Villebrådet
12 years ago
Först, tack så mycket för att ni svarar på inlägger under och berättar lite om er själva! Kul att en en stor del av er kommer från några av mina favoritbloggar: Linn, Lisa och Sara.
Eva skrev: P.S. Jag läste nyligen ut Vackra människor. Tack för en intressant bok! Jag är fundersam och provocerad. Men att boken väcker tankar är säkert ett tecken på att du lyckats. Jag känner att jag t.o.m. längtar efter en bokcirkel eller bokblogg där jag kan vädra alla funderingar. Vill du veta vad vi läsare tänker och tycker? Kanske du kan fråga oss i ett inlägg? Många som läst romanen vallfärdar säkert hit. :)
Hej Eva, så roligt att du läst boken! Det känns fortfarande helt sjukt att folk verkligen sitter och LÄSER den.
Jag är sannerligen ingen erfaren författare (nån sa att man måste skriva minst två böcker för att få kalla sig författare och jag klarar med nöd och näppe det testet), men så här känner jag kring tyckande och funderingar kring min bok:
Eva skrev: P.S. Jag läste nyligen ut Vackra människor. Tack för en intressant bok! Jag är fundersam och provocerad. Men att boken väcker tankar är säkert ett tecken på att du lyckats. Jag känner att jag t.o.m. längtar efter en bokcirkel eller bokblogg där jag kan vädra alla funderingar. Vill du veta vad vi läsare tänker och tycker? Kanske du kan fråga oss i ett inlägg? Många som läst romanen vallfärdar säkert hit. :)
Hej Eva, så roligt att du läst boken! Det känns fortfarande helt sjukt att folk verkligen sitter och LÄSER den.
Jag är sannerligen ingen erfaren författare (nån sa att man måste skriva minst två böcker för att få kalla sig författare och jag klarar med nöd och näppe det testet), men så här känner jag kring tyckande och funderingar kring min bok:
Att skriva tidningsartiklar, kolumner, recensioner, blogg och twitteruppdateringar är visserligen personligt, men också ett slags jobb (på en skala är artiklar mer och blogg mycket mindre). Att skriva bok är intimt, köttigt och ärligt. Det finns ingen professionell sköld att gömma sig bakom. Det personligt och naket. Det att litteraturvetare och professionella recensenter skriver om romanen är pirrigt och roligt, men också ett nödvändigt ont. Det svider ordentligt när en recensent missförstår (och missförstår hen är det delvis mitt fel som inte varit tydlig nog eller bara dålig) eller inte gillar. Det känns också fruktansvärt bra när personen som läser verkligen FATTAR (som Kulturtimmens recensent Dönsberg).
Ingen blir gladare än jag när folk läser boken och jag vill gråta av glädje när folk säger att de tyckte om historien. Jag älskar att den provocerar och väcker tankar. Jag diskuterar väldigt gärna ämnen i boken (bortskämda trettioåringar, innerstadselitism, feminism, dödsångest etc). Kom gärna med era funderingar! Men kom ihåg att det är en fiktiv historia, inte ett manifest.
Däremot, att lyssna till kritiska recensioner av alla som läst boken är som att få sin personlighet recenserad av människor som inte är en psykologer. Mycket kan säkert stämma, men jag vet ändå inte riktigt vad jag ska göra med den informationen, förutom att den sannolikt kommer att spöka hos mig när jag känner mig nere och inte nödvändigtvis gör mig till en bättre skribent eller människa.
Vad jag försöker säga är kanske: att skriva bok gör en till ett villebråd, så var lite varliga när ni vardagsrecenserar böcker inför deras författare.
Peppe Öhman
Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.
