter middag på Farmer's Market i The Grove och missar gratiskonserten vi skulle se.

Åker till Griffith park och introducerar Vidar för hästar.

Går på Dodgers basballmatch med några av mina klasskamrater. Slutet av augusti och stekhett. Vi parkerar bilen nånstans i Echo Park och promenerar fram till stadion.

Fattar inte alla regler i spelet, men dricker en svindyr öl och beundrar omgivningen.

Promenerar ända till Venice och hänger lite på stranden.

Korkea-aho och Maggie dricker sig igenom West Hollywood och brunchar sedan bakis med oss andra.

Går på storloppis inne i Downtown. Köper ingenting, men Vidar har sönder en vargmask.

Magnus får en filmkamera och börjar göra Youtube-filmer om Los Angeles och främst sig själv.

Jag gör ett skolarbete om Los Angeles svar på Rödbergen -Echo Park.

Vi hänger på stranden, men doppar oss nästan aldrig i Stilla Havet.

Köper hämtpizza (mozzarella, nötter, pesto och tomat) och åter den utomhus till solnedgång.

Nu börjar min engelska lossna. Höll en presentation på dagens föreläsning och klarade till och med av att skoja lite med klassen och min professor. Kändes som en stor seger. Det är visserligen fortfarande omöjligt för mig att uttala orden: grocery och burglary och samtidigt bibehålla min värdighet, men för övrigt är jag okej.

Barnen på bilden har ingenting med inlägget att göra. De symboliserar bara livets allvar.

Jag måste tipsa er om Humans of New York. En snubbe vid namn Brandon Stanton får sparken från sitt jobb inom investeringsbranschen. Han flyttar till New York, börjar ta bilder av folk han möter på stadens gator. Och han inte bara fotar, han pratar också med människorna och skriver ner deras historier. Mycket fint.

För nån dag sedan lade jag ut den här bilden på bloggen och fick kommentaren:

"Oj en liten bebismage där! Grattis!"

Jag vet inte riktigt vad som händer på bilden, men eftersom vi inte ska inte ha fler barn är det väl enbart vanlig bukfetma som jag visar upp. Jag fnissade lite åt kommentaren och gick vidare i livet. På det stora hela är jag nöjd med min kropp. Den levererar bra spring och ork.

MEN efter att Matilda och Alexandra förtjänstfullt påpekade att man inte gratulerar någon till graviditet förrän den som magen sitter på säger nåt slog det mig att jag kanske borde upprepa den enkla regeln:

Fråga aldrig en kvinna om hon är gravid. 

Inte bara för att det får kvinnor att tro att det naturliga är att ha en platt mage och att man är gravid eller fet om det putar lite, men också för att det finns folk som verkligen vill bli gravida och kämpar med hormonkurer och annat jox som lätt gör en uppsvullen utan att man för den skull är grävid.

Folk som väntar barn vill i regel själva vara de första som berättar det.

När Magnus och Vidar presenterar sig brukar amerikanerna säga:

"Oh, that's a strong name!"

Jag antar att de får nåt slags världens starkaste man- eller vikingvibbar av namnen. I fredags ringde Maggie för att beställa hämtpizza (som vi skulle äta på stranden till solnedgången med Kaj). När han presenterade sig fick Magnus som vanligt höra att han hade ett mäktigt namn och när det blev dags att ange sitt efternamn bokstaverade Magnus som vanligt Öhman.

"O-H-M-A-N"

Snubben i andra ändan var tyst en stund. Sen sa han vörnadsfullt:

"Your name is Magnus Oh Man?"

Vi fick rabatt.

I veckans Vad har Peppe lärt sig under veckan som gått gästar den finlandssvenska kulturpersonligheten Kaj Korkea-aho podden. Vi pratar om mode, om att vara ett brand och så uttrycker Kaj sin avsky för mänskliga hastaggar. Prenumerar på Itunes eller klicka på Soundcloud.

Så här inför Halloween, så vi kommer in i stämningen, vill jag bjussa på den här kusliga The Walking Dead-bilden. Dimman låg tät över piren och zombierna kände lukten av färskt människokött när Kaj, Maggie och jag promenerade ner mot festivalen i går eftermiddag.

Två av mina favoritkvinnor Linn Jung och Nadia Boussir har startat en podd! I det första avsnittet pratar de om Linns babyfeber och Nadias djävulska PMS och det är verkligen sjukt proffsigt och intressant. Lyssna, lyssna på Snakk!

I går var en overkligt fin dag. Brunch i Venice och med Softy och Fred. Vi har inte setts på nästan en månad och återföreningen var fin. Vi åt så vi nästan sprack och återvände sedan till Santa Monica för att skriva en analys om stereotyper i tv-serier (jag) och slappa (Kaj, Vidar och Magnus).






Sedan gick vi på Festival Supreme med bland annat Zach Galifianakis, Tenacious D, Adam Sandler, Princess, Reggie Watts, Triumph The Insult Comic Dog, The Loneli Islands och Sarah fucking Silver man! Och Kaj Korkea-aho!