I dag har jag vid upprepade tillfällen frågat Magnus vad jag ska blogga om utan att få ett tillfredsställande svar. Ni vet hur det är, ibland har man det bara inte i sig. Jag har ej heller klarat av att redigera bokmanus, skriva gradu eller fila på kortfilmstreatment. Istället har jag hasat omkring i mjukisbyxor, känt mig värdelös, småätit choklad (Vidar har naturligtvis genast upptäckt det: "Peppe, choklad!" Jag: "Mmmnej." "Peppe, kan jag också få choklad?" Ungar har nåt slags sjätte sinne för att lukta till sig choklad i ens andedräkt. Brainstormar lite: Man kunde kanske använda barn som knark- eller likhundar?  Om choklad hade nåt med brottet att göra alltså, Kokain som smugglas i chokladtomtar eller person som dränkts i en jättestor tunna med varm choklad) och så har jag varit sur på banken som strulat med våra kort. IGEN. Onödig torsdag.

Sen blev det kväll, jag korkade en öl och lyssnade på Linda Pira. Nu känns det bättre, tackar som frågar.

Jag är säker på att orden i signaturmelodin till Thomas the Train är lite annorlunda än det Vidar fått för sig, men efter att ha Youtubat tåget går barnet omkring och sjunger: "Thomas and his sexy friends..." .

En jäkligt catchy melodi, under de senaste dagarna har jag själv kommit på mig med att sjunga om tåget Thomas och hans sexiga vänner.

Medan Vidar somnade på min axel befriade jag mig själv från skrivuppgifter och såg istället några TED Talks på Netflix. Gillade speciellt mycket Ted Head Games och den allra första föreläsningen om hur man avslöjar en lögnare. Se också Blackfish när ni ändå håller på. Och Food Inc.

Under den senare hälften av december kom några av våra bästa vänner från Stockholm och Paris och bodde hos oss. Fördelen med att ha inneboende är inte bara de mysiga familjemiddagarna, utan också att man också gör så många utflykter. Här är några höjdpunkter:

Disneyland är verkligen galet fint och trots att det inte blev så mycket åka av (höhö) så var ungarna så lyckliga över alla prinsessor, bilar, mussepiggar och slott att jag inte kunde låta bli att dras med i entusiasmen. Disneyland vid jul är som en tredje shot espresso i ditt morgonkaffe. Två körsbär på grädden i din glass. En long island ice tea, med extra allt. Man ba: Whoopaah!


Vid det här laget vet ju alla att Pixar lägger nåt slags knark i sina bilfilmer. Jag har aldrig sett mitt barn  tråna efter något lika mycket som den här röda bilen. Inte heller sett honom lika andäktig som när han fick träffas Blixten McQueen.


Bara att åka ner till Malibu och hänga lite på stranden bland alla surfare är en höjdpunkt. Senare har jag sett hur många vithajar det finns i vattnen rakt utanför stranden (här och här på Youtube) och trots att det är ytterst sällsynt att de här djuren äter upp människor kan jag inte låta bli att vara imponerad över surfarnas mod.


Åka upp till Observatoriet i Griffith Park är ett annat nöje som är gratis och mycket fint. Perfekt plats att ta turistbilder med Hollywoodskylten i bakgrunden. Tips: åk upp vid solnedgången.


Delfiner som simmar bredvid båten utanför Marina Del Rey!



Och gråvalar! I år har man sett dubbelt så många migrerande gråvalar jämfört med förra året skrev L.A. Times i dag.

Hästarna i Griffith Park! Lurviga och snälla och perfekta för en om man är tre år.


Universa Studios. Vi gick på juldagen och belönades med korta köer och fint väder. Den entimme långa studioturen var bäst. Jag var livrädd då King Kong och T-Rex körde en 3D fight.

På tal om sunda kroppar som nämndes i kommentarsfältet i ett inlägg under så undrar jag nu vad som definierar en "sund kropp". Är det BMI, vikt, celluliter, skymtande revben, putmage eller muskler? Jag vet faktiskt inte. Det jag vet är att det är jäkligt komplicerat att vara kvinna, en ska inte vara för tjock och inte för smal. Ständig fokus på kroppen. Och inte nog med att böcker, bloggar, magasin, tv-program och reklam aldrig slutar påminna oss om hur vi ska se ut, dessutom hjälper vi själva som privatpersoner till genom att recensera varandras kroppar. Det är så himla tröttsamt att tillhöra den del av befolkningen vars kroppar ständigt blir granskade.

Jag vet inte hur ni resonerar, men jag tycker att det är lika fult att kommentera en väldigt smal människas kropp som att recensera en överviktig människas. Jag är på inga sätt immun själv. Springer en extra kilometer när någon undrar om jag är gravid på en bloggbild. Jag tycker mer om att ha platt mage än lovehandles. Jag tränar för att att det gör mig glad, men också för att ha en spänstig kropp. Gud vad skönt det vore att ibland få vara man. Tänk att få gå omkring utan att få sin kropp bedömd.

Och om man vill bli lite konspiratorisk så finns det en massa företag som tjänar miljoner på att vi ständigt är lite missnöjda med våra kroppar. Under höstterminen gjorde jag ett skolarbete om bantningsindustrin och bara förra året drog just den här branschen in omkring 60 miljarder dollar i USA. Genom att hela tiden prata om hur andra människor ser ut och borde se ut hjälper vi den här industrin att håva in ännu mer pengar. Det är sällan man själv som tjänar på att hela tiden renovera sin kropp.

Vad jag menar att det inte bara finns en sorts kropp som är hälsosam.

Vi var tvungna att banda in podden två gånger eftersom det blev så dålig fiilis i slutet av den första
Men här är den nu. Årets premiär av Vad har Peppe lärt sig under veckan som gått. Vi pratar om hur opålitlig hjärnan är, om hur viktigt det är att kunna pitcha idéer och om hur man inte ska sitta och ruva på sina idéer. Var så goda!