Fager Dam · 12 years ago
Jag bloggade i januari om hur jag i tiderna sågade jag min kompis Terhi Kuusistos roman och trodde jag var så ärlig och hjälpsam. Gud så jag skäms för det. Låt proffsen vara stränga, det säger jag nu. Jag är inte en sån expert på litteratur att jag ska randomly börja finkamma till exempel din bok på småfel. Jag märker att jag måste ta det lilla lugna med min bokvlogg också, som faktiskt inte ska bestå av recensioner utan bara vara jag som övar på att videblogga genom att prata lite om böcker jag läst.Gällande din bok, så tyckte jag den var rolig men blev också ställd av att karaktärerna var så osympatiska. Till skillnad från nästan alla andra böcker i världen så kunde jag inte tänka att "äsch bara roman höhö" för där är så mycket av miljöer och typer jag känner, och jag känner dig lite grann, och det är liksom baksidan av en värld jag försöker navigera i. Det som är intressant är att de här karaktärerna är precis sådana som man "ska" vara idag. Precis sådana som jag försökte vara i 20-årsåldern. Och efter att ha läst slut var jag så där att... but why? Varför har jag idoliserat det här glassiga veckotidningslivet? Så det var många tankar som väcktes. Och så köpte jag doftljus som Sanna i boken och nu doftar det konstigt hos mig.
Peppe · 12 years ago
Minns ditt inlägg om att såga böcker (läser såklart alltid din blogg). Jag har garanterat gjort samma sak, varit sträng som fan bara för att själv låta proffsig. Jag vill avsiktligt låta karaktärerna vara osympatiska (men också sympatiska och mänskliga hoppas jag) för att de skulle bli verkliga och för att ingen skulle stå ut som en hjälte/hjältinna. Tänker att alla människor har alla egenskaper inom sig. Ber om ursäkt för de där doftljusen.
Sara · 12 years ago
Alltså allt blir ju mycket konstigt när det gäller att ge ut en bok: å ena sidan den där pausen som uppstår när folk har läst den men inte vill säga det, å andra sidan den översvallande feedbacken i form av goda råd och påpekanden och dittan och dattan vad gäller hur realistisk den är och hurudana karaktärerna är, för att inte tala om kategorin där läsaren "känner igen" mej eller nån annan eller varför inte rent av sej själv i boken - jag vet inte, jag blir bara otroligt ställd och förlägen och förvirrad och önskar mej blott en papperspåse att dra över huvudet.
Peppe · 12 years ago
Men exakt så! Precis. Precis. Precis.
minna lindeb · 12 years ago
Det är nog alltid lika modigt att skriva en bok som alla läser.Alltid så naket, så utsatt.Men vad tjänar det till att dölja och förfalska och tiga?Större mod ger fler möjligheter för alla.Man vill ju tycka till om litteratur för att det känns som nånting angeläget och viktigt, nästan avgörande ibland. Men du säger det så bra. När en recensent är där med saltet eller sockret i det öppna och det utsatta är allting plötsligt tillåtet. Vilka intrång och påtramp som helst. Då kan det plötsligt bli långt till nåt som liknar helt vanlig respekt.
Peppe · 12 years ago
Utsatt är helt rätt ord. Minna, du uttrycker dig så bra.
Peppe · 12 years ago
eller "väl" som man säger om man kan svenska.
Anonym · 12 years ago
Finns boken på typ Akademen eller måste man köpa den via nätet? :) Jag vill läsa den!
