Före jul anlände Lundias katalog till Los Angeles och min brevlucka. Inte nog med att att det här finländska företaget gör fruktansvärt snygga och hållbara möbler (Karin brukar säga att man ska shoppa kläder som är inhemska, har en historia och håller länge. Samma regel gäller möbler), dessutom jobbar kompisar och mycket bra typer där: Michaela von Wendt som VD och Lotta Fagerlund som marknadsförings- och kommunikationschef.

Läser att brittisk press förfasar sig över att Kate Winslet har tre barn med tre olika män och, vänta det blir värre, att den yngsta ungen Bear heter Winslet i efternamn. Kvinnan har med andra ord haft sex med minst tre snubbar och dessutom gett det yngsta barnet sitt eget efternamn istället för pappans!

Och jag fattar ju att media världen över vill samla klick genom att trötta feminister som jag länkar till dem och säger: "Kom igen, det angår inte oss vem Winslet har sex med och en mor får så klart ge sitt efternamn åt sin avkomma. Varför skulle hon inte göra det? Hon har ju vanligtvis burit, förlöst och ammat ungen?"

Trots att jag inte borde belöna Time Entertainment (edit: fast bra att Winslet får komma till tals) med en länk för att de skriver om sånt här tycker jag att det är viktigt att vi pratar om dubbelmoral och att det inte finns någon biologisk orsak till att ungar ska heta samma sak som sina pappor (eller att kvinnor ska ta sina mäns namn om de väljer att gifta sig). Personer i en familj älskar inte varandra mer för att de heter samma sak. Ett namn är trots allt bara ett namn. Man hör inte ihop mer för att man heter samma sak. Och är man romantiker och vill heta samma sak är det naturligtvis lika okej. Alla vinner.

Det som däremot är intressant och sorgligt är dubbelmoralen. Ingen tycker att det är speciellt konstigt att (kändis)män har barn med olika kvinnor eller att kvinnor och barn automatiskt tar/får sin mans/pappas efternamn. Kvinnor och män, mammor och pappor granskas och döms fortfarande utgående från olika premisser.

När Magnus och jag gifte oss och senare fick barn sa folk åt oss att det var praktiskt och fint om hela familjen hette samma sak. Magnus beslöt sig för att heta Silfvenius Öhman och Vidar heter Vidar Öhman. Men ärligt talat så har jag ännu inte sett några för- eller nackdelar med att hela familjen heter Öhman.

Förutom då kanske att folk här i USA tycker att Magnus är en supermaskulin nordisk viking när han presenterar sig som Magnus Oh Man.

De här sista lediga dagarna sitter jag och redigerar manuset. Läser ett stycke åt gången och avbryter genast när jag kommer på mig själv med att bli uttråkad eller för sträng med redigeringen. Ibland vill jag massakrera alla mina darlings. Jag antar att man ständigt utvecklas som skribent och det som jag skrev för ett år sedan nu ter sig nu omoget och tråkigt. Eller så beror det på att jag lästa samma sak tuuuuuusen gånger. Målet är i alla fall att ha en ganska snygg version att skicka till min redaktör nästa vecka.

Under processen har jag pratat otrohet med en massa olika människor och kommit fram till att det är otroligt vanligt med otrohet och att alla otrohetsaffärer är precis likadana och ändå olika. Så gott som alla som bedrar sin partner tänker: YOLO! Vem bryr sig om hundra år? Fast problemet snarare är att det vanligtvis finns fler människor involverade och de bryr sig jävligt mycket just nu och lever också bara en gång.

Det är Sanna Mander som gjort pärmen.

När jag träffade Magnus gjorde han morgonradio och hade som vana att somna tidigt på kvällen till en film. Det tog inte länge innan han indoktrinerat mig i den här (o)vanan och likt en pavlovsk hund vill jag somna så fort någon trycker på en film. Därför föredrar jag tv-serier. Bra format och roligt att de i bästa fall fortsätter i många säsonger. Ibland är de tyvärr så bra att jag önskar att jag kunde göra en Eternal Sunshine of the Spotless Mind och radera en TV-serie från mitt minne och sedan se den från början. Bland annat dessa önskar att jag kunde se med en ren hjärna:

1. Borgen (tack Basse).

2. Girls

3.Breaking Bad

4. House of Cards

5. Sopranos

6. Six Feet Under

7. LOST

8. Bron

9. Masters of Sex

10. Förbrydelsen



*fast vi såg The Wolf of Wall Street och den var riktigt jäkla bra.

Förresten så njuter jag så otroligt mycket av att vara ledig. Läser böcker, ser på film, tar tupplurar och hänger med Vidar och Magnus. Så jäkla skönt och kravfritt och lite lugnet före stormen.

Alltså det är inte det att jag inte själv skulle tycka om att höra att jag är snygg, men när mina väninnor eller jag varit med på TV, sprungit ett halvmaraton, skrivit en bok, hållit en föreläsning eller vad det nu kan vara, vore det trevligare att höra att människorna som vill vara snälla och uppmuntra en säger något om själva prestationen, ej om utseendet. Det blir så jäkla mycket fokus på hur en ser ut, istället för vad en gör.