Eva · 12 years ago
Hej Peppe, tack för ditt svar! Jätteintressant att läsa hur du känner. Dels eftersom jag till vardags brukar slentrianmässigt slänga ur mig kommentarer om böcker, och dels för att jag också är recensent och litteraturvetare. Det var fem före att jag skulle ha recenserat Vackra människor för Vasabladet, men jag tackade nej p.g.a. tidsbrist och läste den som privatperson istället.Jag håller inte helt med dig om att det skulle vara författarens fel om recensenten missförstår eller inte gillar en bok. Författaren skriver boken, men läsupplevelsen uppkommer i läsarens huvud och är alltid beroende av läsarens egna intressen och åsikter och erfarenheter. Varje människas läsupplevelse är olik den andras. En barfotahelsingforsare upplever garanterat Vackra människor på ett annat sätt än t.ex. jag som nyligen flyttat till huvudstadsregionen.Trevligt att du gärna diskuterar innerstadselitism och bortskämda människor, för det var precis sånt jag tänkte på medan jag läste Vackra människor. Jag rör mig sällan i Rödbergen och känner ingen som bor där. När jag läser om huvudpersonerna är det för mig som att iaktta djur på zoo. Jag är fascinerad och frågar mig: Finns såna här människor på riktigt? Finns det personer som är så inrutade i sina liv i södra Helsingfors att de tycker att t.o.m. Järnvägsstationen är en avlägsen plats? Det verkar som en fruktansvärt trång bubbla att leva i, både geografiskt och på det mentala planet. Och är folk verkligen sådär ytliga och dömande mot varandra? Vilket tröstlöst liv isåfall. Jag har svårt att relatera till bokens karaktärer men just därför är jag nyfiken på dem. Och ännu mer nyfiken är jag på den verklighet som finns bakom. Därför skulle det vara jättekul om du Peppe eller ni andra som bor i södra Helsingfors kan berätta hur verkligheten ser ut. Är bokens personer realistiska, eller är de karikatyrer? Finns det en underliggande ironi som jag inte uppfattar? Det kan ännu tilläggas att jag är jätteintresserad av klassbegreppet. Jag slogs nu av vilken diametral motsats Vackra människor är till Mathias Rosenlunds Kopparbergsvägen. Plötsligt syns vårt klassamhälle väldigt tydligt. Just sånt här älskar jag med skönlitteraturen, alla dessa aha-upplevelser som ger min värld fler nyanser.Trevlig kväll, eller dag är det kanske där i USA. Jag ser framemot din nästa bok! :)
Peppe · 12 years ago
JA! Det finns på Akademen. Första våningen, svensk skönlitteratur.
Peppe · 12 years ago
Hm, jag vet inte om jag svarar på din fråga korrekt. Men Vackra människor är först och främst en roman och fiktiv historia, inte en självbiografisk bok som Rosenlunds fattigdomsskildring. Jag är säker på alla alla människor, vare sig de bor i Öja, Rödbergen, WeHo eller Bagarmossen lever ganska inrutade och bekanta liv. Rör sig med likasinnade och skapar sina egna bubblor. Svårt att säga vem som är mest inskränkt, men så är det väl heller ingen tävling. Läs gärna Anna Dönsbergs recension på Yle (http://svenska.yle.fi/artikel/2014/06/17/lever-jag-det-liv-jag-vill) hon skriver om en (konsumtions)kritik och ironi som jag hoppas att flera läsare snappar upp. Trevlig morgon härifrån L.A och tack för kommentar!
Anonym · 12 years ago
Wohoo,då ska jag köpa den idag! Josefine
Anonym · 12 years ago
När vi nu snackar boken måste jag också få öppna mig. Har tjugo sidor kvar och önskar att det var trehundratjugo. Jag har varit i Helsingfors några kvällar, fast jag egentligen bara suttit i min soffa, i fikarummet på jobbet, på löpbandet på gymmet oändligt långt ifrån Finlands huvudstad. Har njutit av den här boken, känt igen mig i miljön och identifierat mig med karaktärerna. Stundvis har det gått långsamt att komma framåt för jag har läst samma stycke eller mening tolv gånger för att det var så träffande, humoristiskt eller sanningsenligt skrivet. Jag tycker att du gjort en synnerligen fantastisk första romandebut och jag antar att också jag kommer läsa den här igen. Bra Peppe!!!
Peppe · 12 years ago
Jag blev så glad över din kommentar att jag var tvungen att läsa den högt för Maggan. Så glad!
Anonym · 12 years ago
Eva, jag vill bara säga att jag läste din kommentar med glädje. Som "inskränkt" österbottning tycker jag dina frågor om karaktärerna är intressanta. Dessutom anser jag att ett fiktivt verk kan säga något om vårt klassamhälle lika bra som en självbiografi. Båda speglar samtiden, eller hur?