Här kommer några alternativ till snygg, vacker och söt:

Kompetent
Smart
Professionell
Rolig
Saklig
Intelligent
Skicklig
Kunnig
Grym!
Stark
Insatt
Bildad

Själv försöker jag dessutom undvika ordet duktig, ett i grunden bra ord som tyvärr ändå ger mig associationen till det man säger när ens barn levererat på pottan eller ens hund sitter och väntar när man ber om det. Men det handlar kanske mer om mig än om själva ordet.

Det ska bli roligt med en ny termin av skola och nya lärdomar, men såhär oss emellan är jag lite nervös för att det ska vara lika tungt som under hösten. Nånstans i slutet av oktober tappade jag ju hår och utvecklade stressakne. Ska ta det så jäkla lugnt den här sista veckan av frihet och sedan köra vårterminen like a BOSS.

En rolig grej med att bo i Los Angeles är alla galna livsöden en får ta del av. För ett par veckor sedan fick jag skjuts med en Uber-chaufför som berättade att han var före detta proffsboxare. Han hade boxats i Rysslands OS-lag, sedan pensionerat sig, flyttat till USA, fått jobb som livvakt åt en rysk miljonär och sedan varit tvungen att säga upp sig då miljonärens fru stött på honom vid upprepade tillfällen. Nu körde han lyxtaxi och Uber och funderade på att flytta tillbaka till Moskva.

I dag hälsade vi på några kompisar i Marina del Rey, tog oss ett dopp i poolen och började prata med en kille i trettioårsåldern. Han berättade att han för drygt tre år sedan lämnat en sekt i Ohio, kommit till Los Angeles med 200 dollar på fickan, börjat jobba på Starbucks i Beverly Hills, sedan fått jobb på ett företag som gör software och nu var chef för ett tiotal personer.

Själv känner jag mig som en ganska oäventyrlig typ när jag hör folk berätta sånt här

Det var svalt i luften och varmt i poolen. Vi marinerade oss i tre timmar.

Samma Linnéa från inlägget under beslöt sig förra året att inte shoppa på H&M;, i år tog hon utmaningen ett steg längre och lovar att inte köpa ett enda klädesplagg. Jag gillar konkreta nyårslöften och ofta funkar de bäst om det handlar om att avstå från någonting. Karin, som för övrigt skickade mig ett så otroligt fint julpaket, följde upp förra årets nyårslöften och checkade av de som hon följt. På så sätt är en blogg bra att ha, enkelt att hålla ett öga på sig själv.

Själv har jag gjort några konkreta löfte gällande konsumtion, springande, datoranvändning och jobb sent på kvällarna, men framför allt har jag lovat mig själv att bli mer självsäker i arbetssammanhang. Jag går omkring och tror att alla andra, speciellt de som är äldre eller har en bättre tjänst, alltid är smartare och mer kompetenta än mig.

Ett så sjukt bra paket som bara fortsätter att leverera.

Linnéa pratade om sin smarta kompis Kajsa Ekis Ekman och samma dag kom Ekmans bok Varat och varan på posten (tack Puva!). Boken handlar om prostitution, eller könsköp som Ekman använder, och drar paralleller mellan surrogatmödraskap och sexköp. Hon pratar mycket om ordet offer och hur vi använder de som ett misslyckande eller till och med något skamligt. Om man säger att kvinnorna som säljer sina kroppar är starka affärskvinnor och att kalla dem offer är att nervärdera dem legitimerar man sexköpen.

Ett offer och är någon som drabbats av något. Offer är inte motsatsen till stark, aktiv eller smart. Också starka, aktiva människor kan drabbas och bli offer. Boken handlar också om hur svårt det är att skilja på sex och jaget och refererar till hundratals intervjuer med prostituerade (på det stora hela har Ekman gjort ett svinbra jobb med källhänvisningar). Enligt Ekman handlar få rapporter och forskning om själva sexköparen och det som händer när man köper sex. Istället skapar man illusionen av en neutral affärsöverenskommelse (98% av sexköparna är för övrigt män. Män som köper kvinnor, män och barn).

Jag jobbade för Eva Biaudet på Riksdagen 2005 då en sexköpslag diskuterades. Det var väldigt intressant och ganska hemskt att uppleva allt hat som Biaudet fick ta emot för att hon ville få igenom sexköpslagen. Det hela slutade med en ljummen kompromiss om att det bara är förbjudet att köpa sex om man misstänker trafficing. I Sverige och Norge finns redan ett förbud mot sexköp, men länder som Tyskland, Holland och Australien helt legaliserat prostitution.

Jag skulle gärna vilja referera hela boken för er för det står så mycket smart och intressant i den (en del handlar om barnprostituion, riktigt vidrigt), men köp den istället. Låt Varat och varan, Prostitution, surrogatmödraskap och den delade människan bli årets första boktips på den här bloggen.

Så jäkla bra år som gått och så spännande att se vad 2014 hittar på. Det känns verkligen som om vad som helst kan hända. Det enda som är säkert är att den här bloggen kommer att bestå och att 2014 blir ett bra bloggår. Jag tycker så himla mycket om att skriva här och det är för att ni är så himla roliga och lärorika och inspirerande när ni kommenterar. TACK från hjärtat för att ni hänger här!

Jag hoppas att ni får en fantastisk kväll i kväll. Nu kör vi.

GOTT NYTT ÅR!